The Fooo [Winsah & Alexandra Hagström]

"Gråt inte, Jess", sa Omar men det kom bara mer tårar. Jag hade aldrig varit utan Omar så här länge.
"Jag kommer sakna dig. Jättemycket", sa jag och torkade ögonen med tröjärmen. Det kom lite mer tårar som Omar försiktigt torkade bort.
"Och jag kommer sakna dig, Jess."

Jag torkade tårarna och kollade på honom.
- Jag älskar dig Ogge, sa jag.
- Och jag älskar dig Julia, sa Ogge.

Omar och jag satt ett tag i varandras famnar. Jag slutade gråta, det kändes så tryggt och varmt nära Omars kropp.
"Jag måste ringa Ogge, okej? Om... ja, du vet. Kommer strax tillbaka", viskade han i mitt öra.
"Okej", viskade jag tillbaks. Omar ringde upp och gick in i köket. Jag torkade ögonen med tröjärmen igen.

Ogge svarade i mobilen och gick iväg för att prata.
Jag satt i soffan och kramade mina knän.

Jag tog fram mobilen och smsade Veronica.
Hej

Hej! Är allt ok med Omar?

Mm, absolut

Säker?

Japp

Jag tvekade lite innan jag skrev ett till sms.

Jag ska till London med en kompis i två veckor, och precis när vi kommer hem åker Omar och de andra på turné...

Kram ♥ fick jag tillbaka.

Jag väntar på att Ogge ska sluta prata i mobilen.
Han kommer in i vardagsrummet och ser inte glad ut.
- Vem var det? frågade jag.
- Det var Omar, sa Ogge.
- vad ville han? frågade jag.
- Han berättade att vi ska iväg på turne när du och Jess kommer hem från London, sa Ogge.
- Hur länge är ni borta? frågade jag.
- 3 veckor, sa Ogge tyst.

Tack skrev jag tillbaka när Omar kom. Han satte sig ner i soffan och jag tittade på hans klocka.
"Klockan är halv sju. När ska vi gå och äta?" frågade jag.
"Om en halvtimme?"
"Visst", sa jag. "Men jag måste ha något annat på mig..." sa jag och tittade ner på mina shorts och linne.
"Du är jättefin i det där", sa han. Jag tittade på honom.
"Du förstår vad jag menar", sa jag och blinkade med ögat.
"Jag går och tar på mig en skjorta", sa han.
"Okej", sa jag.

Jag reste mig upp och sprang ut ur huset och sprang mot kyrkogården med tårarna rinnandes ner för kinderna.
Jag sjönk ner framför mina föräldrars grav och grät.

Efter någon minut kom han tillbaka.
"Det gick... snabbt", sa jag. Omar log.
"Ska vi hem till dig då så du kan byta om?"
"Okej", sa jag. Vi gick hem till mig. När jag kom hem gick jag upp till mitt rum och Omar väntade där nere. Jag öppnade snabbt garderoben och tittade igenom mina klänningar. Jag bestämde mig för en enkel blå som jag drog på mig. Sedan drog jag ut hårsnodden och borstade snabbt igenom mitt tjocka hår. Jag tog på mig ett par matchande blå skor och gick ner.
"Det gick... långsamt", sa Omar, och jag skrattade.

Jag blev alldeles jordig på mina byxor och reste mig sakta upp.
Jag ringde upp Jess.