ORP: The dark war

Marie:

"Jag älskar dig också", sa jag och kramade tillbaka.
Det måste sannerligen ha sett konstigt ut, men jag brydde mig inte. Inte i den stunden.
"Åh Quinn.. Jag vet inte vad jag ska göra. Allt är mitt fel", suckade jag och kände hur en tår trillade ner på min kind och ner på hennes axel.

Quinn

"Vi måste hitta Isoud", sa jag med sammanbitna tänder, "och döda henne..."

Marie:

"Är du säker?", säger jag osäkert även om jag sa samma sak innan.

Isoud ~
Jag lyckas fokusera blicken på Maricia och Grace och hulkar till. "Nej" Skriker jag. "Rör mig inte!" Jag börjar krypa bort från dem, men är fortfarande ganska svag.

Grace

"Varför?", viskar jag.
"Du är skadad, lugna dig."
Just nu känns det inte passande att tänka på att Isoud just dödade en människa.

Isoud ~
Jag slår ut med armarna.
- Jag dödade honom. Halvskriker jag. Varför hatar ni mig inte?

Quinn

Jag skakar på huvudet.
"Det är nog inte så smart, egentligen", sa jag och hejdades av ett skrik. Jag kände igen rösten. Den tillhörde Isoud.
"Hon är där borta!", sa jag och satte mig på Sky. Vi red bort till platsen. Vinden blåste i håret och jag fick kvistar i ansiktet.

Isoud ~
Jag tystnar tvärt när jag ser Quinn och Marie komma ridande. Åh nej. Pojken var av fint folk. Jag reser mig och börjar springa, stödjer mig mot träden för att inte falla.

Grace

Jag hann inte svara förrän jag hörde galopperande hovar. Genom lövverket och stammarna såg jag prinsessan Marie och en annan flicka komma ridande i full galopp. Marie är rödgråten och likaså den andra.
"Hon är där borta!", ropar flickan jag inte känner.
Jag får en iskall känsla i magen.
"Vi borde nog inte vara här", säger jag till Isoud och Amicia.
"Vi borde.. Vi borde gå."
Varför visste jag inte. De kanske kunde hjälpa Isoud. Men det var deras ansikten. Vreden och sorgen i dem. Det kändes inte bra.
Isoud reser sig och börjar springa, vacklandes. Jag rusar fram för att hjälpa henne.

Marie:

Jag satte mig vigt upp och galopperade efter Quinn medan hämndlystnaden brann inom mig.