The rich man's daughter(PRS)

Mona skulle precis börja gå då hon mindes en sak. "Juste! Skor". Hon hämtade ett par från byron, ett par lätta snörskor och gav till Hilde. "Hoppas de passar". Hon öppnade sen dörren och tog sig ut.

Hilde såg kritiskt på skorna med snörning. De såg inte ut att tålas att vara ute, men det skulle hon väl inte heller? Hon knyter på sig skorna och ler lätt.
"Som en ny människa." flinar hon och snurrar lätt om.
"Hur ser jag ut?" undrar hon sedan.

Mona log och höll upp dörren. "Underbar". Hon gick ut och skuttade lätt fram där hon gick. Alla som hon gick förbi neg lätt för henne och hälsade.

Hilde log och följde efter Mona i hennes skuttande färd fast hon själv gick. Hon såg på tjänstefolket, nu var hon en som dem och hon behövde inte frukta att dö.

Mona berättade vart de var och vilka rum det var och så. Tillslut stannade hon. "Det här är mitt rum". Hilde hade ju varit där förut då hon kidnappat henne. Hon öppnade dörren och tog sig in.

"Jag har ju sett det från yttersidan." sa Hilde med ett snett leende och kommer in, slottet var enormt och Monas rum med.

Mona satte sig på sin säng. "Ja...". Hon log än, glad som hon var nu. "Far har pratat om att hålla en fest, till att han besegrat sin bror...".

Hilde såg på henne.
"Ja, det var en märklig sak att fira, det är ändå hans bror." mumlade hon och sate sig försiktigt ner på en stol.

Mona nickade sakta. "Ja, men han sa det var för att fira att jag var hemma också...". Hon vickade lite på fötterna och såg på Hilde. "Det blir nog till slutet av veckan".

"Det är en bättre anledning." log Hilde och såg på henne.
"Får hoppas du får kul då, vad gör man ens?" frågar hon nyfiket.