I en annan dimension

puss puss Mione

Awsinawsi (Y)

P.s väldigt bra kan man få mer nu, tacK?

Tack :*

Ps. Ne, är hos Elin o kollar Supernatural^^ DEAN :* :O ♥♥♥

Omg fett kul Vem är"DEAN :* :o ♥♥♥" ?!!!!?!

Ja :3
Dean är het

Dean i Supernatural??

Ja :♥

Okok nu har Hermione i princip fattat grejen, Dramione är ju helt rätt ♥
Och Draco pussade ju henne... Det känns som båda känner likadant och ändå är de så himlande blinda och korkade och självupptagna att de inte ens tänker på den andra. Suck.
Önskar att jag kunde hoppa in i din f, duka upp ett fint bord åt dem och ge dem en stor portion spagetti och köttbullar till dem. Sen skulle jag stå där när de "råkar" kyssa varandra (lady&lufsen u know), och på nåt magiskt sätt skulle jag kunna spela dragspel och sjunga fina bakgrundslåtar medan kyssen blir allt djupare... Aahh, fin dröm 83 Tror dock att jag skulle dö av FEELS efter ett tag och då vakna... Men de klarar sig nog själva haha ;3
More plz ;*

Kortis kommer här:

- Hermione -

Nästa dag bestämmer jag mig för att hitta ut. Efter att ha druckit tonvis med vatten väcker jag Draco.
- Upp!! Säger jag bestämt. Draco muttrar bara något och vänder sig om med ryggen mot. Jag slår till honom i sidan. Han flyger upp på fötter med ett högt, gnällande 'AJEEE'. Jag ler, så ska det låta.
- Kom nu!!
Jag tar tag i hans arm och börjar gå. I början är vi knäpptysta båda två, sedan börjar vi prata om allt mellan himmel och jord (mest om Harry och Ginny passar bra eller om Ginny och pojken Zabini passar bättre.). När alla samtalsämnen är slut blir det tyst igen. Jag sneglar osäkert på Draco, som sneglar osäkert på mig. Så fort han märker att jag tittar på honom vänder han bort blicken och rodnar. Mitt hjärta bestämmer sig för att dansa balett och gör minst tio pirutetter.
Vi går länge. Jag har precis börjat tappa hoppet när vi börjar falla. Jag skriker. Draco också. Han låter som en flicka när han skriker, kommer jag att tänka på.
Jag finner hans hand och trycker den hårt i min. Blundar. Och landar hårt på något. Jag öppnar ögonen och ser äcklat på spyan. Fast..är det spya? Jag petar lite på den. Det är som någon slags plast. Kall. Kanske stelfrusen? Jag reser mig upp samtidigt som Draco. Vi ser på varandra. Hans genomträngande blick får mig att rodna. Jag ser bort och börjar gå men Draco stoppar mig.
- Du, det där om din dröm...
Jag rodnar igen. Varför tar han upp det?? Sist jag kollade verkade han endast äcklad av mitt avslöjande. Jag vänder mig mot honom och han ska just börja prata när...
- Draaacooooo!! Vi har v-v-väääntat på diiiig!! viskar de där rösterna som känns vagt bekanta. Draco stirrar panikslaget på mig. Då inser jag vad det är: det är rösterna som kallade på Draco när vi var i mitt hus.....Jag drar efter andan.
- Låt honom vara! Skriker jag rakt ut i ett spyfärgat ingenstans. Rösterna tystnar en sekund, bara för att återvända igen.
- Draco!! Draco sötnos, kooom!!! kvittrar de nu.
- Va?!? Vem är det där?? Draco ser skrämt på mig.
- Ignorera det. Mumlar jag till svar och går fram till honom. Jag tar tag i hans arm och börjar gå bort från rösterna. Draco joggar efter.
- Hermione, vad är det där?!?! Kvider Draco.
- Jag vet inte!! Fräser jag.
Vi går vidare. Jag tänker inte mycket på att mina fötter börjar göra ont men när jag får syn på ett träd och börjar springa märker jag att fotsulorna har svårt att ta dig loss från marken då jag springer. Jag ser bakåt.
Hudbitar av mina fötter ligger utspridda efter mig. De brinner. Jag tittar ner på fötterna och ser hur eld löper längs mina ben. Jag skriker och sedan försvinner allt.

- Draco -
Jag ser förskräckt på de blodiga hudbitarna som Hermione lämnat efter sig. Hon faller till marken, hennes hår börjar brinna. Jag kvider skrämt och springer mot henne. Jag skriker hela tiden, känner hur hud och kött lossnar från fötterna. Jag kommer fram till Hermione i tid för att falla med henne. Vi landar i en dunge full med gräs. När stråna först börjar röra sig tänker jag att de säkert äter upp oss, men sedan slutar fötterna göra ont och när jag ser efter så håller stråna på att väva upp ny ftter åt mig. Samma sak händer med Hermione med hela hennes kropp. Jag ryser och tänker att det där kan inte ha hänt. Hermione...hon brann!!
Jag blundar. Bilderna på den brinnande blodiga Hermione dyker upp framför mig och jag slår upp ögonen igen. Vad hände med rösterna?? Undrar jag.
- De är här än. De kan bara inte nå er just nu! Svarar en mansröst. Jag flämtar till. Det var ett tag sedan jag hörde någon annan än Hermione prata. Än en gång flämtar Draco då han ser figuren. Mörkt lockigt hår pryder det perfekta ansiktet. Höga kindben, mörk hy, stora bruna ögon som liksom ler mot mig. Ett stort leende fullt av vita tänder. Lång och sådär lagom vältränad kropp. Till och med jag måste erkänna att han är vacker. Han liksom...skiner. Jag rycker till när jag hör någon annan flämta.
- Hermione!! Utbrister jag och tar mig fram till henne. Hon verkar inte höra. Hennes blick är låst på killen. Så snygg är han ju inte!, tänker jag surt. Jag kan inte fatta att jag just tyckte han är vacker. Usch och fy!! Det bubblar konstigt i magen. Killen är säkert farlig också, vi måste ge oss av eller förgöra hotet, det känns så i magen.
- Vi ska gå! Informerar jag. Hermione sliter blicken från killen.
- Nääe!! Vi stannar, en liten stund bara!! Säger hon och ler sött mot killen. Den där killen är säker vääääldigt farlig!! Killen hjälper Hermione upp och de börjar prata. Hermione fnissar åt allt han säger och rodnar när han lägger en arm om henne.
Jag borde vara den som får Hermione att fnissa och rodna!!
Jag skakar febrilt bort tanken. Jag tänker få oss bort härifrån kosta vad det vill kosta.
- Jag hatar den där killen! Muttrar jag tyst för mig själv och börjar gå efter.

Omge har en idé för va som kmr o hända MOHAHAHA