LotR (Privat)

Keya nickade, "Skjut inte på mg bara." sa hon med ett roat och halvt leende i att allt skulle gå bra och såg den första orschen närma sig.
"Deras rustning, om de har någon är oftast svaga i halsen." sa hon innan hon utfärdade sitt första hugg, fler och fler kom och snart var hon mitt i striden.

Banner nickade med sammanbitna käkar när han släppte ifrån sig den första pilen. Som Keya hade sagt grävde den sig in i orschens hals och den stupade. Synen av kroppen som träffade marken gjorde honom mer självsäker och han skickade iväg fler pilar i högre fart.

Keya märkte pilarna och orscherna som minskade. De föll ner döda en efter en, vissa av hennes svärd och andra av Banners pilar. Keya for fram mellan dem och mötte anfall med dödande hon var skicklig och hon gillade det, som att hon fick ut alla sina instängda känslor på så vis.

Klungan av orscher minskade allt mer och när Banner skickade ifrån sig en pil som åkte in i en av dem bakom Keya var det bara ett fåtal kvar.

Keyas andning blev allt tyngre och hennes huvudvärk gjorde henne yr. Det brukade bli så, men oftast höll hon sig undan strid. Hon ignorerade det så gott det gick och märkte knappt då en av orcshens pilar borrade sig genom hennes arm. Hon hade ner honom och snart var de alla döda och Keya föll ihop på darrande ben.

Banner fällde de sista när Keya föll ihop. Han sparkade undan en närliggande orch och skyndade sig med att dra både Keyas och hans packing över ryggen. Sedan småsprang han fram till Keya. De behövde komma därifrån så fort som möjligt ifall en ny flock av orscher dök upp. Han tvekade en aning.
"Slå på mig för all del", sade han medan han böjde på sig för att kunna placerade sina armar under hennes ben och rygg och lyfte upp henne. "Men döda mig inte."
Han fortsatte åt hållet de vart på väg mot fast med snabbare fötter den här gången.

Keyas reaktion var snabb, hon stelnade till men bet ihop. Hela hon låg på spänn, men hon visste att allternativet för de båda var annars döden. Hela hennes ansträngning gick åt till att inte drabbas av panik, inte skrika, inte slå honom. Smärtan i armen var inget emot de känslor som strömmade genom henne av att han bar henne.

När de äntligen kom innanför stadens murar - vilket tog ett tag då han både bar på Keya och packningen - svängde han av vid ett övergivet skjul, sparkade in dörren och sänkte ner henne försiktigt en bit in. Pilen satt fortfarande kvar i armen på henne och han slöt fingrarna om den. Sedan skapade han ögonkontakt med Keya.
"Jag drar ut den på tre, okej?"
Han slog tillbaka blicken mot pilen, hesiterade.
"Ett" Han drog ut den.

Keya bet ihop och nickade, men skrek till då hon inte var beredd. Hon märker inte ens att han rör henne nu, hon tänker inte på det.
"Du sa på tre." väser hon argt eefter hon flämtat av smärtan.

"Då skulle du ha spänt dig", bet han av.
Banner rev av en bit från skjortan och började linda den runt armen tills hela såret var täckt. Han vilade handen på hennes axel och suckade.
"Är det något du vill att jag gör?"