prs yehet & kkaebsong

Nej, granskar nittonåringens ansikte, tar in de aspekter som är lika Zihaos, noterar de som inte är det. Syskonen skiljer sig väldigt mycket åt, både personligheten och utseendemässigt. Rätt intressant än då. Ögonen for roat upp i pannan på Joshua, känner hur Zihaos blick bränner i nacken. Han får helt enkelt klargöra för honom senare att han absolut inte har någonting att oroa sig för. Plus borde han lita på den sextonåriga gryffindoreleven, han är faktiskt väldigt lojal.
"Hmh?" börjar han fundersamt, ett litet leende rotande över de fylliga läpparna. Om han ändå kunde banka lite vett i sjuttonåringens huvud. "Varför speciellt nu?"

Yaosu ryckte lite på axlarna och sneglade ännu en gång bak mot Zihao som försvunnit utom synhåll.
”För att han är labil och behöver all den hjälp han kan få. Han var stökig innan han blev biten, det kan inte precis ha hjälpt honom på traven”, sade han tyst och vände tillbaka de mörka ögonen mot Joshua. ”Mamma och pappa vet inte än, det var Weimin som skvallrade, han kan aldrig hålla hemligheter.” Nej, Weimin var allt en riktig liten skvallerbytta. Fjortonåringen såg visserligen ut som en ängel men kunde verkligen bete sig som djävulen själv om han fick lust.

Joshua tystnar tvärt, nej han hade ingen aning om att bröderna visste om det. Men det finns inte mycket han kan göra åt det nu direkt, kanske de kan stoppa föräldrarna från att veta på direkten. Sextonåringen vet mycket väl hur Zihao inte vill att de ska veta, plus är det hans sak att berätta. Ingen annan kan skvallra till dem direkt.
"Nej, det har det inte." svarar han kvickt med rynkade ögonbryn och ser ner mot Mimmi som fridfullt ligger i hans famn. Minns hur den lilla gravida katten blivit alldeles skräckslagen av Zihao i den formen. Innan blicken glider skarpt upp till Yaosus mörka ögon. "Och de kommer få veta det, när Zihao vill det. Inte innan."

”Tror du verkligen så illa om oss? Vi skulle aldrig tala om någonting sådant för våra föräldrar, speciellt inte för vår kära mor”, försäkrade Yaosu och skakade på huvudet. Även om Weimin haft vissa planer på att skvallra även för dem, hade han insett att det var grovt fel vilket nittonåringen sett till att han förstod. Han själv hade aldrig tänkt göra någonting i den stilen, och det tänkte han inte få för sig att göra det heller.
”Nej, om ni för för er att skvallra kommer jag defintivt inte bli glad”, påpekade Zihao som glidit upp bakom Joshua, helt ljudlöst. Han virade armarna om sextonåringen och vilade hakan mot den smala axeln, sneglade ner mot Mimmi.

Med ett ursäktande leende över läpparna nickar Joshua lätt.
"Jag trodde det, förlåt." säger han ursäktande. Kanske bröderna är mer sammankopplande än vad han trott. Jo, efter han fått reda om allt detta med föräldrarna och hur de särbehandlar barnen i förhållande med Zihao, loch att Weimin brukar skvallra på sin bror, har han inte trott att de är så snälla. Ibland tänker man helt fel. När han sedan hör sjuttonåringens röst pustar han ut lite, ler åt armarna som virats runt honom. "Allt okej?"

Buttert fortsatte sjuttonåringen att blänga ner på Mimmi, lossade lite på en av händerna och strök försiktigt över den fluffiga pälsen. Kanske hon fortfarande inte ville veta av honom?
”Nej”, erkände han rakt, kände sig ytterst fånig. ”Jag är inte okej med någonting av det här.” Han vände upp de mörka ögon och blängde på Yaosu, höll lite hårdare om Joshua.
”Zihao, det är okej, vi dömer dig inte”, försäkrade den äldre brodern och rynkade lite på ögonbrynen. ”Jag tror inte att någon här har något problem med det faktiskt.”

Mimmi mjauar tyst och stryker sig längs Zihaos hand.
"Se där, hon är inte rädd för dig nu. Lukten av varg är borta." Påpekar Joshua nöjt, stolt över den gravida katten som inte fräst åt sjuttonåringen. "Det är nog bara några dagar kvar nu.. spännande va?" Viskar Joshua och masserar försiktigt den tjocka magen, det hade tagit ett tag att få Mimmi att godkänna någons närhet med tanke på graviditeten. Men tillslut hade det gått, och nu älskar hon massagen. Tankarna blir dock avbrutna av Zihaos ord, vrider lite på huvudet så att han kan se bak mot den äldre. Osäker på vad det är sjuttonåringen syftar på, då det finns många olika aspekter.
"Nej, ingen har något problem med det." Säger han tillslut försäkrande.

Att katten inte skydde sjuttonåringen längre, fick Zihao att känna sig lite bättre till mods. Ännu bättre kändes det när Yaosu ursäktade sig för att gå och hjälpa Ms Lewis i köket.
”Kanske inte”, mumlade han och slöt ögonen, slingrade båda armarna runt Joshua igen och lämnade en liten kyss på den andres kind. ”Yaosu är äckligt trevlig, eller hur? Får helt seriöst lust att kräkas”, muttrade han och begravde ansiktet i sextonåringens axel. Jo, broderns artiga beteende och flirtande hade defintivt gjort honom väldigt illa till mods innerst inne.

Joshua låter försiktigt Mimmi finna sin väg ner till golvet så att han kan fokusera på Zihao istället. Han vänder sig om i tystnad och kramar om sjuttonåringen, lutar sin kind mot hans bröstkorg.
"Jag var väl snäll," påpekar han lätt, ett svagt leende över läpparna. "Varför får du det för?" Egentligen kanske han förstår vad det är slytherineleven tänker, men Joshua själv ville bara få så många i familjen Xie att respektera och gilla honom som möjligt. Zihaos föräldrar kommer säkerligen bli ännu svårare. Han sträcker lite på sig och lämnar en liten puss på hans käkben.

”För att Yaosu är så jävla perfekt, precis som Weimin. De är raka motsatsen till mig”, muttrade han och placerade några fingrar under Joshuas haka, efter att den andre pussat honom på käkbenet. ”Hm, du kan bättre än så, Joshua”, påpekade han tyst samtidigt som ett litet leende letade sig över de smala läpparna. ”Faktiskt betydligt bättre, om jag ska vara helt ärlig.” Zihao böjde på nacken och lutade sig närmare sextonåringen, så att hans läppar kunde vidröra den andres. Brödernas ankomst hade verkligen gjort honom okomfortabel, men det skulle inte få gå ut över varken honom själv eller Joshua.