Tredje Världskriget

"Okej." svarar Nike och ler lite halvt. Var det något mellan dem? Kanske, Nike trodde det.
"Varför bjöd du inte med honom då? Du fyller år som han sa." sa Nike men hon ville verkligen inte ha honom där, inte nu kanske aldrig. Men hon skulle inte döma honom efter ett enda möte även om han hade gjort det med henne.

Plötsligt blir Akhiti irriterad och en aning ilsken.
"Skämtar du med mig?! Det är min födelsedag, men det är även min brors födelsedag. En bror som bara råkade lämna över mig hit! Så nu kanske jag är glad men när jag ser den sorgliga filmen är det meningen att jag ska få gråta av mig. En ende kväll ensam aldrig allt jag begär!" Säger hon oberört. Hennes ansikte är stelt.
"Att du kommer är bara för att du inte kommer döma mig..." Lägger hon sedan till lite mjukare.

Nike rycker till av den häftiga tonen, av meningsflödet, av att få veta en del av hennes historia.
"Förlåt, jag visste inte." mumlar hon fram, vilket inte var så konstigt då hon inte sagt något. Så Akhiti hade en bror? Troligen en tvillingbror, som hade lämnat över henne? Nike som trodde att familjer hörde samman, gjorde allt för varandra. Men hon log mjukt åt den sista meningen, nej det skulle hon inte fast Nike var rädd att alltid bli dömd.
"Okej, jag förstår. Så något mer du vill förbereda?" frågar hon lungt.

Hon tänker efter ett tag.
"Vi skulle behöva 2 skedar men det är nog allt..." Säger Akhiti fundersamt och kollar på Nike.
Hon ser lite bekymrad ut men hennes blåa ögon visar att hon är lycklig, samt det lilla leendet på läpparna.

"Okej, det kan jag ordna. Vad ska vi med de till?" frågar hon och ser oroligt på denna Akhiti som hon inte känner igen. Hon drar handen nervöst genom håret men log försökte le svagt.

Hon höjde ena ögonbrynet.
"Den dagen jag äter glass med händerna är den dagen jag gifter mig!" Svarar hon och skakar på huvudet." Vart ska vi få skedar då?"

"Åh" svarade Nike åter, hennes ögon blev sorgsna och oroliga.
"Jag visste inte." mumlade hon generat och såg ner i marken. Nike drog efter andan och såg på Akhiti.
"Innanför luckan där maten kommer ut fanns det massor, då borde det ju finnas i ett rum bakom matsalen." log Nike lätt och hoppades att det var en smart idé och inget Akhiti skulle avfärda.

"Äh, det är okej!" Svarar hon retligt och gör en gäst med handen då Nike verkar så orolig.
Hon lutar sig mot husets vägg och svarar när hon frågar nästa fråga.
"Jaa, men vi får ta dem i silver då. En tradition!" Hon rycker på axlarna.
"Har du kvar någon cigarett?"

"Jo....visst." sa Nike snabbt men nästan tvekande, inte att hon skulle berätta något. Sådan var hon inte och det krävdes mycket att lita på någon helt.
"Varför ska du ha silver? Fast jag kan fixa det." sa hon och gick mot dörren, visst kunde hon fixa det. Att stjäla var hon bra på och detta var ju bara ett lån. Men hon skakar huvudet åt cigarett frågan.
"Nej, men kan fixa det imorgon." svarar hon, imorgon var det lördag. Imorgon skulle hon ha på sig klänningen. Imorgon skulle hon roa presidenten. Bad hon om cigaretter mot tjänster han sa skulle det säkert gå.

"Silver symboliserar död i min familj..." Muttrar hon med ett flin, men humöret sjunker lite när Nike nämner cigarett frågan. Fast det visar hon inte!
"Nej, vi fixar det tillsammans!" Säger hon sedan bestämt och följer efter.