De utvalda

"Mmm, tack." sa hon mjukt och kände sig nu varm och omhändetagen. Hon älskade honom när han gjorde så.

Ethan torkade henne och rotade sedam fram en av sina egna torra skjortor och byxor. "Dina kläder är så blötta".

Eletha nickade och drog på sig skjortan och byxorna, "Tack." log hon och satte sig sedan åter för att äta upp återstoden av frukosten han hade ordnat.

Ethan log då hon fått på sig det. "Dom är en aning stora för dig...Men du är väldigt söt i dem". Han satte sig mitt emot henne med armarna i kors.

"Byxorna passar nästan." sa hon då hennes mage tog emot, fast de var för långa så hon fick vika upp dem.
"Tack." sa hon sedan och log, skjortan var lång i ärmarna men de var uppkavlade.

Ethan drog sin stol till hennes och begravde ansiktet vid hennes axel. Plötsligt for han upp skrattandes. "Är det så här mina kläder luktar?" frågade han. "Jag som trodde de skulle lukta bättre". Det luktade gammalt träd och svagt av stekos.

Hon skrattade, "Jag tycker de luktar underbart, de luktar Ethan." log hon vände sig om och gav honom en kyss. Kanske inte lukten av stekoset var det bästa dock, men det var inte så påtagligt.

Ethan skrattade igen och besvarade ömt kyssen. "Jag luktar väl stekos mest jag?" frågade han. "Och säkert trä ocskå".

Eletha skrattade och nickade, "Ja du gör det, men gillar dig ändå." flinade hon och tog tag i baljan i ena handen för att kasta ut vattnet, det syntes att styrka var hennes gåva.

"Vilken tur" sa Ethan och log. Han lät henne ta hand om baljan och tog under tiden disken. Han sköljde snabbt av den och ställde in den i träskåpen. "Vad vill du göra nu?".