De 99 hunger spelen ( roll spel )

Ok !!!

Yay

Hej här kommer nästa kap förlåt för dålig uppdatering


Kapitel 7 ur Carmen Shemalis perspektiv

Carmen vaknar och klättrar ner för stammen hon spejar som en hök åt alla håll sen springer hon vidare för att leta efter mat.
Hon drar sitt svärd och går långsamt framåt med svärdet i högsta hugg.
En liten kanin springer för bi. Hon kastar sig och hugger den blodet sipprar ur den stackars lilla kaninens mage och dens ögon är tomma och kalla.
" Så hjälplös..." Tänker hon medans hon fortsätter gå ännu en kanin susar förbi den tar hon också lätt som en plätt. Sen kommer en till och fem till och tio till.
Carmen backar
" Vad är det som är på tok!"
Tänker hon medans hon långsamt backar bakåt.
Då kommer plötsligt alla kariäristerna rusande för bi som vilt jagar den stora flocken kaniner. Men när dom ser Carmen stannar dom upp och höjer sina vapen.
" Nämen ser man på!"
Säger Adrahel från distrikt 1
Carmen höjer nervöst sitt svärd och slänger kaninerna i hennes lädersäck.
Kariäristerna omringar henne och svetten rinner ner för hennes panna men det finns en liten lucka mellan Ley Moon från distrikt 1 och Emeliy från trean. Carmen satsar och springer på den luckan och lyckas komma ut men Emeliy tar sitt spjut och kastar mot henne men missar så Carmen tar upp det och kastar iväg det och det sätter mitt i hjärtat Emeliy sjunker ihop och Carmen springer vidare presis när kanonen avfyras. Hon springer och springer tills hon kommer till en liten glänta och där ser hon Bastian Free. Hon ska precis springa fram och döda honom också när hon ser att Mirabelle från hennes distrikt ligger ner blodad på marken bredvid honom och istället springer hon fram till honom.
Han rycker till fast Mirabelle berättar vem Carmen e.
Sen slocknar hennes ögon.
" Mirabelle!!! "
Säger Carmen och sätter sig bredvid henne.
" Vakna Mirabelle!"
Skriker hon och tårarna börjar rinna nerför hennes kinder.
Mirabelle kollar upp en liten stund och pekar med darrig hand bort mot ett träd. Carmen vänder sig om och ser en liten silvrig fallskärm sitta på en av grenarna.
Hon springer dit och tar ner den och springer tillbaka till Mirabelle hon öppnar den och hittar medecin hon ger den till Bastian sen reser hon sig och springer iväg.
När kvällen kommer ligger Carmen högt uppe i ett av träden och tänker
" Jag skulle ha dödat dom båda! Fast det hade ju varit en skam för distrikt sex förståss..."
Hennes tankar avbryts av national sången och hon kollar upp mot den mörka natt himlen
När national sången spelats kommer bilden på Emeliy upp och sen svartnar det.
Carmen tar fram en av kaninerna och ska just börja tugga i sig den men kommer på att den är rå så hon lägger ner den igen och äter lite bark sen somnar hon.





Jag vet rätt dåligt blev det jag vart inte så värst nöjd men Jaja hoppas ni gillade det

Jodå, jättebra! Kan du skriva ur Selenas perspektiv nästa gång?

nä det går inte lånade en annan men gången efter det kan jag de

Super! :'D Vilka perspektiv har du skrivit ur nu?

Yay!! super! du blir ju bättre och bättre härligt att jag inte dog :p
Fortsätt så!

Fantastiskt som vanligt!

Hej hej idag blir det ett kapitel
Ni: ÄNTLIGEN
jag: men det var väll inte så länge sen eller?
Ni: JOOOO JÄTTE
jag: okej kanske men nu kommer ett kap iallafall

Kapitel 8 Ur Lestizzias perspektiv


Jag vaknar och märker att jag är i en grotta!
" Mamma?"
Tänker jag
Sen kommer jag på att jag är ju med i hungergames
" Då var det ingen dröm då "
Tänker jag sorgset
Jag kollar ut ur öppningen på grottan det är tomt så jag går ut.
Men då märker jag att
KATE BROWN står där!
Jag kryper snabbt in i grottan igen.
" Snälla gå snälla snälla snälla..."
Men jag hör steg som kommer närmare och närmare grottan jag sitter i!
Paniken växer inom mig och jag fumlar med handen efter mitt spjut. Jag känner det och håller upp det.
" Kommer hon in så kastar jag!"
Tänker jag bestämt
" Jag har visserligen aldrig mördat någon men kommer hon in så kastar jag!"
Jag börjar försiktigt att backa så lång in jag kan i grottan och tillslut går det inte längre. Grottans kalla jord golv gör det svårare att komma fram.
Jag märker hur någon förser undan stenen jag har vid grottan som dörr och in kommer
Kate.
Jag kastar mitt spjut och det träffar hennes axel det går rakt i genom och ett läskigt klafsande knakande ljud hörs och en massa blod rinner ut.
" Ahhhhhhh!"
Skriker hon i fasa sen slocknar hennes ögon.
Jag väntar och väntar men ingen kanon hörs.
Hon måste altså var levande.
Jag drar ut spjutet ur hennes ömma axel och hon stönar. Jag har helt enkelt inte hjärta att kasta igen!
Jag tvekar håller upp spjutet och siktar...
Men kastar inte.
" Snälla!"
Säger Kate svagt
" Snälla kasta du gör mig en tjänst!"
Viskar hon
Jag sväljer och kastar.
Det träffar rakt i hjärtat på henne.
Ett stort sår blidas och blodet forsar ut.
*PANG*
Det var skottet...
"Ett mord är ett mord även om det är i hunger spelen... Nu sitter nog ett par ledsna föräldrar hemma i hennes. Distrikt och svär åt mig genom tv'en"
Tänker jag sorgset och tårarna droppar ner för mina kinder.
" Jag kan inte bara gå här ifrån hennes sista ord var ~snälla kasta du gör mig en tjänst!~ Ett mord är ingen tjänst ett mord är någon som dräper någon annan!"
Jag börjar gräva en stor grop i grottan sen lägger jag Kates döda kropp där och täcker för med jord. Jag smyger ut ur grottan och plockar en blomma och lägger den på graven, sen för jag fyra fingrar mot min axel och sen ut i luften tecknet från vår distrikt som betyder fred.
Sen lämnar jag grottan och springer iväg och klättrar upp i ett träd.





Jag vet att det är ganska kort men jag tänker börja skriva lite kortare kap nu men lite oftare om det går bra för er. kommentera om ni gillade det! ♥