The vavmpire's plaan [PRS]

"marken den... är hal & någonting...är på väggen" sa Jemima med en darrande röst.
"något stämmer inte i det här huset " sa Jemima med tårar i ögonen.

April satt uppkrupen i ett hörn och grät högt.
- Jag vill hem, grät April.
Hon vågade inte flytta sig från sängen efter som hon trodde det låg någon under hennes säng.
Hon hörde ett skrapade ljud och gav ifrån sig ett isande skrik.

"jag märker inget. Huset är gammalt och det är nog vatteb." Hon hörde April och hon muttrade.
"Ni två." Hon vände sig om.
"Hoppa upp. Jag bär dig till aprils rum." Hon log tröstande och hon log trött.
"Jag vill bar inte bli blöt men ni vill väl det."

Jemima vart tyst för ett ögonblick.
"jag antar att jag överreagerar" sa Jemima lågt efter en stund. Hon såg mot Ruby.
"jag kan nog gå själv men tack i allafall" sa Jemima lågt.

April skrek för full hals.
- Jag vill hem, grät hon.
Hon storgrät som en bebis.

Hon tog Jemimas hand och hon suckade.
"Vi får väll åka hem ikväll." Hon muttrade och drog med sig Jemima till Aprils rum.
"Vi åker hem " Hon lät trött och sur. "Men blir jag sjuk så är det ditt fel"

"men vilket håll är hemåt ? " frågade Jemima oroligt

April kollade på dom.
- Jag tycker vi tar reda på vad som har hänt eller händer i det här huset, sa hon och torkade tårarna.

"Så först vill du dra och nu stanna?" Hon log och torkade bort hennes tårar och log.
"Men sov först ni darrar som asplöv." Hon hittade ett ljus och tände en tändsticka och snart så flammade det upp.
"Såja"

"vi borde hitta en utväg tycker jag" svarade Jemima