De utvalda

Hon skakade på huvudet, "Nej, jag borde inte, det är inte dig jag är arg på det är mig själv." sa hon och nickade, hon frös och hon ville bli varm.

Ethan tog en filt och virade runt henne. "Ät lite medan jag fixar". Han tog in baljan och kokade upp vatten och hällde det i baljan.

Eletha åt lite men då vattnet äntligen var klart drog hon av sig kläderna och kröp ner i vattnet för att få upp värmen, "Tack." log hon slött mot Ethan.

Ethan satte sig vid bordet och åt. "Så lite så" log han mot Eletha och såg på henne ömt. "Jag borde inte ha blivit arg".

Eletha såg på honom och skakade på huvudet, "Du hade all rätt, jag förstår dig, jag skulle inte blivit arg på dig." sa hon och började tvåla in sig.

Ethan satte sig bredvid baljan och tog tvålen varsamt ifrån henne. "Jag var orolig då du var borta". Han började tvätta henne.

"Förlåt, jag menade det inte. Jag vara bara tvungen att gå, få ut min ilska." sa hon och böjde sig fram så han kunde tvätta hennes rygg. Hon var glad att han inte brydde sig om hennes ärrade kropp, att han älskade henne ändå och kunde röra vid henne.

Ethan tvättade henne varsamt. "Jag förstår det, så fort jag kom in så gled min ilska av mig". Han sköljde av henne lödder och började med hennes hår.

"Min med, eller efter jag gått runt skogen." sa hon i ursäktande ton men log lätt, hon var glad att de åter var vänner och inte bråkade mer, det hade varit jobbigt som det var.

Ethan sköljde av henne ännu en gång. Han tog sedan varsamt tag om hennes armar och drog hennr ur vattnet. "Du är varmare nu" sa han ömt och virade ett lakan runt henne.