PRS Lupple & Medi

"Då ska du få tillbaks din ring." Hon log och gick in i vardagsrummet.
"Vilken är din favorit blomma?" Hon slog sig ner vid pianot och såg på droppet.
"Jag tror jag inte behöver det." Hon såg på honom och vände sig om.
"Vem vill höra en låt jag skrivit?"

Dorian skrattade lågt.
"Ja det skulle underlätta. " Log han och smekte hennes rygg sakta och flinade.
"Min favorit blomma? Rosor är fina. " Sa han fundersamt. Han hade ingen aning om vad hans favoritblomma var.
"Vad är din?" Log han nyfiket och satte sig bredvid henne på pianopallen och flinade.
"Jag vill." Log han.

Hon gav honom ett varmt leende och plockade av sig halsbandet och tog av ringen, räckte över den och såg på honom.
"Åh jag gillar många. Men om jag får välja några så tar jag rosor och liljor för att de doftar så gott. Syrén är en buskväxt men det luktar så gott med." Hon log och vände sig mot pianot och började att spela och sen började hon att sjunga.
Melodin var sorgsen och texten var hjärtskärande. När hon var klar lade hon armarna om sig.

Dorian tog emot ringen och log tacksamt. Lyssnade på blommorna hon gillade och valde att lägga det i minnet. Det skulle vara väldigt behövligt längre fram.
Han lyssnade på henne spela och sjunga och det var en fantastik fin sån. Men inte speciellt glad.
Han böjde sig fram och kysste hennes kind mjukt.
"Du är duktig." Log han och smekte hennes armar sakta.

"Tycker du det?" Hon såg på honom och log mjukt och lutade sig mot honom.
"Kan vi kolla efter en ny mobil åt mig? Så jag kan skryta vilken snygg pojkvän jag har?" Hon log och smekte hans ring och såg in i hans ögon och lade sin hand på tangenterna.
"Eller ska jag spela lite mera?" Frågade hon innan hon hörde Tristan komma in med en bricka.
"Törstiga?"

Han satte försiktigt på sig ringen och den passade perfekt- som den alltid gjort- som den gjort sen hans första dag då han fått den.
"Absolut." Sa han ärligt och skrattade lågt.
"Vi hinner kika på en mobil till dig. " Sa han och ryckte på axlarna.
"Gör som du vill- vi hinner med det mesta. "Sa han och såg sedan Tristan och flinade mot honom.
"Alltid. "Sa han och studerade innehållet han hade på brickan.

Han ställde ner brickan och kom med en kopp och ett glas till dem och log.
"Så blod till Willow och cola till Dorian. Har jag rätt=" Han flinade och skrattade sedan.
"Oj jag ber om ursäkt. Det är du som ska ha läsken." Han räckte över glaset till Willow och blinkade med ögat och räckte över muggen till Dorian.
"Är det okej om jag sitter och lyssnar?"

Willow såg på Dorian och log men skrattade till när Tristan försökte ge henne blodet.
"Nej det är Dorians." Hon log och satte handen mot munnen och fnittrade. Hon verkade vara på bättre humör och hon tog tacksamt emot glaset.
"Tack så mycket." Hon log och började att dricka.
"Självklart kan du få lyssna."

Dorian såg på Tristan, han var glad över att han kunde få Willow att skratta men han fann inte skämtet lika roligt men han spelade med och tog sedan sin mugg och tackade för den.
Satte sig sedan ned bredvid pianot och drack några klunkar.

Hon drack lite och lutade sig mot Dorian och slöt ögonen.
"Du har torr humor. Är det så att bli gammal? Tappa all humor?" Hon log mot honom och kliade lite på handleden och såg på droppet och log sedan.
"Tänk vad bra att du har en farbror som är läkare. Hade han inte varit med så hade jag säkert dött."

Dorian såg på henne och flinade lite.
"Japp, du träffade vampyrer äldre än jag på balen, desto äldre desto mindre humor. " Flinade han sarkastiskt och nickade sedan.
Han såg inte Alexander som sin farbror inte riktigt, snarare som nån slags extrapappa eller en riktigt riktigt god vän men han förstod hennes mening.
" Han är bäst. "Sa han och log.