Argus Filch [SV]

Hihi åhh tack så mycket!

Super duper bra!!!!

Jättebra! ♥ Kommer det mer snart?

Hur kan man skriva så bra?? ♥♥♥

bra!
Ny läsare!

Taack hörni! c:

Kapitel 17

Innan han fått det berättat för sig hade han ett ögonblick hoppats. Fyllts av det där livsfarliga hoppet som alltid, varendaste gång, krossas. Han borde ha lärt sig. Att hoppas är farligt.
Argus Filch skulle inte alls få börja på Hogwarts. Det hade inte blivit något fel som han först trott, att han kanske inte alls var en ynk och visst skulle få utbilda sig till trollkarl.
”En julbal?”
”Stämmer. Alla föräldrar och syskon är välkomna. Det stod att det är den nya rektorn som ordnar balen. Vill väl göra reklam för sig själv eller något...”
Men Argus brydde sig inte om i vilket syfte rektorn ordnat balen. Även om det bara var för att ge sig själv ett gott rykte så ville Argus ändå tacka honom eller henne. Äntligen så skulle han få komma till slottet han drömt om så länge.

Skogar och ängar susade förbi utanför fönstret. Argus Filch lutade huvudet mot glasrutan.
Det var inte så här han hade tänkt sig det. Hans första färd med Hogwartsexpressen skulle ha skett flera månader tidigare och han skulle inte ha haft sin pappa mitt emot sig på tåget. Men ändå. Det här var bättre än ingenting.

Det hade känts som att han vaknat ur en dvala när han lämnat sitt rum samma morgon. Visst hade han varit utanför det några gånger de senaste månaderna, men bara för korta toalettbesök. Den här gången hade han tagit längre tid på sig i badrummet. Borstat tänderna, vilket han inte kunde minnas när han gjort senast. Han hade även samlat mod och blundat, ställt sig framför spegeln, tagit ett djupt andetag och sakta öppnat ögonen.
Hans första impuls hade varit att skrika. Han hade inte förstått att personen i spegeln verkligen var han själv förrän han försiktigt rört vid sitt ansikte och spegelbilden gjort detsamma.
Den som skräckslaget stirrat på honom var en mycket mager person med livlöst hår som räckte längre än till armhålorna. Han var oerhört blek med stora mörka ringar under ögonen. Fast han bara var tolv år kunde flera bekymmersrynkor anas lite varstans i det en gång så livfulla ansiktet. Ingen vacker syn hade det varit.
Innan Argus lämnat badrummet hade han hunnit med en trettio minuter lång dusch, minst fem ytterligare tandborstningar och en liten uppiffning av frisyren med hjälp av en gammal sax som han hittat i badrumsskåpet.
När han kommit ut utanför ytterdörren hade han först inte kunnat se någonting alls. Det starka ljuset i kombination med snön som täckte marken hade gjort honom blind. Inte förrän efter flera sekunder hade han kunnat urskilja någonting annat än snön. Den friska luften hade nästan fått honom att bli snurrig.
Men på något sätt hade det ändå känts bra.

Nu hade Argus Filch suttit flera timmar i den rödfärgade expressen. Mrs Norris spann lågt medan Argus strök hennes päls. Hans far, som tack vare en rakhyvel och en hårväxningsbesvärjelse såg mer ut som sitt gamla jag, stirrade ut genom fönstret. Tåget började sakta in.

Super bra!

SUPERBRA!!!

Riktigt smart med att länka till sidorna som du placerat de olika kapitlen!
Det ska jag tänka på i fortsättningen.

Awesome!!!