En pusselbit borttappad (PRS fashion7 & KajsaRC2001

Puck ladw ner li på gräset och letae upp ett stort blad som hon tillverkade en pulkaliknande grej där hon kunde dra Li.

Nu stod ballerinn på en hylla i en tom lägenhet. Li kände hur minnet fätte sönder henne inifrån, hon hade alltid vart så ensam. Dockan dansade. Snurrade hela tiden närmare mot Li. Hon kunde se sig själv sova tungt. Snart var de kolsvarta ögonen så nära Li, så nära. Därefter vaknade lilla Li.

Li vaknade och kände att marken rörde sig under henne. Hon stönade till innan hon somnade av uttmattning.

Puck kollade bakåt mot Li. Hon sov tungt men inte fridfullt. Puck stönade till och fortsatte dra Li genom skogen.

Li sov länge. Hon vaknade på natten och såg Puck ligga på den kalla marken. Li drog henne försiktigt, fick henne att lägga sig på det stora varma bladet som Li tidigare legat på.

Puck grymtade till i sömnen. Hon blev varm i hela kroppen.

Föriktigt lade sig Li bredvid Puck på det varma bladet, som på något magiskt sätt blev en blomma, som stängdes om dom och gjorde det varmt och skönt, samtidigt som det var tillräckligt öppet för att släppa in luft att andas.

Puck kände Lis närvaro och öppnade ögonen. Hon gäspade occh sträckte på sig.
"hur mår du?" frågade hon

Li log svagt och fick ur sig att hon mådde bättre innan hon somnade. Omedvetet kravlade hon sig närmre Puck, och la en arm runt hennes midja.

Puck lutade sig mot Li. De satt där i tystnad. Inte en pinsam utan en behaglig. Där man inte behövde säga något för att man skulle förstå.

Li sov utan oro eller mardrömmar hela den natten. När hon vaknade morgonen därpå var Puck tryckt hårt mot henne och hon försökte minnas Puck. Det gick inte. Tills det gick.