If the stars keep shining [Sv]

Underbart! Mer

Åhhh, vad bra! Meer

Nu har jag sträckläst alltihop! Du skriver väldigt vackert och använder fina ord och meningar. Jag bevakar, helt klart! De bästa delarna är ändå när du skriver om George. Han och Fred är mina favoritkaraktärer.

Det jag tycker är lite roligt är att jag skriver en fanfiction om George på en annan hemsida, och den liknar denna till viss del. :p Vissa saker är i princip likadana - som om vi tänkt likadant. Ändå har jag inte blivit medlem på den här sidan och sett den här novellen förrän idag.

ÄLSKAR denhär berättelsen så vacker och känslosam och............JAG VET INTE................UNDERBAR ♥

Hoppas ni gillar detta kapitel. Har väldigt ont i huvudet, så det kanske inte blir så bra, men... Trevlig läsning!
_______________________________________

Kapitel 17 -
Ron Weasley

Vi hade skrivit ett brev till professor McGonagall, och väntade med spänning på svaret. En solig onsdag fick vi det. Minerva sa att de mer en gärna fick komma och hon och mamma började brevväxla om hur det skulle gå till.

September blev oktober, och allt blev kallare.
Just denna dag skulle mamma in till Hogsmead och pappa skulle till jobbet. George hade också tagit sig till Diagongränden för att jobba i butiken.
Jag och Harry spelade quidditch medan Hermione tittade på och Ginny stod och väntade på att få prova sin blivande mans Åskvigg.
Jag landade lätt på marken och joggade andfådd fram till Hermione.
"Säker på att du inte vill prova?", frågade jag. Hon nickade.
"Ska vi gå ner till byn här intill och äta lunch?", undrade hon. Ginny hade ingen lust. Hon sa att hon började känna sig trött. Som om hon höll på att bli förkyld.
Så det blev Hermione, Harry och jag som gick dit. Det var faktiskt skönt att vara tillsammans bara vi tre igen. Som om allt var tillbaka som det var förut.
Vi blev kvar i byn hela dagen, och började inte dra oss hem förrän solen hade gått ner. När vi vandrade hemåt på byvägen stannade plötsligt Hermione.
"Vad är det?", undrade Harry. Hermione såg skräckslagen ut. Jag sökte med blicken efter det hon hade sett. Jag hittade det ganska direkt.
"Är det ett dött djur?", frågade jag och synade det lilla byltet som låg vid vägkanten. Harry flämtade till.
"Det är ett barn!"
Hermione rusade förbi oss och slängde sig på knä bredvid den lilla kroppen.
Det var en flicka. Hon kunde inte vara mycket äldre än fyra år. Hennes blonda hår var stripigt och det runda ansiktet blekt under smutsen från gatan. Hermione ruskade henne lite lätt, och hon slog upp ögonen.
"Jag fryser" Den lilla spröda rösten dog ut och hennes ögonlock blev tunga.

Nae! OJ! meer! så himla spännande!!!

Mer! åh så bra!

Mer, bra med lite spänning!

Mer! Stackars lilla flickan...D:♥