En magisk romans

Awesome!!

Superbra!

KAPITEL FEMTON: EN ALLDELES SPECIELL JUL

DEL TRE

Sarahs perspektiv

Vi sitter kvar i badet i säkert en och en halv timme och skrattar och stojar. Jag gillar Rebecca och Julie, men jag känner att de ständigt bråkar om Azizas uppmärksamhet. Det får de gärna göra, men jag känner mig en aning utanför när jag inte har något att tillägga till konversationen. En liten stund känns allt som det gjorde förr, när jag var med men inte riktigt delaktig, innan jag träffade Aziza, Leonel och Remus.
"Jag har en uppsats att skriva, så jag måste nog gå snart", säger Rebecca plötsligt.
"Under jullovet?", frågar Aziza med ett retsamt leende. "Du ligger efter med de läxor?"
"Japp", svarar Rebecca. "Det är den där jävla professor Vektor som..."
"Jag gillar professor Vektor", avbryter jag, och hoppas att jag inte har sagt fel sak. "Hon är liksom ung. Hon kan relatera till vad vi går igenom med alla läxor och skolarbete."
"Jaja, hursomhelst så måste jag nog dra." Rebecca reser sig, och Julie följer med upp ur det jättelika badkaret. Medan de torkar sig funderar jag på om jag borde bjuda med dem på festen. Det kanske jag ska. De är ju ändå mina vänner. Typ, i alla fall.
"Hänger ni med på julfest ikväll?"
"Istället för julbanketten i Stora Salen?", frågar Julie och jag nickar i hopp om att hon hellre vill gå på den. "Gärna", svarar hon och ler. "Om du hänger med förstås, Becs."
"Självklart", säger Becca medan hon tar på sig sina mjukisbyxor. "Var och när?"
"Fängelsehålorna. Jag vet inte när, men kanske vid nio-tiden, så ni hinner med banketten också om ni vill gå på den."
"Tack för att du bjöd in oss", säger Julie och de ler mot mig. Jag tänker att de nog visst är mina vänner.
"Vi ses senare", säger Julie och jag nickar. Jag hör dörren stängas efter dem och allt blir tyst.
"Vad är det för festen ni pratade om?", frågar Aziza nyfiket. "Kan jag också komma?"
"Det är klart", svarar jag. "Jag trodde redan att Sirius berättat för dig om den." Och så kommer det sig att Aziza berättar hela historien om sin kyss med Sirius och sina olustiga känslor inför honom nu.
"Men du gillar honom fortfarande, eller hur?"
"Ja, det är klart att jag gör."
"Säg det till honom då. Han kommer säkert ikväll."
"Var det han som bjöd in dig?", frågar Aziza och flyter över till min sida av badkaret.
"Nej", svarar jag. "Det var Remus."
"Mhm...", svarar Aziza och jag ser på hennes min vart hon vill komma.
"Nej", svarar jag bestämt. "Jag är inte kär i honom. Tror jag." Sedan berättar jag allt som hände sist jag var på professor Zarcos kontor och allt jag missat att berätta för henne tidigare. Aziza lutar huvudet mot knogarna och armbågen mot badkarskanten. Hon ser på mig med ett enormt medlidande.
"Och jag som trodde att mitt problem var illa. Strunta i professor Zarco. Han är inte värd besväret."
"Nej, jag vet, men det är svårt. Jag tänker på honom hela tiden."
"Försök att glömma det idag, Sarah. Idag ska vi ha kul." Aziza ler mot mig. "Ska vi ha snöbollskrig innan lunch?" Jag börjar skratta.
"Sirius har verkligen dåligt inflytande på dig. Du börjar till och med prata med hans accent bara för att du umgås så mycket med honom. Lite överklassaccent."
"Här har du för överklassaccent!", säger Aziza skrattande och skvätter vatten på mig. Jag skvätter tillbaka.

Fyfan vad bra!! Nu är dom kompisar igen!!

Ni får nästa del nu direkt

KAPITEL FEMTON: EN ALLDELES SPECIELL JUL

DEL FYRA

Sarahs perspektiv

Vi har mycket riktigt snöbollskrig innan lunch, ett snöbollskrig som James och Lily också gärna ger sig in på en liten stund. På vägen in skakar jag skrattande Lilys hand.
"Fred?"
"Fred", svarar hon.
"Miss Furlow, skulle jag kunna få tala med er en liten stund?", den tredje rösten får alla att tystna. Jag känner igen den alldeles för väl.
"Vi tänkte gå och äta nu, professorn", svarar Aziza och försöker dra iväg mig mot matsalen, men professor Zarco ställer sig i vägen för oss.
"Det är ingen fara", säger han och får mig direkt att tro att vad han säger är sant.
"Det är okej", säger jag till Aziza. "Vi ses därinne." Jag kan se att hon oroligt ser efter mig när professor Zarco lägger armen om mina axlar i en till synes faderlig gest, men jag känner att han håller mig nära. Han leder mig bort, in i ett hörn som inte lyses upp av facklornas ljus och släpper sedan taget om mina axlar. Han ser allvarligt på mig och jag känner de där fjärilarna i magen igen. Hans mörka blick ser intensivt in i mina och han rör sin hand över min kind.
"Sarah... Det var inte meningen att... Hick!" Jag väntar ut hans hickning, men kan inte låta bli att känna att stämningen har blivit en aning förstörd.
"Det var inte...Hick!", Jag kan inte låta bli att flina när Leonel ger ifrån sig ännu en hickning, och ännu en. Det blir till sist för mycket för mig. Jag kan inte ta honom seriöst längre. Alla fjärilar i min mage verkar ha flugit iväg.
"Du, det kanske är bättre att vi tar det här någon annan gång. En gång när du släppt av din flickvän i Frankrike och slutat hicka, skulle jag föreslå." Sedan vänder jag på klacken och känner mig fantastisk och stark. Jag har stått upp mot någon, och det känns bra. Nej, bra är inte rätt ord. Det känns underbart.

Hahaha "Not good, brilliant!" XD fantastiskt som alltid!

Jag läser gärna även om jag inte blivigt taggad

Du skriver så otroligt bra!

Så otroligt bra

Jaa! Jag är jätteglad för nya läsare. Här kommer sista delen i kapitlet. GOD JUL!

KAPITEL FEMTON: EN ALLDELES SPECIELL JUL

DEL FEM

Azizas perspektiv

Varför ska allt hänga på en kväll? Tänk om jag säger något fel när jag träffar honom på festen ikväll och han säger som han gjorde utanför Tre Kvastar för så länge sedan nu. "Prata inte med mig i fortsättningen. Det är nog bäst så", hade han sagt. Inte för att det hållit honom ifrån att tala med mig, och umgås med mig och kyssa mig... Jag kan fortfarande inte förstå det. Jag har kysst Sirius Black och han har inte backat undan. Kanske, men bara kanske att han till och med tyckte om det.

När jag äter julbord på kvällen med de andra i mitt elevhem kan jag inte låta bli att snegla längs bordet efter Sirius, och det tar inte lång tid innan min blick registrerar honom där han sitter på andra sidan bordet snett till vänster om mig. Han drar bak sina svarta lockar ur ansiktet och tar lasagne på en gaffel, men han stoppar den inte i munnen, utan vänder sig mot James på sin vänstra sida och kastar den så att den landar mitt i hans ostyriga frisyr. Jag är nära att få ett skrattanfall när jag ser James ansiktsuttryck, men lyckas kontrollera skrattmusklerna i sista sekund, med tanken i bakhuvudet att de faktiskt inte vet om att jag ser dem. Det spelar ingen roll, för Sirius upptäcker mig snart i alla fall. Han ler mot mig och håller upp handen för en liten vinkning. Jag vinkar tillbaka, och under tiden häller James senap på Sirius axel varefter Sirius jagar honom ut ur Stora salen med såskannan svävande framför sig och trollstaven lyft. Jag skrattar högt åt den minst sagt underliga situationen.
"Stör det dig inte att de beter sig som små pojkar?", frågar Sarah och ser från mig till dörröppningen Sirius och James försvunnit ut ur.
"Nej", svarar jag. "De är rolig."
"Roliga."
"Va?"
"Det heter roliga när det är flera."
"Jaha. Men stör du dig på dem?"
"Nej...", Jag ger Sarah en menande blick. "Jag gör faktiskt inte det!", säger hon defensivt. "Jag skulle bara inte vilja vara med en av dem hela tiden."
"Oftast så är de ju inte så. Du skulle se Sirius när honom... han är allvarlig. Både du och jag vet att du inte skulle tacka nej om han närmade sig dig och bara..." Jag plutar med läpparna mot Sarah, och jag kan se att hon tycker att jag är minst lika barnslig som Sirius, men jag bryr mig inte.
"Vänta... Så det är alltså sant?" Det är Rebecca som har tjuvlyssnat från andra sidan bordet. "Är du och Sirius ihop?" Jag kan se att Julie och Lily (som nu sitter ensam) flyttar närmare mig för att lyssna på vad jag har att säga. Jag tycker att det är lite roligt att folk är så intresserade av mitt kärleksliv (även om det är Sirius kärleksliv de egentligen är intresserade av). Sarah ger ifrån sig en suck. Hon tror att det här är jobbigt för mig, och jag vet att det skulle vara det för henne, men jag tycker mest att det är kul att folk ställer frågor om mitt och Sirius förhållande.
"Tja...typ", säger jag.
"Han log till dig på ett sätt som inte var så 'tja...typ'", påpekar Julie, och Lily nickar.
"Tro mig", säger hon. "Han gillar dig, så det behöver du inte oroa dig för." Det blir tyst en stund och Lily lägger över sitt tjocka, röda hår på en axel. Hon är verkligen söt, tänker jag medan jag betraktar hennes glittrande, gröna ögon och lilla raka näsa. "Ska ni på festen ikväll?", frågar Lily och ser från Julie och Becca på sin sida bordet till mig och Sarah på andra.
"Japp", svarar Julie. "Ska du?"
"Ja", säger Lily. "Jag är glad att ni kommer. Mina andra tjejkompisar ska inte gå." Jag ser från Lily till Julie. De verkar känna varandra bra. Jag undrar om de varit tillsammans mycket under sina tidigare år på skolan. "Kan jag hänga med er i sovsalen när ni fixar i ordning er? Jag vill inte hänga på James som ett plåster och det är ju jättetråkigt att vara ensam."
"Det är klart", säger Sarah hastigt. Jag misstänker att hon skyndar sig att svara så att hon säkert hinner få en syl i vädret. Jag har hela dagen känt en konstig känsla inför ikväll och det är inte förrän nu jag kan sätta ord på den. Det är nervositet.