wolfy & rollspelare prs

”Ja, det är inte svårt att förstå,” sade han med ett flin, syftade på att hon menade att hon var nöjd med sin dröm, ”du har ett fint landskap runt dig så långt ögat når och dessutom sällskap av en idiot. Vad mer skulle du kunna önska dig?” Han fångade upp henne i sin famn som om hon inte vägde mer än en fjäder.

Cleo nickade lite och tittade upp på honom lite snabbt innan hon pep till. Hon la armarna om hans nacke när han lyfte upp henne och skrattade till.
"Jag älskar dig så mycket." sade hon tyst och smekte hans kinder.

Han såg på henne en stund med stora ögon, hade alltid nu och då stunder där han verkligen inte kunde förstå hur han kunde ha en så otroligt fin person i sitt liv. Cleo var värd guld och någon han aldrig skulle ha råd att förlora.
"Min fina älskling," mumlade han instämmande, han önskade att hon skulle förstå exakt hur mycket han älskade henne.

Cleo lindade benen runt hans midja och rodnade svagt av hans ord. Hon drog försiktigt handen genom hans hår och kysste honom mjukt på pannan.
"Min fina prins." log hon nöjt och tittade på honom med stora ögon.

"Jag har en idé." Jonathan släppte ner henne från sin famn och tog istället hennes hand i sin, promenerade en bit under tystnad innan han stannade upp igen och vände sig mot henne. "Vad säger du om vi gör som Adrian och Sydney? Lämnar den här världen bakom oss och börjar pånytt någon annanstans?"

Cleo gnällde lite när han släppte ner henne men kramade om hans hand med sin och gick med honom. Hon rynkade på pannan åt hans förslag och kollade på honom med stora ögon.
"J- Vi har fortfarande skola och vi kan inte lämna beskyddarna. Om något skulle hända dig, så kan inte jag beskydda dig Jonathan." sade hon och kollade på honom med stora ögon. "Jag kan inte heller be dig att gå iväg från hela ditt liv för min skull."

En liten rynka uppstod mellan hans ögonbryn. Fundersamt la han huvudet på sned och tänkte igenom hennes ord. Hon hade en poäng men det hindrade honom inte från att vilja genomföra sitt impulsiva beslut. Att lugna ner sig och tänka igenom saker och ting var inte hans starka sida.
"Jag skulle vända upp och ner på hela världen för din skull, det vet du." Det fanns ingenting han inte skulle göra för Cleo.

"Jag vet och därför kan jag inte låta dig göra det här, Jonathan. Jag älskar dig och allt jag vill är att du ska vara lycklig och säker." sade hon och smekte hans kind lite försiktigt. Hon vägrade låta honom ge upp sin trygghet och sitt liv bara för hennes skull.

"Jag är ju lycklig och säker i ditt sällskap?" Det lät mer som en fråga än ett svar trots att det var ett bestämt påstående. Så länge han hade Cleo i sitt liv fanns det inget mer han behövde eller kunde önska sig, hon var hans allt.

"Du är inte säker." sade hon och kollade på honom, hon ville inte riktigt börja gråta men hon var riktigt dålig på att argumentera utan att bli känslosam. "Jag kan inte skydda dig från något!" sade hon.