Medieval rollplay [PRIVAT Emma07 & Zora]

Novalie hade precis tänkt svara på hans ord när deras läpar slöts, hon visste han inte hade någon som kunde bestämma emra nu var det han som skulle ta tronen.

Han kunde inte hindra sig, även om han visste att det var fel. Sluta, säger han sedan till sig själv. Ditt liv, du bestämmer. Det var något hans far alltid sade, att man alltid hade ett val. Vid tanken på hans far drogs han humör ned igen, men han tryckte undan det, fick ta det senare.

Novalie hade blivit fövånad. Försktigt besvarade hon nu kyssen. Honvisste inte varför? men hon giladle honom det var prolgmet

Han märkte hur hon besvarade kyssen, och kunde ändå inte låta bli att bli lite förvånad, och glad.

Novalie drog sig försktigt och såg på Doran.
-Du måste släppa mig Doran, jag e tjänare du e kronprins, du får inte älska en tjänare
sa hon tyst

"Men om jag adlar dig?", svarar han henne.

Novalie såg på honom direkt öfvånat och skskar på huvudet
-DORAN! vad har flugit i dig?! har min drog gjort dig knäpp?
utbrast hon direkt
-DEt kan du inte Doran, du har öde med prisnssor
sa hon tyst och såg på honom

"Antagligen", säger han med ett leende till henned första utbristande.
"Kan kan jag", säger han sedan lite retsamt. "Och du kan bli en prinsessa", fortsätter han sedan.

Nova såg å honom och puttar till hans panna
-gå och lägg dig igen
retas hon och log mot honm
-du kommer aldrig kunna få det genom droan, inte med prästen
sa hon
-det e dem som e bestäms där
sahan

"Du skulle bli förvånad över hur mycket vi kan bestämma över adling o h prästerna", säger han med ett leende.