Prs(Dragon Fantasy)

Uriah nickade. "Ja, kom." Han ställde sig upp och räckte Mina sin hand. Han tog tallrikarna i andra handen. "Jag känner mig rätt trött..."

Mina tvekade någon sekund med att ta handen hon tog ett djupt andetag och tog den. Detta var värre för henne än att möta en stor skara monster, att ha kroppskontakt med någon att hålla hand. Hon log ett snett nervöst leende mot honom innan de tog sig mot lägret.

Uriah log vänligt tillbaka. De gick i tystnad, och precis som kvällen innan följde Uriah med Mina till hennes stuga. "Ses imorgon!" log han och gick iväg.

(Något borde hända...Kan de inte skickas ut på ett uppdrag eller nått??)

"Det gör vi." log Mina till svar och hon märkte att hon faktiskt längtade till morgondagen, när hade hon gjort det sist? Hon kom in klädde av sig och somnade. Trött drog hon handen genom håret hon hade blivit väckt tidigt, hon skulle till Kairon, vad kunde han vilja?

Uriah vaknade tidigt nästa morgon av att den som sov under honom skrek åt honom att gå till Keiron. Bedövad av sömn klädde sig Uriah och gick dit.

Mina klädde på sig och snart befann hon sig hos Keiron. Ett uppdrag? Hon skulle vänta på flera innan han sa något mer. Mina hade aldrig blivit skickad förr, inte för att hon inte var skicklig utan för hennes mer psykiska problem.

Uriah kom fram, samtidigt som Arnold och någon tjej från Afrodites kabin. Han gäspade stort och lutade huvudet mot Minas axel. Snart sov hans som en stock igen.

Mina blev glad då hon såg Uriah till viss mån Arnold med men Sonjas närvo visste hon inte, Afrodites barn var svåra och jobbiga ansåg hon.
"Vakna hörre du." sa hon och knuffade på Uriah då Keiron tog till orda.

Uriah föll bara mot Arnolds axel istället. Han satte sig sömnigt och förvånat upp när han av någon konstig anledning - som han senare fick veta gick vid namn Keiron - fann sig själv på golvet. "Jag är vaken!" upplyste han sömnigt. Med stor möda lyckades han ställa sig upp och lyssnade på Keiron.

(Vad ska uppdraget vara???)

De skrattade lätt åt hans fall och Mina flinade till.
"Men se där hon ler." sa Sonja sarkastiskt vilket fick Minas leende att försvinna helt och hon åter blev stel och frånstötande till sättet.
Keiron harklade sig och började tala om något som stulits Poseidons treudd. Han skulle annars förklara krig mot Zeus.

(Funkar det? )