Lumos :3 & LeoisLazyy

Hailey knuffade upp hennes sovrumsdörr som var precis framför trappan och ställde ner Chess bur varefter hon öppnade den flätade luckan för att låta katten kliva ur, som inte heller förlorade någon tid på att göra så. Istället så for den rakt genom öppningen för att sträcka på benen. Hailey riktade staven mot golvet, och kofferten landade med en låg duns. Hon lade sig utmattat raklång i sängen, och pustade långsamt ut. Hailey slog långsamt upp ögonen och granskade rummet. Det såg precis ut som vanligt med dess ljusgrå väggar och mörkbruna trägolv. En byrå i samma nyans stod bredvid dörren. Golvet bar på en rund, fluffig och vit matta där Chess nu låg och purrade. Hailey spetsade öronen. Det enda hon kunde höra var vinden som ven i grenarna på träden utanför. Det var smått kusligt. Samtidigt hörde hon ytterdörren glida upp. Hennes hjärta började slå fortare, och hon satte sig långsamt upp i sängen. Ingen skulle vara hemma förutom hon nu.. Hon satte fötterna i mattan för att dämpa ljudet när hon reste sig upp, ryckte åt sig trollstaven från det vita nattduksbordet och sträckte ut den framför sig när hon lämnade rummet med tysta, långsamma steg. Hailey satte hennes fria hand i dörröppningen, tryckte hennes relativt långa, spetsiga och mauvemålade naglar i dörrlisten. Det var mörkt i hallen igen. Hade hon glömt att tända?
"Lumos.."
Ett vitt ljus tändes i änden av hennes stav, och hon riktade den mot hallen. Ingen var där, och dörren var stängd. Hailey tog några steg framåt, rörde på handleden för att rikta ljuset mot olika ställen. Tomt. Hade hon verkligen hört så pass fel? Hon pressade ihop läpparna, beslutade sig för att vända sig mot hennes rum, och sen -
"Heeej!", vrålade en röst, och Hailey skrek till samtidigt som hon föll bakåt och landade på hennes rumpa. En siluett hoppade fram från rummet hon med hjälp av hörseln antog var köket, och Hailey skrek till igen. Hon ryckte upp staven som hade landat bredvid henne på golvet med ett klirr och riktade den hastigt mot siluetten. Hennes äldre kusin James badade plötsligt i ljus, dubbelvikt av skratt. Han föll ner på knä, hamrandes med den ena knytnäven i trägolvet.
"Din JÄVEL!", utbrast Hailey, och James vrålade till av skratt.
"Du skulle ha sett din min!"
~~
Oj, vad långt det blev. x)

Ja oj jag kommer aldrig att kunna kskriva något lika långt x)).
~~
Benjamin tittade ner på sin mat och kände sig genast illa till mods. Var de alltid tvungna att påpeka hur lite han åt? Det började gå honom på nerverna. Sekunderna tickade långsamt förbi och tillslut reste han på sig och betraktade personerna runt bordet var och en innan han drämde till tallriken så att den for tvärs över rummet. Sedan rätade han lite på sig och strök håret åt sidan varefter han lämnade salen utan ett ord.

"Hur kom du ens in?", undrade Hailey förbryllat.
"Ley, jag älskar dig, men du är inte den smartaste personen jag träffat."
"Hur menar du?"
"DUH, alohomora."
James samlade sig långsamt innan han reste sig upp. Hailey gjorde genast detsamma.
"Jag kommer komma ihåg din min för alltid", lovade James med ett nöjt ansiktsuttryck.
"Haha", muttrade Hailey. "Vill du se en film?"
Det var det positiva med att vara ett halvblod. Man kunde leva i två olika världar och ha full förståelse för dem båda. Hailey fick fortfarande förklara olika saker som dvd's eller datorer för James och April som båda var renblod ända ut i fingerspetsarna.
James rynkade på pannan i koncentration.
"Det är dem där berättelserna med rörliga bilder, va?", undrade han.
Hailey nickade. "Precis så."
"Låter helgrymt."

James gick hem efter ungefär en och en halvt timme. När han hade dragit igen ytterdörren så dröjde det inte länge innan den knuffades upp igen.
"Hailey, vi är hemma!", ropade hennes mammas röst, och Hailey reste sig upp i soffan och småsprang ut i hallen. Hennes mamma pep till och höll ut sina armar som Hailey smått föll i. Hennes mamma slog ihop armarna om hennes överkropp och vaggade lätt på stället.
"Okej, Katie. Spara lite åt mig också", log Haileys pappa.

Det började bli både kallt och tröttsamt att sitta komplett stilla med ögonen stelt fästa på väggen mittemot. Benjamin suckade och lindade sina armar om de spinkiga benen för att sedan sitta så, blickstilla tills steg ekade genom korridoren och Madam Pomfrey gjorde sig synlig genom att runda ett hörn. Hon stannade på ett ganska respektabelt avstånd på cirka fem meter innan hon med försiktiga steg ställde sig snett framför honom. Han hade ingenting emot den kvinnan, hon hade aldrig varit något annat än vänlig mot honom under hans sista år. Trots det ville han inte veta av henne. Allt han ville var att få sköta sig själv och leva efter sina egna villkor som han i alla fall var något komfortabel med.

Haileys mamma lagade ihop en snabb middag, som de sedan åt under en relativ tystnad. Mestadels för att de alla var trötta. Särskilt hennes föräldrar som hade fått jobba övertid.
"Så, hur går det med försteprefekts jobbet?"
Haileys mamma var mugglare och förstod sig inte så mycket på allt som hade med trollkarlar att göra. Trots det försökte hon alltid ställa frågor och engagera sig. Hailey log snett.
"Det går väl bra, men det är jobbigt att patrullera när man allra helst vill sova", skrattade hon.

Hailey tackade för maten, lade sin tallrik i diskhon och klättrade upp för trapporna. Hon kunde knappt hålla sig vaken. Hon smet in i badrummet och borstade tänderna innan hon gick tvärs över korridoren till hennes sovrum. Fem dryga minuter senare hade hon krupit upp i sängen under täcket. Chess hoppade upp på madrassen och trampade runt med tassarna innan han slutligen kurade ihop sig vid Haileys fötter. Snart sov båda två djupt, och ingenting kunde störa dem.

Hailey klev upp klockan åtta. Hon slängde benen över sängkanten och smög in fötterna i mystofflorna innan hon reste sig upp. Hon stapplade mot dörren, drog handen genom håret för att få bort det från ansiktet och knuffade upp dörren. Hon slogs genast av en himmelsk lukt av mat som letade sig ut ur köket. Hailey gick ner för trappan och fick genast syn på hennes mamma som stod och öste kallonen med fett innan hon stoppade in den i ugnen igen. Hennes blick landade på Hailey.
"Vi har redan ätit. Din gröt är där borta", sade hon och pekade på en övertäckt tallrik. Hailey gick mot bänken där den stod och plockade åt sig en sked på vägen. "Var är pappa?", undrade hon.
Hennes mamma smällde igen ugnsluckan och ägnade sig åt att skala brysselkålen istället. "Han transfererade sig till mina föräldrar och stannar där fram till klockan två. Deras bil gick sönder igår, så din pappa transfererar dem hit när alla andra kommer", sade hon och slängde två brysselkål i kastrullen bredvid henne. Hailey började äta hennes gröt i tystnad. Det var nog ingen bra idé att säga något mer nu när hennes mamma var stressad.

Hailey åt upp det sista av hennes gröt, diskade ur skålen och lade den i diskstället för att torka. Hon iakttog hennes mamma för några sekunder, som sedan vände sig om.
"Kan du gå och städa, är du snäll? Ditt rum hade kunnat vara mindre dammigt."
"Vi ska väl ändå inte äta i mitt rum?", undrade Hailey med rynkad panna.
"Hailey", varnade hennes mamma.
"Okej, okej", suckade Hailey och rätade på sig för att lämna rummet. När hon passerade bänken hennes mamma stod vid så norpade hon åt sig ett av hallonen som hennes mamma skulle använda till desserten.
"Tack", hånlog hon innan hon stoppade bäret i munnen och lämnade rummet.

Hailey gick tillbaka upp till sitt rum och snärtade lätt med trollstaven. Möblerna och fönstret blev fritt på damm, och de olika sakerna flyttade på sig mot väggarna. Kläderna som tidigare legat på golvet lade sig själv i tvättkorgen som sedan flyttades tillbaka bredvid dörren. Hailey såg sig nöjt omkring innan hon plockade upp en handduk från byrålådan och gick iväg till badrummet.