fantasy roll

Masato såg på henne men såg ut genom fönstret innan han svarade.
- Ja, vad är det?

Hon tittade ännu intensivare i hans ögon. "Det är något med dig. Du ser rakt igenom mig. Jag är imponerad över hur bra du kan läsa mig; En erfaren lögnare." Hon rodnade lite. Ezra kännde sig som om hon var ute på djupt vatten men Masato hade inte tagit illa upp innan och han hade inte iallafall yttrat att han tyckte att hon var konstig. Han kändes trygg.

Neflite såg på henne och sa.
- En del kan läsa folk och om du är en erfaren lögnare så, måste du sluta med att ljuga, och det inte bara mig.
Vad tror du kommer att hända om någon förutom mig får reda på det+

Ezra ryckte på axlarna och tittade ner i knät. Hon suckade. "Det blir inte värre än vad det redan är." Hon viskade det. Knappt hörbart. Hon sa det mer till sig själv än till Masato men han hörde väll endå. Hon tänkte på sitt eländiga liv. Hon ville inte gråta. Tänkte inte gråta. Hon kämpade imorgon men det blev för svårt att hålla inne. Det sipprade ner en varm tår längs kinden. Hon släppte taget och lät tårarna falla. Långsamma och tysta. Hon tittade ut i ingenstans.

Neflite sågp å henne och sa.
- Det är lördag i morgon så du kommer inte till någon skola och dessutom så kanske branden är släckt.
Och du vet att du kan hoppa av skolan om du vill.

Hon log lite. Ett uppgivet leende. "Du såg rakt igenom mig igen." Hon ryckte matt på axlarna och tittade upp på honom igen. "Om det ändå var så lätt..." Hon suckade och lät blicken vandra i rumet. Hon torkade ansiktet med tröjärmen och drog tillbaka håret bakom öronen. Hon försökte få tillbaka sin andning igen.

Masato såg på henne och sa.
- Ezra....nu vill jag inte säga åt dig....men du borde skärpa till dig.
Om man blir mobbad eller så så ska man inte bara låta dem hålla på.
Säg till på skarpen en gång för alla och hjälper inte det så ring så prata med lärarna, hjälper det inte så ring till deras föräldrar och om du skulle bli mobbad på nätet så se till att blocka och anmäla

Hon suckade. "Ta inte illa upp men du låter precis som min pappa när han pratar om min framtid." Hon fnissade lite.

Neflite höll tillbaka ett elakt skratt och sa.
- Det kanske jag gör, men det är ju det du måste göra om du nu skulle bli mobbad.
Det verkar ju så på dig.

**Hon vet inte att jag bara spelar ***

Han gick sedan till fönstret och sa.
- Om jag inte ser fel just nu Ezra så verkar elden vara släckt.

Elden? Tänkte hon. Hon hade glömt bort den. Hon gick vingligt fram till fönstret och stötte upp sig själv på fönsterbrädet. Masato hade rätt. Röken hade börjat mojna. "Vad bra!" sa Ezra tillslut. Efter att hon sa det började lampan med den gamla skärmen blinka igång. "Strömmen verkar komma tillbaka." Hon stödde upp sig på Masato och gick tillbaka till soffan där hon satte sig ner ovanpå alla filtar. Hon kom på att hon inte hade berättat för sina föräldrar vart hon var. Hon tog upp mobilen och skickade ett kort SMS till sina föräldrar där hon berättade att hon var hos en kompis och att hon skulle stanna där ett tag och att de kunde ringa henne om de ville henne något. Hon la ner mobilen igen när den började ljuda. Hon tog upp den. Det var Cass som ringde. Hon hade hörtalas om branden och undrade hur hon mådde. Ezra berättade för henne att hon mådde bra. De pratade vidare i en kvart innan Cass la på. "Ursäkta."