(PRS) mellan Dragon Fantasy & Scorpius-Hyperion-Malfoy

Solara ser på punkten där Tully försvunnit, lite vemodigt för hans skull och ser sedan upp på Thane. "Jo, det skulle jag vilja." ler hon glatt och nästan hoppar upp ur sängen för att klä på sig.

"Bra, då vet jag det.." Han mumlar något och låter nästan lite nervös medans han tar på sig en svart långarmad tröja. "Solara...tänk om han inte klarar det? och ..alla kommer efter oss?" säger han tillslut men ser inte på henne och har ett hårt grepp om sin arm dör hans märke är.

Hon ser på honom och har dragit på sig ett par jeans över underkläderna och ser på honom. "Den stunden, den sorgen. Men klarar han inte det är det nog många som har en fribiljett till Azkaban. Men de brukar vara rättvisa i sin bedömning." säger Solara, går fram till honom och lägger armarna om honom. Han skulle komma dit, det var då säkert det.

"Inte jag..jag kommer att åka in i så fall.. " säger han och kramar henne. "Du vet vad jag har gjort..så på ett sätt fick jag som jag ville ..bli som Rodolphus..." Thane skrattar till, ett tomt, kallt skratt.

Hon nickar, med tårar i ögonen, ja han skulle åka in om det blev så, förmodligen på livstid med.
Hon ryser av hans skratt, varför ville han bli som honom? Det var väl inget att sträva efter?

"Kom, jag är hungrig." säger han och håller hårt i hennes hand. "...Kommer du lämna mig om jag är där, i Azkaban?" frågar han lite oroligt och ser rakt in i hennes ögon.

"Släpp mig Thane, jag måste sätta på mig en tröja först." säger hon med en lugn röst och möter hans blick, "Du kommer åka in på livstid, men nej jag lämnar dig inte." säger hon och tänker på hur hennes liv skulle te sig, ensam och med en man som satt i fängelse och aldrig kom ut, men hon kunde ju hälsa på honom. "Men om det verkar gå så vill jag ha ett barn, och vara din." sa hon alvarligt, vara förlovad och gift med honom då menade hon. Fan vilket ensamt liv, och han där? Hur länge skulle han överleva?

Han ler lite och släpper henne hand. "Bra..j-ja, du borde nog ta på sig en tröja." skrattar han lätt och verkar vara lite gladare av det hon sade,vilket är förståeligt. "Men jag kan bryta mig ut bara för att se dig, en sådan romantisk grej." ler han och ser på henne med en varm blick. "Så du vill att barnet ska vara mitt?" frågar han lite osäkert.

"Jo, tröja är en sån där sak jag gillar att ha på mig." ler hon lite och möter hans blick då hon dragit på sig den, "Låter romantiskt." ler hon och kysser honom djupt, "Älskar dig." säger hon och hon menar det av hela sitt hjärta.

"Jag älskar dig också..jag vill att du vet det." säger han ärligt och kysser tillbaka. "Kom, vi går och äter,okej." ler han och börjar dra henne ner till matsalen.