The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia log bara mjukt. "Men vad har du kunnat göra då? Du har tvingats vara här och du hjälpte mig att fly...". Hon drog försiktigt fingret längs ett av hans ärr på armen. "Ärr spelar ingen roll...Det är din personlighet, du som gör dig stilig" sa hon ömt. Hon var nog mer påverkad än hon trodde för återigen började hon sig upp och kysste honom, men inte på kinden utna på läpparna.

Mark rös till då hon rörde vid hans ärr, en värme han inte visste av steg i honom men då hon kysste honom stelnade han först till. Han besvarade trevande kyssen, osäker och rädd, men sedan tog han vänligt men bestämt bort henne.
"Du vill inte detta, gör det inte." sa han mjukt, han ville inte att hon skulle ångra något.

Lia kände sig först lycklig, innan Mark drog undan henne. Hon hörde knappt vad han sa, hennes hjärta sjönk bara som en sten. "Förlåt mig" mumlade hon och reste sig upp. Hon verkade inte förstå hur han kände, hon trodde han inte ville det. "Jag går ut och jagar, vi behöver mat" mumlade hon sedan och gick ut. Då Mark inte såg dök tårar upp i hennes ögon och hon kunde inte hindra sig själv innan hon började snyfta.

Mark suckade och med ett stön komma han upp på fötter och ut efter henne.
"Du jag menade inget ont, jag vill inte att du ska göra något du ångrar när du inte är påverkad längre." sa han och studerade henne.
"Och du går inte ut och jagar, det är mörkt." sa han lågt.

Lia såg upp på honom och torkade snabbt sina tårar. "Jag kommer inte ångra mig, så påverkad är jag inte!" svarade hon lika lågt och såg på honom. "Men jag förstår att du inte vill, jag är bara en svag, gråtande, patetisk kvinna".

Mark såg på henne och log snett.
"Du är inget av det och det är inte det att jag inte vill. Men ser det från min synvinkel, jag har aldrig varit nära en kvinna." sa han och suckade.
"Jag vet inte hur jag ska bete mig. Att leva på en ö med enbart män gör en hämnad." sa han enkelt.

Lia såg tyst på honom en stund innan hon gick intill honom. "Men...Det gör inget" mumlade hon. Prövande kysste hon honom ömt igen och slöt lätt ögonen.

Mark la prövande armarna om henne, besvarade kyssen så gott han kunde. En värme han inte känt liknande av spred sig genom honom och ut i varenda nerv.

Lia kysste honom ömmare och la armarna om hans nacke. Så stod hon en lång stund innan hon försiktigt drog ifrån och la huvudet mot hans bröstkorg. "Jag tror jag älskar dig" mumlade hon. Det kändes så.

"Vi går in." sa Mark mjukt, det hade börjat blivit kyligt och han drog in henne och stängde dörren.
Han satte sig ner och lutade sig mot väggen.
"Kom." sa han och drog henne till sig.