Monster High School 2

Alec ~
Jag rycker till när mitt ritblock börjar glöda i en mjuk, röd färg.
Min blick flyger upp och ser en underlig flicka jag inte sett förut. Hon ser ut som en drake i mänsklig form. De illröda, vackra vingarna glöder starkt, likaså hela hon. Det är som en lykta i mörkret.
"Ritar du något?"
Jag blinkar snabbt några gånger, väckt ur mina tankar och får fram ett "eh?" innan jag harklar mig och nickar.
Flickan frågar om teckningen är min, och om jag inte blev nöjd.
Jag ruskar på huvudet så att det bruna håret flyger åt alla håll.
"Nah, jag har ritat bättre.. Det var bara en skiss... Men om du vill kan jag försöka att rita av dig?", ler jag snett och rättar till blocket i min hand.

Sunflower: du, jag, avas demon, uggla nu.
(hahha, är lite obsessed med avas demon och har inte fått prata med någon om det förutom med min syrra D: )

Clea

Jag märkte hur en efter en lämnade bordet för att smyga sig ut genom de stora dörrarna. Jag övervägde att lämna den goda maten för att se vad som skedde utomhus. Då jag slängde en sista blick på maten tog jag med mig chokladbollen som jag hade tänkt spara till efterrätt och smög mig ut genom dörrarna. Jag kände mig oerhört ensam och hade hoppats på att skaffa många nya vänner. Jag flinade åt mig själv och skrattade lite åt hur fånig jag var. Den här dagen var inte ens slut ännu. Eller kvällen. Dessutom så klarade jag mig bra på egen hand.
Korridoren var tom men efter att ha gått en bit kunde jag höra avlägsna röster som kom utifrån. Jag ut på den stora gräsmattan och såg massa olika varelser där. En grupp med människor satt nästan i mitten av gräsmattan och lite längre bort kunde jag se två skepnader. När jag nästan stod framför gruppen på gräsmattan så kunde jag se att det var pojken? Flickan? Pojken? Som hade förvandlat sig innan. Förändrat skepnad. Jag visste inte längre hur jag skulle bete mig. Pojke, flicka, pojke, flicka. Det ekade i mitt huvud och det ville inte sluta. Jag blev så frustrerad att jag sprang fram till skepskiftaren och den andra varelsen.
"Hej, trevligt att träffas igen!" rabblade jag snabbt ur mig innan jag nästan kastade ut orden; "Vad heter du?"
Kanske hade hon sagt det innan? Han? Hur som helst så kom jag inte ihåg det. Och jag var tvungen att veta, det här med kön som jag inte förstod mig på blev bara ännu värre med... honom. Henne? Nu fortsatte det igen.
"Jag heter i alla fall Clea. Förlåt om vi redan har presenterat oss men jag är ändå så glömsk." Jag vände mig om mot den andra varelsen och tittade in i dess gula ögon.
"Åh, förlåt mig. Vad är ditt namn?"

Jag såg en tjej gå förbi oss och mot några andra varelser som satt en bit bort under ett träd. Hon var vacker. Hon hade lila-aktig hud, blått hår och blåa markeringar på kroppen. Jag tittade efter henne medans hon gick.

Alec ~
Flickan med det violetta håret springer fram till mig och draktjejen och presenterar sig som Clea.
"Uh, Alec. Förlåt om jag, uh, gav fel intryck i kupén.. Jag är i alla fall en kille, eller är jag?", skrattar jag och sträcker ut min hand mot henne.
"Trevligt att träffas, igen, Clea"
Sedan vänder jag mig mot drakflickan med de glödande skenet.
"Och du heter?"

Fadella~

Rycker till lite lätt av den andra varelsens vackra hår som slängs omkring framför henne. "Jag skulle egentligen vilja bränna den, det är ju papper. Papper tar eld som in i helvete! Men den var..." hon pausade i några sekunder. "Fin.", fortsätter hon tyst innan hon rättar till sina vingar lite prydligt, hennes gula ögon vidgas när hon hör orden "rita av dig". Fadella lutar sig närmre den andre och lägger så försiktigt som möjligt hans ängla-teckning framför honom. "Jag ser ju bara knäpp ut, jag är ingen modell precis", skrattar hon. "Fortsätt på den här istället. Jag vill se den färdig, om du inte är nöjd med den när du är klar... Så tar jag den gärna istället! Jag tycker bara inte att du ska ge upp på den sådär."

Fadella sträcker fram hennes ena vinge och rufsar till pojkens hår lite, i tecken på tacksamhet i hennes instängda värld. Plötsligt rycker hon på sitt öra när hon hör en röst näst intill sig. Hon vänder på huvudet och ser en annan färgglad varelse. Den som står framför henne nu är helt klart vacker, trots dennes konstiga färger.. Det bara passar på något sätt.
Hon låter sina lysande ögon pendla mellan båda varelserna framför sig. Clea heter tydligen den vackra, färgglada varelsen. Alec heter den andre... Killen. Båda är faktiskt häpnadsväckande vackra för att vara monster. Efter att ha fått två förfrågningar efter hennes namn, så svarar hon: "Fadella är mitt namn! Men ni får gärna inte slita ut det, så ni kan kalla mig.. Falx. Ni vet, om det skulle vara lättare.". Hon rättar till sina vingar ännu en gång innan hon fortsätter konversationen: "Jaha. Vad är ni för monster då?"

Clea

Jag brydde mig inte ett dugg ifall Alec var en kille eller inte. Jag brydde mig bara om namnet. Alec. Det var allt jag behövde. Alec, Alec, Alec, Alec. Dem ekande könen försvann och byttes ut mot Alec. Jag hatar kön. Det gör mig så förvirrad. Kan vi inte alla bara vara oss själv? Kan inte alla bara vara sin egen titel. Alec. Clea. Jag flinade till mig själv. Jag är fånig som hänger upp mig på en sådan sak. Som flicka eller pojke. Men jag kan inte sluta tänka på det. Det är så annorlunda från allt jag lärt mig. Jag tog emot Alecs hand och log. Sedan vände vi oss båda om mot varelsen med de gula ögonen som jag klassificerade som tjej utan att ens fundera. Men jag ville inte tänka på henne som tjej. Jag ville tänka på varelsen som sig själv. Som sin titel. Fadella, som den kallade sig för. Eller Falx.
Falx frågade oss vad vi var för monster. För mig var det en konstig beskrivning på mig själv, monster.
"Jag kan hypnotisera folk, och jag föredrar nog att kalla mig själv för varelse än monster."
En bild blixtrade till i huvudet och jag såg mig själv med ögonen helt vita. Min kropp skakig och min röst som lät mörk och bestämd. Personen framför mig kunde inte göra något annat än att lyda det jag sa. Monstret av mig själv försvann då jag skakade lite lätt på huvudet och tittade återigen på Fadella.

Marlyn~

De andra verkade nästan ha somnat så jag reste mig och började gå mot trädet där det var några andra som satt och pratade. Min gympadojor vart böta i gräset när jag gick, månen gav ifrån sig ett klart sken och stjärnorna tindrade vackert på himlen.
"Hej! Finns det plats för en till?" frågar jag och utan att vänta på svar sätter jag mig ner och ler mot de andra.
"Vad heter ni och vad för varelser är ni?" undrar jag lite försiktigt.
Jag pillar lite på kanten av mina trasiga strumpor medans jag väntar på att få svar. Jag har alltid varit lite skygg och haft svårt att gå fram till folk bara så där och prata med dem. Men nu tyckte jag ny skola nya tag.

"Om det är det du vill!" River skrattade och kastade sig ner på gräset. Gräset var härligt svalt och fuktigt, River känder energin från vattnet flöda genom kroppen.
"Hur kan du ligga här, är inte du typ överkänslig mot vatten."

Chi~
Jag känner igen formskiftarens röst, och han presenterar sig som Alec. Jag hör två andra röster också, en helt okänd och en jag känner igen men inte riktigt kan placera. De pratar inte om något viktigt, så vitt jag kan höra, men jag bryr mig inte riktigt. Jag vill ändå stanna här ett tag till. Jag lägger mig ner på rygg och plockar ett löv från den buskiga trädkronan. Med mina armar utsträckta river jag sakta sönder det på mitten, och ser halvorna sakta singla ner och landa på mitt ansikte.

Marlyn~

Jag hör något prassla uppe i trädet så jag tittar upp men ser inget. Trädkronan är tät och jag tänker att det måste vara ett rätt bra gömställe.
"Hallå, är det någon där uppe?" Säger jag och tänker att jag måste se ut som en idiot när jag ropar upp i trädkronan.