Rollspelare & Wolfy prs

Nate dödade inte Damon utan såg mest till att han dödade hans livslust innan han lämnade honom blodig på marken. Han satte sig i bilen och körde hem till Jason.

Leah tog ett djupt andetag innan hon klev ur bilen, ville inte gråta och se dum ut ifall den där mannen fortfarande var kvar. Hon hoppades att han inte var det för hon hade ingen större lust att sitta ner och prata och låtsas som ingenting. Så fort hon kommit in i hallen såg hon sig om efter Jason, ville ingenting hellre än krama om honom hårt.

Jason lämnade sin farbror mitt i en mening när han hörde dörren, tog nästan löpet till hallen. Han drog Leah intill sig och slöt ögonen.
"Min älskade... Förlåt mig." mumlade han och kysste hennes huvud några gånger, ångrade allt han hade gjort för att såra henne.

Hennes ögon fylldes av tårar så fort hon fick syn på Jason, begravde ansiktet mot hans bröstkorg och la armarna om honom. Hon släppte inte heller taget om honom utan höll bestämt fast vid honom som om hennes liv hängde på det, oförmögen att få fram några ord höll hon bara tyst en stund till.

Jason slöt ögonen och pussade hennes huvud flera gånger, under tiden hon varit borta hade miljontals tankar snurrat i hans huvud och han hade kommit fram till att han inte skulle lämna henne oavsett vad.
"Jag älskar dig." mumlade han tyst.

Det hade hänt mycket under dagen vilket gjorde henne trött. Det kombinerat med rädsla och ångest var inte bra.
”Förlåt,” viskade hon efter en stund, kände stark ånger över att ha fått honom att må dåligt. Han gjorde ingenting annat än tänkte på alla andra före sig och hon hade inte gjort det bättre.

Jason skakade på huvudet och drog med henne till köket, struntade helt i sin farbror utan hällde upp ett glas vatten åt henne.
"Vill du ha te eller något? Varm choklad?" frågade han och smekte hennes kind. Han hade nästan blivit galen av oro, han sneglade mot hallen då dörren öppnades och Nate gick in.

Hon tog snällt emot glaset med vatten och drack upp, skakade på huvudet åt hans nästa fråga. Hon sneglade mot mannen som fortfarande var kvar, visste inte vem det var eller om hon skulle presentera sig eller inte.

Jason lade inte märke till sin farbror förrän Leah kollade mot honom.
"Åh... Det här är Andrew, min farbror, och Leah, min flickvän." sade han och log kort. Andrew granskade det unga paret och nickade lite.
"Jag tror jag drar tillbaka mitt erbjudande, idag visade du mig att du inte alls är som jag trott." log Andrew mot Jason och reste sig upp. "Jag är stolt över dig." lade han till med ett leende.

Att det var hans farbror borde hon förstås ha kunnat räkna ut. Hon log lite mot Andrew och sneglade sedan upp på Jason, visste inte vad det var som pågick och orkade inte bekymra sig för det nu heller. Hon fick fråga om det senare.