Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Alec hade redan gått till salen och dören var öppen ochh an stod där inne och diskuterade med en alv som hade kommit till honom för ge honom ett bud. alec var inte direkt glad över budet och skickar ut alven snart och sjönk ner på en stol.


Jane log direkt av att han hade slutat och skrttate hade avtait och kollade på honom
-jag vet inte, jag e nöjd bara jag e med dig
sa hn och log.

Turen var på hennes sida eftersom hon lyckades hitta fram till rätt rum inom tio minuter. Hon stängde dörren efter sig och satte sig ner på en stol mittemot Alec. Med huvudet på sned iakttog hon honom en stund. Han såg inte riktigt lika glad ut som tidigare men hon valde att inte fråga om saken. Han fick berätta om det var något som bekymrade honom, något hon kunde hjälpa till med.


Blaze sträckte ut handen mot hennes axel och kramade lätt om den. Han hade ingen aning om vad man kunde hitta på här. Dessutom kände han liksom Jane: han skulle vara nöjd så länge han var tillsammans med henne. För ensam tyckte han inte om att vara.
"Om jag får lite papper och penna så kan jag rita av dig," föreslog han. Han tyckte ju mycket om att rita och porträttet skulle hon ju i såfall få behålla själv.

(haha e det nu dem ska ha en sån titanic scen xD)


Alec drog blicken till Jessa nu och leendet km smygnade nu.
-Du e 3 minuter tidig.
s han nu retligt och la tyst fram pappren på föräindngar i riket och att flera överlever förlossningar och så.
-det e uner utveklign
sahan och log


Jane log emot honom oc lyssnar på hans förslag
-Äm visst, vill du rita så ska du få rita, har sån i mitt rum om du vill
sa hon mjukt

Jessa fnittrade till när han påpekade att hon var tre minuter i förväg.
"Jag vill ju inte komma försenad heller," påpekade hon och sträckte ut handen mot pappret. Hon läste igenom det som stod uppskrivet och nickade gillande.
"Det ser väldigt lovande ut," kommenterade hon med en hastig blick på Alec. Att flera överlevde förlossningar gjorde henne oerhört glad: de hade verkligen fattat rätt beslut i att samarbeta mer och hjälpa varandra. Det tjänade de båda på.


Han nickade ivrigt. Att rita var något av hans favorit sysselsättning. Det var avslappnande och man behövde inte tänka eller koncentrera sig på någonting annat i den stunden.
"Du får behålla teckningen sen," sa han blygt, så hon inte skulle få för sig att han ville rita av henne för att själv behålla porträttet på henne att ta med sig hem och sätta upp på väggen. Så obehaglig var han inte.

Alec flinar till
-Vad bra du e en tidspassare
a han artigt och lyssnar på henen snart
-ävldigt våran läakre lyssnar på dina efter par tilsägelser
sa han oc hskrattar till


Jae log till
-nej behåll det, ha det så du har med mig
sa hon retligt och tog med honom emot sitt rum, hon öppnade dörren och öppnar sen en låda och tog fram block och penna

Hon förde en slinga av sitt hår bakom örat och lutade sedan sin haka mot handflatan.
"Jag tror inte att vi ljusalver är så uppskattade här än," erkände hon för Alec. Visserligen kände hennes blivande folk lika för mörkeralverna men det berodde nog mest som sagt på att de aldrig kommit i kontakt med det andra rikets alver förr och allting var så nytt för dem.


Han kunde inte hjälpa att han rodnade igen, speciellt Jane tog fram den nervösa och blyga sidan ur honom. Han mumlade något ohörbart för sig själv innan han följde efter henne. Under tiden som hon plockade fram det han behövde satte han sig ner på sängkanten och såg sig om. Rummet såg ut precis som han kom ihåg det.

Aelc nickar lugnt och flinar
-tror med det e något sånt men de lär sig mer
s ahn nu ärligt och åsg på henne
-men nästa dag måste vara något osm kan få vårna rike inse vi måste sammarbeta
sa han ärlgit nu och såg å enne


Jane log till emot honm
-du bestämmer vart jag ska vara
sa hon nu mjukt och såg på honom, hon granskar honom tyst, han var så vacker.

"Mhm," nickade hon instämmande och tittade fundersamt upp i taket, som om det kunde ge henne råd om hur hon skulle gå till väga. Som sagt gällde det att ta små steg åt gången - precis som de gjort hittills.
"Jag tror vi som ledare behöver prata med vårt folk. Berätta om det andra riket och förklara att alverna där inte egentligen är ett dugg annorlunda än en själv," sa hon sedan. Det var åtminstone en sak de skulle kunna överväga att göra.


Blaze såg sig omkring i rummet i ett försök att hitta en perfekt plats där Jane kunde stå och posera. Han reste sig efter en stund upp och flyttade en stol närmare fönstret. Eftersom det fortfarande var ganska ljust ute gav det ett naturligt och fint sken genom fönstret. Han trodde att det nog skulle bli bäst om hon satt där. Han tog sedan blocket och pennan och satte sig ner på sängkanten igen.

Alec såg på henne direkt och log diretk av hennes ord.
-ltåer som en ide, jag kan gemomfröa det på stormötet i vekcan
sa han driekt och såg på henne direkt, leendet var kvar på hans läppar.
-Läkarna har insett det så dem behöverj ag inte tala med
sahan nu.


Jane såg å hnom tyst och satt sig ner på stolen lugtn och granskar snabbt naturen utnaför
-alltså du kan vinklar hur?
fårgade hon direkt ch log

Hon trodde nog att det skulle gå bra att prata om mörkeralverna med sitt folk. De skulle förmodligen vara skeptiska till en början men dömande skulle inte komma på tal om. De var alla accepterande av sig men de skulle behöva lite hjälp på traven.
"Då säger vi det," fastslog hon muntert. Att hon och Alec kom bra överens var verkligen en lättnad, de skulle kanske inte ha kommit så långt i sitt "projekt" om de var oeniga om det mesta.


"Hm?" Blaze tittade som hastigast upp från ritblocket. Han hade redan hunnit komma igång och sjönk då som sagt in i sin egna värld. Han hade med andra ord inte hört vad det var Jane hade sagt. Kanske hon inte ens talat med honom, han kunde ha inbillat sig. Han skissade först upp hennes huvud och överkropp, ansiktet var det som han fokuserade på allra sist. Det hade han en god anledning till att göra också.