Life - Lupple & Medi PRS

Olivia såg imponerad ut.
"Det var inte lite blåbär ni har. Då får vi se till att göra så mycket som möjligt. Men jag har svå att välja. Rose kan du hjälpa mig sen?" Hon log.
"Vad ska vi göra för något?"

Rose såg upp på Ethan i försök att komma ihåg vad de nu skulle göra igen. "Sylt. "Viskade hon prövande och stirrade ned på blåbären igen. Hon kunde inte minnas. "Muffins!" Utbrast hon när hon väl kom ihåg och hennes leende var strålande.

"Muffins och sylt. Det låter som svåra saker det. Men om jag får hjälp kanske det fungerar. Så kan jag lära dig hur man gör paj med." Hon log mot Rose.

Rose nickade sakta. "Jag kan hjälpa. "Sa hon roat och greppade tag om Ethans hand. "Och Ethan." Förklarade hon och Gabriel log stort. Något hade lossnat och hon började återgå till det normala. Det var underbart.

"Det är jju klart att Ethan ska hjälpa-" Hon log och såg på dem.
"Seså tvätta era händer." Hon såg Ethan börja tvätta sina händer och såg över axeln.
"Jag hoppas det inte gjorde något att vi gick ut." Han flinade.

Rose väntade tålmodigt, eller ja två sekunder innan hon trängde fram sina händer under vattenstrålen och tvålade in händerna och började tvätta dem.
Gabriel såg på Ethan med ett brett flin. "Verkligen inte, att ni hittade så många blåbär. Rätt häftigt. "Log han.

Han torkade sig och tog fram skålar och satte på ugnen.
"Så Rose vad ska man ha i muffins? Kanske kärlek?"
Olivia plockade fram smör, ägg, mjöl och bakpulver. Hon vände sig om.
"Och massa fin sång så de blir varma och goda?"

Rose nickade sakta. "Kärlek. "Viskade hon och studerade allt hon tog fram men hennes uppmärksamhet blev snart avledd. Det luktade blod, konstigt blod och hon blev väldigt rädd. Gabriel reste sig däremot upp. "Ethan, Rose, gå upp till rummet. " Sa han och Rose var på väg att lyda när dörren slogs upp och Mistril klev in. Klänningen var inte direkt hel och hon var skadad. "Vampyrer. "Morrade hon och såg på Olivia. "Lite hjälp, något sitter fast i min rygg och jag kan inte nå det. " Sa hon utmattat och försökte se det.

"Självklart." Ethan plockade upp Rose men såg Mi komma in och bet sig i läppen. Sliten av att slänga sig i famnen på henne eller göra som Gabriel sagt åt honom. Till slut gick han upp och satte sig i kojan.
"Rose vi ska gömma oss nu. Ingen hittar oss förstår du?"

<olivia såg upp och sprang fram.
"Mi vad har hänt med dig?" Hon såg på henne.
"Vänd dig så kan jag se. Men sen ska du ta ett bad och sen ska du vila. Du kommer få ett annat rum eftersom Ethans rum är nu även Roses rum."

Rose hade följt med Ethan upp, först lite motvilligt men ganska snart hade Ethans sällskap muntrat upp henne. Hon såg på kojan och rusade ivrigt dit. "Vi gömmer oss. "Viskade hon hemlighetsfullt.

Mi skrattade hest till och hostade upp lite blod. "Jag står anklagad för mord. " Hon skrattade igen och skakade på huvudet. "Och jag frågade, vilket av dem?" Flinade hon roat men lutade sig tungt mot väggen. "De gick till attack, de klarade sig inte. Men de fick in några träffar. " Viskade hon och vände sig sedan om med försiktiga rörelser. "Han ska ändå inte se mig vila. " Mumlade hon angående det där om Roses rum.