prs med ingetledigt

Jag skyndade mig till min lektion.

Jag hade inte ens en tanke på att gå lektionen. Jag ville bara ut och aldrig mer komma tillbaka. Jag sprang mot skogen, det enda stället jag kände till.

Jag kämpade mot tårarna som hotade att komma när jag såg Marcus komma in och sätta sig ner bredvid mig.

Marcus perspektiv

Jag gick självsäkert bak och satte mig ner bredvid Beca. Hon såg ledsen ut, jag ville så gärna stryka bort tåren i hennes öga, men jag hindrade mig själv. Det var ju trots allt jag som orsakade dem. Jag övertalade mig själv om att det var värt det.

Jag kollade ner på bänken och klottrade i mitt skrivblock.
Jag låt tårarna rinna.

Lucas perspektiv

Jag var så otroligt trött på allt, men så länge Beca fanns i mitt liv var det värt det.

- Marcus jag vill inte det här är fel mot Lucas och jag älskar honom inte dig, snyftade jag tyst.

Jag kollade på henne och försökte dölja ilskan som flammade upp inom mig. Hon fattade inte hur jävla illa hon gjorde mig
- Då vet du vad som händer, sa jag lugnt.

- Snälla bara låt Lucas vara, snyftade jag och kollade bedjande på honom.

- Jag håller mitt löfte om du håller ditt, svarade jag mjukt.