World War II

Anne sattes till att skala potatis och sprita ärtor med de andra kvinnorna. Det var flera stycken som skulle komma på middag idag så Anne hjälpte dem, det var det minsta hon var skyldig dem. Hon skulle tala med dem, hon måste även få tag på den Amerikanska ambassaden, hennes far och hennes kompani sökte henne säkert.

Isabell fortsatte gå längre och längre in i skogen. Snart såg hon inget annat än skog och berg, och hon började bli kall. Så hon bestämde sig för att ta sig hem och be om ursäkt till Anne då hon upptäckte att hon verkade ha tappat bort sig. Hennes fotspår hade snöat igen och hon kunde inte det här stället.
"Åh nej" suckade hon och funderade vilket håll hon skulle prova, hon ville inte gå runt en massa åt fel håll.

Anne och de andra märkte snart att Isabell hade varit borta länge. Visst hade de märkt då hon gått men de trodde att hon skulle komma tillbaka snart.
Anne och Isabells far klädde på sig och tog sig ut, det hade mörkna så de tände lyktor då batterier till ficklampor var svåra att få tag på. Den kyliga luften slog mot dem och Anne började tyst förbanna sig själv. Vad som helst kunde ha skett med Isabell och det var hennes fel. De var båda beväpnade om något skulle hända.

(Kom på ett namn åt Isabells far xD)

Isabell gick på tillslut, hon blev kallare och kallare och började även bli våt av snö som smalt i hennes skor och i ärmkragarna. Hon sjönk tillslut ihop under ett träd och kröp ihop. Hon slöt ögonen då hon börjat bli förfärligt trött och snö föll över henne. Tillslut somnade hon då hon började känna sig lite varm igen, speciellt i tårna.
Olof, Isabells far blev oroligare och oroligare för varje träd de gick förbi. Det var mörkt nu och Isabell hade varit borta hela dagen. Men tillslut fick han syn på något ihopkrypen vid ett träd, täckt av lite snö. Han skyndade sig dit och fick syn på Isabell. Han drog genast ur henne ur snön. Hon var gråblek och iskall. Olof lyfte upp henne i sin famn.

(Olof blir det xD)

(Good xD)

Anne var i en annan del av skogen och letade, de hade även sänt ut en till man till att leta, vid namn Hans. De båda gummorna var hemma och väntade, de hade ingen erfarenhet av detta så de gjorde sig bäst att hålla stugan varm tills de alla anlände hem.

Olof drog av sig sin mössa och satte på Isabells huvud så hon skulle bli varmare och började sedan springa åt hållet stugan låg. "Anne, Hans" ropade han så högt han kunde. Det ekade genom skogen. "Jag har henne, gå hem". Han sprang så snabbt han kunde för att få Isabell i värmen.

Anne hörde och vände om för att gå tillbaka, de hade hittat Isabell och troligen var hon vid liv. Hon börjar pulsa tillbaka i skogen upp på en hög, vilket hon trodde var en kulle. Men så snubblar hon och ett skrik far över hennes läppar, det var en likhög full med döda frusna kroppar. Hans hör henne vinkar åt Olof att han ska gå in och springer längre in i skogen.

Olof hörde Annes skrik men fortsatte springa mot stugan ändå. De hade varit ute i en timma, Isabella i flera. Han kom tillslut fram till stugan och räckte henne till gummorna som började värma henne och sprang sedan ut efter Anne. "Anne?!" ropade han då han fick syn på henne. Vad var felet?

Annes ögon var fyllda med skräck och fasa och hon såg ut att bryta ihop vilket ögonblick som helst, dessutom skämdes hon över sitt skrik. Hon såg på de båda männen och pekade på högen som var täckt med snö, men lite hade skavts av då Anne var där så det syntes. De var fångar, hålögda, utmärglade och nakna, hon kände igen dem, det var de från deras läger.

Olof kom fram och såg på ögon. Han visade inget, men på insidan ville han spy. Han tog bara Annes hand och drog henne därifrån. "Kom nu, du är kall, vi har hittat Isabell" mumlade han och ledde henne tillbaka så de snart var i stugan. Gummorna hade virat om Isabell en massa filtar, men hon sov än och var blek.