Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel log lite. "Är du trött?" frågade han sedan.

Mona nickade. "Ja, men det är jag alltid". Hon lutade sig lätt mot honom istället för trädet.

Niel nickade och la armarna om Mona. "Ska vi börja gå tillbaka?"

Mona blundade lätt. "Du får bestämma, för mig gör det inget". Hon tog sig försiktigt ur hans famn och log. "Vet du! Sömmerskan jag jobbar för sa att om jag vill kan jag få sy min bröllopsklänning där grattis!".

Niel log. "Så bra!"

Mona skrattade lätt. "Jag längtar tills dagen jag är din fru". Hon tog hans hand och började gå tillbaka. "Jag vet att du vill ha något enkelt...Men...Jag vill gärna ha något i alla fall..." började hon då den frågan gnagt på henen.

Niel var tyst ett tag. "Visst. Men mina föräldrar är inte välkomna." sa han kort.

Mona log. "Såklart, du kan få bestämma gästerna!". Hon ville inte ha mycket, men man gifte sig bara en gång i livet. "När ska vi göra det förresten?" undrade hon och gick på.

"Nej, du är bättre på att bjuda folk. Jag vet inte vem jag vill ha med." sa Niel. "Vi kan göra det här och nu, eller om 70 år. Det bestämmer vi själva."

Mona log och kramade om hans hand. "Kanske om två veckor? Sen orkar jag inte vänta mer" log hon och kysste hans kind. "Varför vill du inte bjuda dina föräldrar föressten? De är trevliga".