Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

(Hehehe^^)

Jag ler snett och funderar sedan.
- Det beror på vad du låter den betyda för mig, och vad vårt märkliga förhållande utveclar sig till. Säger jag tillslut och rycker på axlarna.
- Ert namn är Sarah, eller hur? Att kalla dig sessan börjar gå mig på nerverna...

"Den betydde mer än vad jag trodde den skulle betyda. Mer än någon annan kyss någonsin betytt", mumlar jag leende.
"Ja, mitt namn är Sarah... Long kommer naturligt istället för Michael. Vad vill du att jag ska kalla dig?" undrar jag och ser undrade på honom medan jag lutar huvudet mot hans bröstkorg. Jag vet inte hur smart det är att sitta såhär, men Tornado är lika stabil som vanligt. Inte alls lika farlig längre.

Jag ler lätt och lägger armarna om Sarahs smala midja, kramar henne bakifrån.
- Kalla mig vad du vill, bara du aldrig hatar mig för mycket.

"Hatar dig har jag faktiskt aldrig gjort", ler jag. "Varit irriterad, visst. Kallat dig psykopat? Japp. Kallat dig galen? Japp. Hatat dig? Inte ens chans", flinar jag och önskar att jag var tillräckligt lång för att ge honom en kyss. Nackdelen med att sitta på en häst är att man inte kan stå på tå och ge killen man är kär i en kyss. "Det här kommer leda till något bra, eller hur?" frågar jag leende och blundar medan jag väntar på att åter igen få höra hans röst.

Jag skrattar lågt.
- Jag hoppas det, fast det vet vi inte? Jag kanske dör imorgon? Mumlar jag med en suck och ser roat på Sarah. Efter en stunds tvekan lutar jag mig fram och kysser henne lätt.

Jag ler och besvarar hans kyss utan att tveka. Jag biter mig lätt i läppen när kyssen är slut och känner hur hela kroppen pirrar på ett härligt vis.
"Dör? Nej, nej, så länge jag inte dödar dig så dör du inte på ett tag", lovar jag honom och ler stort. "På tal om döden... Tornado måste kanske skynda på snart, det börjar närma sig lunchtid. Vill du äta vår första lunch tillsammans idag?" frågar jag och känner mig gladare än på länge.

Jag skrattar.
- Ja, jag äter gärna. På ett villkor, dock! Säger jag retsamt.

"Åh? Det var nytt", säger jag fundersamt. "Tala gärna om vilket", ler jag stort mot honom.

- Äsch. Jag kan ändå göra det själv! Flinar jag stolt och kysser Sarah igen.
- Klar att åka!

Jag rodnar till men skrattar till igen. "Det där gör jag gärna om, säg bara till", flinar jag. "Fick en väldans lust att krama om dig... funkar ju verkligen nu", muttrar jag för mig själv innan jag börjar le stort och tar ett bättre grepp om Tornados tyglar. "Du får gärna hålla om mig hårdare vet du", säger jag sedan lekfullt.
Jag minns verkligen inte senast jag var så här lycklig. Om jag var lycklig med Lukas så var jag det på en svag nivå, med Long så lever jag, vilket känns fantastiskt.

(Hehe, våra karaktärer funkar ihop Måste bara förstöra din ship mellan Sarah och Lukas )