Magic Bounty (PRS)

Kjell ryckte till då Anna talade till honom.
Han såg skamset ner och kliade sig i nacken.
"Men Anna, han kidnappade dig. Och han är en mördare! Du borde inte lita på vad han säger... Han förtjänar det inte", sade han och slog ut med händerna.
Peter krympte mer och mer ju längre han pratade och till slut kände han sig mindre än en snigel.
Kjell hade rätt. Han förtjänade inte Annas vänlighet eller hennes kärlek. Men hon tyckte det.
Han skulle se till att förtjäna det. Peter tittade upp på Kjell och sade stolt: "Det är okej Anna. Han är ägaren, om han säger att det kostar fem guldmynt, så betalar jag det."
Han log smått åt Kjell och tog pengarna från Anna och lade dem på disken.

Anna la armarna i kors, fortfarande med pengarna i hand och fortsatte att se ilsket på Kjell. "Han må ha gjort det, men vet du inte om de bra sakerna han har gjort? Du kan inte bara döma någon heller utan att veta hela historien!". Hon suckade då Peter tog pengarna ifrån henne för att betala. Hon vände sig bort från dem båda. "Jag går ut Peter, jag orkar inte med det här nu...Jag trodde allt var bra nu".
Hon kom ut och tog ett djupt andetag och lutade sig mot väggen utanför. Hur kunde alla veta om det Peter gjort? Att han kidnappat henne? Då insåg hon. Sam. Hennes ögon smalnade och hon kände ilskan koka inom henne. "Sam..När jag får tag på dig" muttrade hon.

Några minuter senare kom Peter ut med en kasse.
Han fick syn på Annas sura ansikte och log mjukt när han gick bort till henne.
"Jag har kläderna. Ska vi köpa tandborste och sådant nu?" sade han och lutade sig mot väggen bredvid henne.
"Du vet, Kjell försökte nog bara att skydda dig. Jag hade nog gjort likadant om jag visste att din pojkvän varit en efterlyst mördare", sade han sedan i ett försök att muntra upp henne. "Men det du sade... Jag menar, jag uppskattar att du försöker försvara mig."

Anna fortsatte vara arg och tittade upp då Peter kom ut. Hon ställde sig rakt och nickade till honom. "Vi kan gå och göra det. Behöver du något mer än det?". Hon suckade då han nämnde Kjell.
"Jag vet...Men jag önskar folk bara kunde förstå. Men jag har listat ut hur alla vet vad du har gjort, det måste vara sam som berättat för dem!". Hon fnyste till. "När jag är klar med honom så önskar han att han aldrig sagt ett ord om dig!". Hon fortsatte att gå med honom sedan och en stor skylt tog hennes uppmärksamhet. "Höstfesten...Är den redan? Det är dans och sådant på den. Här ute på torget. Några magiker brukar se till så att det är varmare just då, så man kan klä upp sig utan att behöva frysa. Det är kul!" log hon och fortsatte sedan gå.

Peter var egentligen inte så förvånad över vad Sam hade gjort. Han hade inte gillat Sam då de träffades och han var säker på att Sam kände likadant.
När Anna nämnde höstfesten och dans rodnade han lite och log. "Låter roligt. Men i så fall...", sade han och stoppade Anna innan han tog hennes hand och kysste den.
"... Får jag din första dans?" frågade han och log finurligt upp mot henne och ignorerade de dömande blickarna från folket.

Anna hade fortsatt gå och de hade nästan nått butiken då han plötsligt stoppade henne och kysste hennes hand. Hon rodnade och ignorerade folket runt om dem. Hon nickade och log. "Såklart! Du får alla mina danser dumbom!" skrattade hon glatt och ledde honom in i butiken som sålde allt möjligt som inte var magiska produkter. Hon hittade snart en tandborste och en flaska med tvål. "Du kan få tandkräm av oss...Något mer du vill ha?". Hon var mycket gladare nu. "Åh! Jag längtar redan till festen! Jag har aldrig haft någon att dansa med förut! Förutom Sam...Men han räknas inte".

Peter skrattade åt hennes svar och följde med henne in i butiken.
"Nej, det blir bra med det du valde ut", svarade han och gick bort mot kassan samtidigt som han pratade med Anna.
"Jag längtar också. Det blir ett bra tillfälle att umgås med byns invånare och dig. Fast... Jag har aldrig dansat förut. Jag vet inte hur man gör", sade han och betalade damen i kassan som envisades med att titta bort.

Anna fortsatte att le stort och gick bort till kassan med honom. Hon såg upp på honom. "Det är okej! Det är enkelt, det är bara att göra som alla andra gör, det viktigaste är att vara glad och skratta!". Hon la upp sakerna på kassan och såg på då han betalade damen i kassan. Hon suckade åt henne och ledde honom sedan ut efter att ha tagit sakerna igen.
"Kom, vi går hem nu. Dansen är imorgon kväll...Det är säkert stökigt på torget för alla förberedelser så vi kan inte gå dit". Hon började gå hemåt och suckade lätt. "Så mycket har hänt på så kort tid, men många bra saker med".

Peter följde efter Anna. Han kunde fortfarande inte hitta i byn och dessutom kände han sig utsatt bland alla magikerna. "Ja, väldigt många bra saker", sade han med ett svagt leende och tog hennes hand.
De kom hem igen och både Maria och Mark väntade på dem. De log när de kom in och Maria meddelade att maten snart var klar. Det doftade underbart i huset och Peter kände hur magen gurglade. Han hade glömt att äta lunch.
Med en kyss på kinden skildes han från Anna och gick in i Sams före detta rum, som nu var hans.
Han plockade upp sina nya kläder och lade dem i en byrå. Han hängde Sams jacka och ställde hans skor i garderoben innan han gick ut igen och satte sig vid bordet.

Anna kände hur hennes mage kurrade då de kom in i huset och doften av mat slog emot dem. Hon nickade till Sam och log då han kysste henne på kinden. Hon tog av sig sina skor och hängde av sig jackan i hallen innan hon tog sig in i köket.
"Det luktar väldigt gott" log hon mot sin mamma och satte sig ner. Maten stod redan på bordet. Det var gratäng och biffar med olika grönsaker och sås till. Hon började plocka på sin tallrik och satte sedan i gång med att äta, som hennes föräldrar också gjorde. Hon log då Peter kom in. "Så, hur har eran dag varit?" undrade Mark. Anna fortsatte bara äta och lät Peter svara på det.