Julens stjärna ~Julkalender~

Ok det var super

Jääääääääääättebra som vanligt!!!!!
Och som vanligt kommer jag att spricka av längtan tills ikväll om ungefär tio minuter.
Så skynda dig och skriv så att jag inte spricker!

Hehe...ja, jag vill ju inte att mina läsare ska dö

Superbra! Lääängtar till nästa kapitel

H@nna förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt för att jag inte har kommenterat dem senaste kapitlen, jag har inte varit inne på Mugglis (elr använt mobil/dator) på hela veckan!!!!!!! Jag skäms JÄTTEMYCKET över det här, FÖRLÅT!!!!!!!

PS. Del 17 var inte för kort, kanske kort, men inte för kort. Inget du skriver kan vara för kort, oavsett hur kort det är! ♥

Det blev rörigt! Men tack♥

Jag vet, men jag kunde inte förklard bättre. Vsg ♥

19 december- Det första offret

*Det här hände igår*
Katie, Twixie, Trixie, Werty och alla andra harsoldater är nästan framme vid påskharen slott när dom blir attakerade av trollvakter...

*

"SPRING! SNABBARE!" skrek Trixie. Hon hade dragit sitt svärd medans hon sprang, och Twixie hade spänt sin pilbåge, jag drog också mitt svärd medans jag kände att jag inte skulle kunna springa mycket längre. Jag snubblade fram i snön och fick håll i sidan. Ett troll kom rakt inpå mig bakifrån. Jag snurrade runt med svärdet höjt medans jag blundade. Svärdet stötte i någonting och det hördes ett grymtande ljud. Jag tittade förskräckt och blev alldeles blek när jag såg att jag hade huggit av huvudet på trollet. Det kändes hemsk inom mig, för även om det 'bara' var ett troll så var det första gången någonsin som jag hade dödat någon. Jag fortsatte springa men kunde inte slita tankarna från trollets huvud där på marken. Ni vet, halloweentroll ser hemska ut redan när dom lever, och ett dött troll var nog för att ge vem som helst mardrömmar. Därför kan jag inte beskriva för er hur det såg ut, för det vill ni ändå inte veta.

"Kom igen Katie!" jag såg upp och upptäckte att jag hade kommit en bit bakom alla andra, så jag började springa ännu fortare. Plötsligt så snubblade jag till och landade på rygg så hårt och hastigt att jag tappade andan. Jag såg hur ett stort troll höjde sig över mig...hur han höjde sitt svärd...

Men sen så hände något konstigt. Trollet ramlade bakåt helt utan anledning! Eller, jag TRODDE först att det var utan anledning, innan jag såg att han hade en pil i bröstet. Sedan sprang alla harsoldaterna fram. Jag kunde se på Wertys spända pilbåge att det var han som hade skjutit.

"Spring Katie!" skrek han medans han drog sitt svärd.

"Va? ropade jag förskräckt. "Nej! Glöm det! Jag hjälper er!"

"Katie! Var inte dum nu! Du är julens enda hopp! Om dom får tag på påskmagin också så är vi körda! Du måste springa NU!"

Twixie och Trixie sprang fram och drog upp mig på fötter, och det var tur, för själv skulle jag aldrig ha kunnat ställa mig upp. Mina ben darrade så att det var ett under att jag inte ramlade omkull. Och vi sprang, iväg från soldaterna, iväg från trollen. Och skriken bakom oss tydde på att Werty och hans soldater nu gick sitt bistra öde till mötes.

*

Oj! Nu så är flickorna ensamma igen! Och tiden börjar bli knapp! Hur ska dom kunna rädda julen i tid, och kommer dom ens att lyckas

Sluta skrämmas H@nna! Nu kmr jag att få mardrömmar ju!!!!!!! *blänger irriterat på dig* Du skriver så bra att man ser allting framför sig, när du skriver så där kan du ge vem som helst mardrömmar i en vecka!!! (ta detta som konstruktiv kritik är du snäll)

Fy vad jag skrattar nu! Förlåt, din kommentar var inte skrattretande! Jag blev bara så glad + att jag har världens sämsta humor när jag är trött!

Men tack♥ Du är underbar! ♥