PRS(Dragon Fantasy)

Nalel nickade lite lättat över hjälpen och började gå. Byn liknade hennes egna, hober var lika varandra. Det var samma små hus med runda dörrar och korta hober med håriga fötter.

"Fast jag tror att det skulle vara bra om du kunde hjälpa till att demonstrera hur man gjorde." ler Meira, det var inte en order, men ett bedjande.

Nalel stannade upp och såg upp på Meira med tydlig tveksamhet. "Jag?". Hon sa inte emot det, bara undrade om det vore så bra om en nyrekryterad demonstrerade...

"Ja, hober mot hober vet du, att någon som de själva visar." sa Meira och satte sig ner i gräset där de skulle se på deras träning.

Nalel nickade sakta, hon förstod tanken, men hon kände sig nervöst, det här var nytt. "Jag kan göra det...". Hon gick fram till den första stationen, bågskytte och väntade på den första. Den första hoben kom, en ung man med ett självsäkert utseende som log stort mot Nalel.
Hon själv var nästan nervösare än när hon själv provade. Men hon tog bågen och började prata, högt, "Skjut så bra ni kan, ens bästa duger". Hon sköt iväg ett skott som var rätt så nära mitten och gav bågen till hoben.

Meira satt med de andra och applåderade, hon var mycket duktig och som Meira misstänkt kom fler hober som ville prova på. Tack vare att en av de sina var där och var mycket skicklig med.

Medan hoben tog emot bågen så log han strålande mot henne, Nalel log tillbaka och steg sedan åt sidan. Han sköt sitt skott, och alla applåderade, det hade varit ett bra skott, ungefär som hennes.
Alla sköt och sedan var det svärdsduellerna. Hon demonstrerade ännu en gång, Och hoberna satte igång, de var alla duktiga, även om några stack ut lite extra. Som hoben som lett så mot Nalel.
Hon fortsatte med den sista saken, knivkastning, alla skötte sig bra här också. Och sedan fick de som ville vara med.

Meira gick fram till Nalel, "Bra, du var duktig." log hon och välkomnade resten av hoberna, betydligt fler än förra gången, Aragorn skulle bli nöjd.

Nalel log. "Tack, men jag gjorde inte mycket". Hon hade bara demonstrerat. Hon såg runt på hoberna, förvånande nog var hon fortfarande den enda kvinnliga hoben av soldaterna. Hoben som lett så mot henne kom fram. "Det måste jag säga, ni gjorde en strålande demonstration". Han hade fortfarande samma leende.

Meira ser roat ner på honom och sen på Nalel och ett roat leende syntes på hennes läppar. Även om de var små som barn så var de som vuxna ändå.