PRS liv eller död?

Luna hamnar också i Ravenclaw och jag skakar hennes hand. Det är första gången i mitt liv jag gör det. Det känns läskigt, men ändå mysigt. Som om jag har en vän.

Jennifer:
" Vilket är ditt Quiddith lag?"
Frågar Ron mig
" Quiddith?"
Frågar jag
" Altså... Jag är mugglar född så ja vet inte hoppas du inte hatar mig för det..."
" Jaha är du mugglar född... Men vem skulle hata dig för det?"
Frågar Ron
" Gissa..."
Säger jag
" Malfoy!"
Svarar han
Jag nickar
" Åhhhhh! Jag hatar honom!"
Säger Ron Argt
" Men Quiddith är iallafall en sport i våran värld. Det är sju spelare i varje lag och man ska kasta klonken genom ringarna och fånga kvicken!"
Fortsätter han ivrigt
Jag kollar oförstående på honom
" Hehehehehehehe... Det kanske är svårt att förstå om man ej sätt det men du ska heja på Cuddley Cannons iallafall! Bästa laget!"
Jag skrattar och jag och Ron pladdrar vidare

Jag tittar ner i maten. Jag är inte ett dugg hungrig. När en elev som ser ut att vara i 15-årsåldern säger att alla Ravenclaware ska följa med honom, reser jag mig först av alla. Jag har inga planer på att stanna och prata med någon.

Jennifer:
Jag och Ron verkar ha samma intresse... 'MAT
Så fort maten kommer upp börjar båda vi två äta som galningar det är så gott! Om Alex ser mig skulle hon förmodligen skämmas över mig. Men hon kanske inte ser mig men ändå ... Tänker jag och äter vidare

Korridorerna är mörka och svala, men det är ganska härligt ändå. Jag ryser till av glädje, men känner samtidigt en stor sorg. Jag kommer att få det ensamt. Mycket ensamt, det känner jag på mig.

Jag skrattar åt något Fred säger.
- Du är så rolig Fred, skrattar jag.
Han log och kollade på mig med en flörtig blick.
Jag rodnade och kollade ner i maten.
- Alex får jag kalla dig det? frågade Fred.
- Visst, säger jag och kysser honom på kinden.
Jag ser hur Jennifer kollar på mig.

Jennifer:
"Men komigen Alex!"
Tänker jag högt
" Vad?"
Frågar Ron
" Åhhhhh..."
Säger jag och rodnar
" Jag tänkte högt..."
Säger jag
" Berätta!!!"
Säger han
" Det där är min syster..."
Säger jag lågt så ingen ska höra
" Hon bredvid Fred?"
Frågar han
" Fred?
" Heh ja min bror han med rött hår bredvid hon som är lik dig..."
" Är han din bror!"
Säger jag förvånat
" Ja hurså?"
Jag tänker snabbt jag kan inte säga till honom att Alex är kär i hans bror...
" Öhhhhmmmm...Ja...bara undra"
Säger jag och räddar situationen genom att säga
" Har du fler syskon?"
" Ja... Vinbär en ganska stor familj
Charlie
Bill
Percy
Fred
George
& mi syster
Ginny"
" Stor familj var ordet."
S" Själv är jag och Alex därborta och en tjej sorterad i Ravenclaw trillingar"

En staty utanför rummet som den stora eleven talar om ställer plötsligt en fråga, och jag rycker till.
"Hur många bommulsbitar får det plats i ett glas?"
"Hur många som helst" säger jag otroligt snabbt, och jag förvånas själv över min kvickhet. Och att jag vågade!

Jag kollade på Jennifer och skyndade bort till henne.
- Hej, säger jag glatt och sätter mig ner bredvid henne.
- Vem är du? frågade jag glatt.

Jennifer:
" Hej..."
Säger jag
" Ron."
Svarar Ron
" Du då?"