Falsk Romans [SV]

Åhtack alla =) ♥ Ni knäcker.
_______________________________________

DRACO MALFOY

Draco satt vid frukostbordet och plockade med maten på tallriken. Han brukade alltid ha god aptit, men idag var det något som störde honom. Han var för stressad för att äta, och ändå hade han inga överhängande läxor eller prov eller någon sån skit över huvud taget så han borde inte ha något i hela världen att oroa sig för.
Men... det hade han ändå.
Ena hälen vippade upp och ner i luften, medan tårna var tryckta mot golvet vilket fick hela benet att vibrera.
Med andra ord kunde han inte sitta still, och även detta på grund av den irriterande stressen.
Och vad stressen orsakades av ville han helst av allt glömma. Helt.
En Obliviate skulle sitta fint, tack.
Eller en flaska eldwhiskey, ännu hellre.
Helgen kunde inte komma fort nog… alkoholen, dimman och glömskan hade aldrig lockat honom så starkt tidigare.
Speciellt glömskan. Ljuva glömska!
Han ville inte vara stressad, han ville inte tänka på föregående kväll, han ville inte tänka på en viss Hufflepuffare vid namn Susan Bones...

Föregående kväll hade varit... förjävlig. Nej, förjävlig var fel ord, den hade varit bra, och det var det som var förjävligt.
Han ville inte tycka om att vara i Susans sällskap. Han ville inte tycka om hennes intelligenta, observanta personlighet eller hennes blyga beröringar.
Såna tjejer var inte hans typ.
Hans typ var blonda, rika, renblodiga... Susan var visserligen renblodig, men det räknades inte på grund av hennes elevhem... korkade tjejer som var lätta att få i säng.
En tjej som inte ifrågasatte honom, hans värderingar eller ståndpunkter, som gick att avleda med vackra, meningslösa saker som blommor och choklad.
Tjejer som... tjejer som Astoria Greengrass, bara för att nämna någon.
Fast nu var han orättvis, Astoria var smart.
Smart nog att lyckats hålla honom på avstånd så pass länge som hon gjort, men han visste att det bara var en tidsfråga innan något hände mellan dem.
Eventuellt en tidsfråga på fyra dagar.
För varför inte? Hon var söt, hade rätt bakgrund och inte minst var hon Slytherinare.
Men han var tvungen att avsluta Susan först, och trots att han hatade det så gav tanken på att såra den stackars oskyldiga Hufflepufflickan honom nästan skuldkänslor.
Han fattade inte varför.
Han hade använt och utnyttjat tjejer förut, fan, det var det han gjorde! Alla visste det!
Draco visste inte om han var stolt över detta rykte, men... så var det och han hade inga planer på att ändra sig.
Skulle han göra samma sak mot Astoria också?
Självklart.
Utan att tveka...
Förstår ni nu varför han var i desperat behov av en kraftig fylla?

Dagen blev bara värre ju längre den led. Trolldryckslektion med Snigelhorn och Hermione Jävla Granger.
Hur länge klarar sig en person utan att explodera i ren frustration?
Han hatade Granger, hatade Snigelhorn och mest av allt i hela världen hatade han Veritaserum.
Det sistnämnda var hans moster Bellatrix fel, men även det var saker han inte ville tänka på.
Helgen kunde verkligen inte komma snart nog.
Draco hade ett helvete med att inte cruciatusförbanna Granger, koncentrera sig på att hålla masken och inte cruciatusförbanna Granger.
Nämnde han förresten hur mycket han ville cruciatusförbanna Granger?
Hon... hon bara stod där... med sin yviga man till hår, ärmarna uppkavlade och tillredde Veritaserumet med en precision som gick Draco på nerverna i tusenfalt.
Hat var en bra känsla.
Den dränkte den där larviga idén om att respektera henne.
Respektera en smutsskalle.
Det var så att man ville kräkas.
Och ändå var den sann, hur mycket han än förnekade den. Faktum kvarstod att han respekterade besserwissern som aldrig hört talas om fenomenet hårborste.
Han ville... han ville... ja, annat än att tillfoga Granger smärta så ville han prata med Pansy. Eller nej, han ville inte prata med henne, han ville att hon skulle prata med honom och tillfälligt jaga bort alla hans personliga demoner.
Han ville att hon skulle massera hans axlar och tala om för honom att stackars Susan inte skulle ta illa upp av att bli brutalt dumpad, att respekt för en smutsskalle inte var så illa som det lät och att det fanns mycket, mycket värre känslor att känna inför sådana som hon och att han och Astoria… ja, han och Astoria? Varför tänkte han ens på henne? Hon var vilken annan tjej som helst, eller hur? Ett exempel. På den typen av tjejer han gillade.
Inget mer, inget mindre... suck, han skulle ljuga om han sa att han inte lagt extra märke till henne det senaste.
På andra sidan av bordet knäppte Granger otåligt med fingrarna åt honom och han rycktes ur sina tankar.
"Vad är felet på dig? Jag har försökt säga åt dig att hämta mer ödlelever i förrådet hur många gånger som helst, men du hör ju inte på!"
"Hämta det själv", föreslog han slött och började studera sina egna fingernaglar för att visa exakt hur mycket han brydde sig.
"Det skulle jag göra", kontrade hon hånfullt, "om det inte råkar vara så att jag vägrar lämna kitteln ur synhåll- speciellt när du är i närheten."
"Du tror att jag skulle sabba vår brygd?" Han höjde misstroget på ögonbrynen.
"Jag litar inte på dig."
Han fnös. "Säg något jag inte redan vet."
Men för att få tyst på henne, gick han ändå bort till förråden och rotade fram en ask med torkad ödlelever.
När han vände sig om stod Pansy framför honom med händerna i sidorna och ett litet leende på läpparna, och Draco fick plötsligt väldigt stor lust att krama henne.
Han hade ingen aning om varifrån impulsen kommit ifrån- han var knappast typen som delade ut spontana kramar- men tillgivenheten för den enda som alltid var sig lik oavsett hur jävligt hans liv var blommade upp inom honom extra starkt just då och innan någon av dem visste ordet av det hade han slagit armarna om henne.
Och hon dömde honom inte, hon var inte misstänksam eller spydig, utan gav honom bara precis vad han behövde.
En kram tillbaks.
"Jag älskar dig, Pans", mumlade han när han släppte taget. Och han menade det verkligen.
Blaise, Theo, Crabbe och Goyle i all ära, men Pansy hade varit hans bästa vän sen första dagen på Hogwarts.
Detta fick henne bara att le ännu bredare.
"Jag trodde att det var Theo som hade Amortentian?"
"Va?"
"Eller har du varit där och smakat? Haha, nej, säg det inte, Theo lurade dig att dricka det... skulle inte förvåna mig ett dugg..."
Först då gick det upp för Draco vad den svarthåriga häxan babblade på om.
"Nej, Merlin, nej!" försäkrade han, förskräckt över blotta tanken. "Jag har inte druckit Amortentia, jag bara..."
"Du bara vadå?"
"Har ett skitliv", avslutade han mumlandes, och slängde en blick bort mot Snigelhorn för att försäkra sig om att de inte skulle bli avbrutna. ”Jag behöver dricka, jag behöver glömma…”
Pansy la en hand på hans arm och såg honom i ögonen. Inte ett spår av munterheten från alldeles nyss var kvar.
"Jag älskar dig också, Draco. Och jag önskar att lördag kunde vara om att ha kul... och inte om att försöka dränka frustration... Men vem är jag att önska det?"


Nej. Ikväll fick det bli, ikväll fick han göra det.
Dumpa Susan.
Fast dumpa var ju inte rätt ord, eftersom de knappast varit ihop, men innebörden var väl liksom densamma och resultatet således ännu ett brustet hjärta.
För en gångs skull kändes det inte bra.
"Susan..." Han hade stått bakom en bokhylla i biblioteket och betraktat henne sitta och läsa, och efter tio minuter hade det stått klart att hon var och förblev ensam, så han gick fram till hennes bord och ställde sig framför det med korsade armar.
Hon blinkade till när hon återvände från boken till verklighetens värld och såg sig desorienterat omkring innan hon fick syn på honom.
"Oj, hej, jag var helt inne i min bok. Förlåt..."
"Be inte om ursäkt", avbröt han henne korthugget. Nyfiket betraktade hon honom och frågorna stod skrivna i hennes egentligen ganska söta ansikte som bokstäver på ett blad.
Hon undrade varför han stod här, och pratade med henne.
"Vi kan in- Kan vi ta en promenad?" Han ändrade riktning mitt i meningen och hoppades bara att inte Susan skulle märka det, men hon såg lite oförstående ut.
"En promenad?" ekade hon.
"Ja", svarade han tålmodigt. "En promenad. Du vet, man går, kanske pratar lite... vet du, du har faktiskt inget val, kom nu."
"Hallå!" protesterade hon när han började gå runt bordet för att dra henne med sig. "Jag satt faktiskt och läste!"
"Inget du inte kan göra när vi är klara!" snäste han och grep tag om hennes vrist. "Och du behöver inte se ut som om jag ska kidnappa dig."
"Jag ser inte ut-"
"Snälla."
"Okej."

UNDERBART!!! ♥

Jättebraa! Meer

Åh herregud, jag ÄLSKAR verkligen denna fanfiction! Den är alldeles, alldeles...UNDERBAR!

underbart! mer♥

Ååååh, va bra!!
Vet du vad jag tycker om med din fanfiction? Jo, många skriver bara jättekorta kapitel efter ett tag men du behåller dina långa, välskrivna kapitel.
You go, girl!!!!

Jusste glömde, Meeeeeeer!=D♥

J**lar! Förlåt för ordspråket! Men du är ju nästan -nääästan- lika duktig som J.K Rowling, på riktigt! meeeeeeer när du har tid ♥

Vadå nästan? Hon är ju Lika bra!;D♥

aa, men J.K Rowling är ju vuxen, hon skriver på ett annat sätt

I och för sig... Men Ida S Kommer säkert också bli så bra när hon blir vuxen!♥