{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Michael vände blicken och log svagt mot Evin. "Ja, visst är jag? Jag är den stiligaste man jag någonsin skådat!" flinade han med självrespekt. Sedan såg han Evin i ögonen och sa enkelt: "Och du är den vackraste kvinna jag någonsin skådat."

Evin log lätt, han tyckte verkligen så om sig själv och hon nickade åt det. Visst lät han skrytig men det var väl hans sätt?
"Tycker du? Eller är det något du bara säger för att vara snäll?" frågar Evin, rodnar lätt men ser in i hans ögon. Där skulle hon se sanningen, det ena så grönt och det andra isande blått.

"Jag menar allt jag säger. Det borde du veta vid det här laget." ler Michael uppriktigt.

Evin ler, jo det visste hon att han sa. "Det är trevligt att du tycker det, tack." ler hon och tar hans hand, men släpper den genast, varför hade hon gjort så?

Michael rodnar lätt men vågar sig på att lägga tillbaka sin hand i Evins. Det känns rätt...

Evin ser förvånat på hans hand och sedan på honom. Hela hennes stela ansikte är släppt och hon ser uppenbart förvånad ut, vad menade han?

Han visste inte vad han skulle säga, hade han verkligen gjort rätt nu? Evin kanske rentav tänkte på någon annan när hon tog Michaels hand? Men...vem var det? Var han stiligare än Michael? Charmigare?
Tystnaden gjorde Michael förvirrad. Han lossade greppet om Evins hand, bad med ett till synes oerhört generat leende om ursäkt.

Evin rodnade hon med, då han släppte henne visste hon att han inte menat något med det, vara för att vara artig. Tystnaden var outhärdlig och tryckande och hon visste inte vad hon skulle säga.

"J-jag...förlåt jag bara..." stammade Michael och kände rodnaden bli starkare.

"Förlåt för vad? Att du har en massa kvinnor? Jag förstår." sa Evin och log snett, vad hade hon trott?