Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Jag vill säga till min mormor att hon är VÄRLDENS BÄSTA MORMOR I HELA VÄRLDEN!!!!!!!!!!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥3♥♥♥♥♥♥♥♥♥<

KAN DU INTE SE ATT JAG ÄLSKAR DIG?!

ooh schnapp mobbaren!

Snälla, bara låt mig vara! Är jag verkligen så hopplös, så hemsk? Allt jag gör är fel, ÅÅÅÅH LÅT MIG VARA!:'(

jAG VILL HÅNGLA MED DIG sorry om du inte känner likadant

Alright..

Jag försöker minnas dig som du var och jag brukar undra vad du hade sagt och gjort. Det gör ont att se dig såhär liten och jag hatar mig själv för tonen jag använder mot dig. Den myndiga bestämmande tonen som om jag vore äldre än du. Det är ju inte så det ska vara egentligen. Och jag hatar mig själv när jag vänder mig bort fastän du behöver min hjälp. Det är för mycket för mig ibland, och jag hatar att jag inte kan vara stark nog. Sanningen är att jag också behöver hjälp och stöd ibland och jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag har blivit så dålig på att anförtro mig till dig och prata med dig. Ibland är det som en mur mellan oss och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig in till dig igen. Men jag vill att du ska veta att hur borta, hur förvirrad, trött och sjuk, hur glömsk du än är och blir även om du en dag inte kommer att känna igen mig, så kommer jag alltid älska dig som jag alltid gjort. Med eller utan Alzheimer. Du kommer ju alltid vara min mamma.


L: Jag saknar dig.

J: Se mig!

M

NOT FAIR

Mamma. Varför blir det alltid så här? Varför kan vi inte bara hålla sams? Varför för jag reda på av andra att du klagat på mig, varför kan du inte bara säga till mig direkt om det är något som stör dig? Mamma, jag vet att tanken inte var att jag skulle flytta hem igen men det blev så. Jag försöker verkligen. Jag försöker hålla mig ur vägen. Hjälpa till. Inte vara till besvär. Vad är det jag gör fel?
Mamma. Jag älskar dig. Men jag är trött på att tassa omkring på tå. Jag är trött på att din sjukdom går ut över mig.

E

Det känns som att du inte vill prata med mig längre. Och jag klarar inte av det, jag klarar inte av den tanken. Varför?

Jag tycker om dig mer än jag borde. Varför är du så fin och fantastisk? Vad gör du med mig? Jag blev glad när du skrev att du hoppas vi ses igen, även om jag vet att det bara var en artighetsfras. För jag vet att jag aldrig kommer bli någon speciell för dig. Men det gör inte så mycket. Du gör mig alltid så glad ändå.