Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Jag står inte ut med dem. Far ligger runt med vem som helst utom mor, och mor klagar på allt far gör. De bryr sig inte om mig, jag var inte ens menad att finnas."

Mona såg med sorgsen blick på honom innan hon kramade om Niel. "Jag tror de bryr sig om dig" sa hon mjukt. "Men de vet inte hur det vill visa dig...Jag tror de saknar dig". Till skillnad från hennes egna föräldrar. "Jag vill inte ha mina föräldrar där heller".

"Visst." fnyser Niel skeptiskt. "Vi bjuder inte våra föräldrar. Kanske sömmerskan då? Hon lät dig ju sy klänningen gratis! Och Jenny..."

"Ja sömmerskan och Jenny...Sen så jobbar de fler kvinnor hos sömmerskan, de är trevliga mot mig! Har du några vänner här?" frågade Mona och log igen. HOn kramade honom fortfarande.

"Nej, bara Jenny. Och kvinnan som sålde mig ringarna."

"Och så Milena och Fredrik...Jag kan bjuda sömmerskans man också, han är trevlig". Mona tystnade sedan en stund. "Jag tror det blir bra". De kom tillbaka till värdshuset.

"Ja...det blir bra så."

"Och om du vill så kanske du kan bjuda Jennys man..". Mona tystnade igen och tog sig in. Hon gick upp till deras rum och föll ner på sängen. "Min rygg värker inte lika mycket som förut i alla fall" mumlade hon och blundade.

"Hon har ingen..." mumlade Niel. När de kom in på rummet lade han sig på mage in soffan.

Mona stönade lätt när hon vred på sig och drog täcket över sig. "Tur att jag bara behöver sy i veckan, jag klarar inte av något annat". Sedan somnade hon.