prs yehet & kkaebsong

"Ja, och jag driver med dig." Påpekar Joshua med ett lätt leende prydandes över läpparna och sätter sig ner på sängen för att vänta. Kollar på hur Zihao rotar i sin koffert, alla märkesplagg, väldigt imponerande. Med stora ögon granskar han varje plagg, visserligen förstår han inte varför kläder ska kosta så mycket, men innerst inne är Joshua väldigt shoppingsberoende. Ingen behöver veta det, dock. "Tröjan du fick i morse? Eller är den blöt?"

Zihao sneglade upp mot Joshua med ett gulligt leende.
”Bra, för jag tycker att du är perfekt som du är just nu”, sade han och kollade sedan ner i kofferten igen, med rynkade ögonbryn. ”Jag vet faktiskt inte vart den är. Sist jag såg den var den i badrummet”, mumlade han och placerade händerna på koffertens kant. ”Det är mycket troligt att den blivit blöt, ja.” Tanken på de tidigare händelserna fick honom att rysa till. Han skulle aldrig göra eller säga någonting så dumt igen. Förhoppningsvis.

Med händerna mot sängkanten trycker Joshua sig själv upp från den bekväma ställningen, för att istället sätta sig vid Zihao på golvet.
"Ta bara på dig en tröja, det är ingen som bryr sig om vad du ska ha på dig Zihao." Försäkrar sextonåringen och rycker lätt på huvudet. "Du skulle kunna strunta i en tröja och komma iväg med det, jag har inget emot det." Skämtar gryffindoreleven och klänger sig över pojkvännen för att se ner i hans garderob. "Jag hänger upp den sen, så att den åtminstone blir torr till jul."

Joshuas ord fick Zihao att skratta till. Han hade kunnat säga precis samma sak till sextonåringen, att han egentligen inte behövde ha på sig några kläder alls enligt slytherineleven.
”Jag tror att både mina bröder, Samuel och Noah skulle ha någonting att säga om det”, påpekade han och slängde en road blick på den yngre som klängde över honom. ”Men när vi är ensamma kan jag helt klart skita i både tröja och byxor om du tycker det låter som en bra idé”, fortsatte han och lämnade en liten puss på en av de puffiga kinderna. ”Då måste du däremot också ta av dig kläderna. Rätt ska vara rätt.”

Jo, resten av människorna i huset skulle nog ha något att säga om saken.
"Du har nog rätt om det.. Men Samuel och Noah brukar alltid hoppa näck mer i snön på julkvällen." Skvallrar Joshua med ett svagt leende, han förstår inte vart de två sjuttonåringarna fått det ifrån. "Så jag menar, de kan inte döma dig direkt." Joshua känner sig som en koala där han sitter. Armarna runt Zihaos axlar och benen runt hans midja, tillåter honom att hänga runt den äldres rygg. Men han fick en kick, det finns inget att göra åt det. I tystnad placerar han kinden mot sjuttonåringens axel med ett litet leende. "Än en gång har du rätt, rätt ska vara rätt."

”Usch, har inte direkt någon lust att se varken Samuel eller Noah utan kläder, de kan gott och väl behålla dem på”, muttrade Zihao och gjorde en grimas. Nej, den enda han var intresserad av var Joshua. Alla andra ansåg han vara äckliga och frånstötande - han hade bokstavligen bara ögon för sextonåringen och inte någon annan. Efter ytterligare några sekunders letande, drog han upp en svart, stickad tröja. Den fick duga. ”Hörru, om du sitter sådär och klänger kan jag inte ta på mig någon tröja”, skrattade sjuttonåringen och sneglade ännu en gång bak mot den andre. ”Du får gärna sitta likadant efter att jag tagit på mig den, om du vill.”

Joshua kan inte undgå att skratta till, nej det är inte särskilt härligt att se två nakna kroppar springa omkring.
"Vi kommer inte kolla på direkt, vi hittar på något annat. Vad jag menar är att de inte kan döma dig, om du går utan tröja." Förklarar sextonåringen och lämnar en liten puss på Zihaos kind. "Okej, okej." Mumlar han lätt besviket och låter sin rygg falla ner mot golvet istället, benen glider bort från Zihaos midja så att han kan ligga på sidan och betrakta tavlorna. "Jag är inte för tung då?" Frågar han osäkert, visserligen har han blivit en hel del friskare, men komplex och tankar om vikt finns fortfarande. Och han vill verkligen inte att Zihao ska tycka att han är för tung. Även om han väger någonstans över femtio.

Zihao himlade lite med ögonen och krånglade på sig tröjan, drog den över huvudet och stack ut armarna genom ärmarna. Som om Joshua, som i hans ögon fortfarande var smal som en tandpetare, någonsin skulle kunna uppfattas som tung. Han skakade på huvudet och satte sig i grensle över sextonåringen, med ett blekt leende på läpparna.
”Det är klart att du inte är för tung, du är jättesmal, Joshua”, försäkrade han och drog händerna upp för den andres bröstkorg. ”Jag däremot, jag är tung som fan..är faktiskt förvånad över att jag inte råkade krossa dig igårkväll”, sade han därefter och fuktade läpparna lite, ville absolut inte flytta sig bort från sextonåringen.

Blicken glider från de upphängande tavlorna till Zihaos mörka, välkomnande ögon. Huden gömd under den mörkgröna, långärmade tröjan kittlas till nät sjuttonåringen stryker händerna upp över hans bröstkorg, får ett leende att speglas över de fylliga läpparna.
"Jag är faktiskt mycket starkare än vad man kan tro," påpekar Joshua nöjt, kanske han inte hade klart av det om han nu kunnat sova. Men, då han inte fått någon sömn alls, och därför inte haft en Zihao i skepnad av en varg liggandes över sig i flera timmar, så gick ingenting fel.

De långa, smala fingrarna stannade till när de nådde fram till sextonåringens hals. Den tunna huden var så skör och len att Zihao inte kunde hålla tassarna borta.
”Det vet jag redan”, sade han och lutade sig lite över Joshua, tillät läpparna att glida utmed den bleka huden över käken. ”Men jag måste ändå vara jävligt tung, även om jag kanske inte uppfattar det så själv.” Han stannade till och lutade sig lite tillbaka, förlorade sig i den andres perfekta ögon.