Scorpius & Rose, förbjuden kärlek (Next Generation)

SUPER BRA!!!! (Nummer 7) haha!

Okej, Den här fanfictionen kommer att ha 28 kapitel plus en väldigt kort epilog!


Kapitel 26

Långsamt så öppnar Rose ögonen och tittar upp, för att se Zabinis ansikte titta ner på henne.
”Vad vill du Zabini?” fräser hon och blundar igen.
”Det är du som sitter utanför mitt uppehållsrum och gråter”, påpekar Zabini.
Han kliar sig på näsan och vänder sig mot porträtthålet. Utan att säga något så säger han lösenordet och går igenom porträttet. Rose sjunker ihop ännu mer och kniper ihop ögonen så hårt hon kan. Hon försöker att kontrollera sin andning, men ju mer hon försöker ju tyngre blir den.
Just då hör hon hur Porträtthålet öppnas igen och hon hör steg. Rose tittar upp och där står-
”Scorpius”, viskar hon.
Han flyger ner till hennes sida, sittande bredvid henne. Han ser trött ut, mörka ringar under ögonen, som att han inte har kunnat sova på flera dygn.
”Rose, vad gör du här?”
Hans oroliga blick söker efter hennes. Han rör henne inte, han vågar inte.
”Jag vet inte”, viskar Rose och möter hans blick. Ingen säger någonting, dom bara sitter där. Tårarna rinner ner för Rose kinder och Scorpius ser blek ut.
”Hur visste du att jag var här?” frågar Rose tyst.
”Zabini sa det till mig” svarade han bittert.
Förvånad tittar Rose upp på Scorpius.
”Zabini?”
”Ja, han sa att han såg dig här och att du var ledsen”
Rose tittar ner på marken och ler lite.
”Där hade han rätt”
Scorpius tittar upp på henne, hans ögon glittrar av tårarna som hotar att svämma över.
”Men varför? Varför var du så ledsen?”
Rose möter hans blick, och hon biter sig i läppen. Hans ögon avslöjar ingenting, inte hur han känner, vad han tänker på eller vad han vill.
Rose skakar på huvudet och ler ett vagt leende.
”Det är bara… Jag undrar en sak”.
Scorpius säger ingenting, men han nickar åt henne och sätter sig upp lite rakare.
”Älskade du mig?”
Frågan blir hängande i luften, ingen säger någonting, Scorpius tittar bara på Rose som om hon inte var riktigt klok.
”Älskade dig? Jag älskar dig Rose, hur skulle jag inte kunna det? Vad är det som får dig att tro att jag aldrig älskade dig?”
Rose tittar misstroget på Scorpius. Han stirrar tillbaka, sen skakar han på huvudet.
”Jag fattar det inte…” mumlar han.
”Fattar inte? Du fattar inte Scorpius, varför jag tror att du inte älskade mig? Okej, låt oss se… Det börjar med att du försöker övertala mig om att säga till alla att vi dejtar-”
”För att jag ville at folk skulle se hur fantastisk du var, och vilken tur jag hade som fick dig!”
Rose har rest sig, tätt följd av Scorpius som har höjt rösten.
”-Sen åker jag bort i en vecka, en vecka Scorpius, och när jag kommer tillbaka så står du och hånglar med någon tjej, utan en tanke på mig!”
”Det var et misstag Rose! Du var inte där hela tiden, du vet inte ens hälften om vad som hände!”
”Gör det att det blir okej?”




Puss på er

--Stella

kommer den snart?

Såå Awesome! (Om det kommer från mig är det den finaste komplimangen i världen!)

jättebra mer!!

Kapitel 27


”Såklart det inte gör”, viskar han tyst. Rose tittar ner i marken.
Scoprius tar ett steg fram. Han ställer sig alldeles framför Rose. Han tvingar upp hennes haka så att hon ser honom i ögonen.
”Scorpius…”
Han lutar sig fram, och försöker att trycka sina läppar mot hennes. Rose tar ett steg bakåt.
”Scorpius… varför börjar vi inte med att bara vara… vänner?”
Hennes kinder är röda från bråket, hennes röst är trött, och han bara nickar, han orkar inte argumentera längre.
Dom sätter sig ner igen, och det blir tyst.

Tystnaden håller i sig ett tag, tills Rose kollar på Scoprius. Han möter hennes blick och han ser hur hon kämpar inombords.
”Okej, det här funkar inte”, säger hon till slut.
”Vi är verkligen dåliga, eller hur? Vi kan inte vara ifrån varandra, vi kan inte bråka, och vi kan inte bara vara vänner.”
Ett litet leende leker på Rose läppar, hon tittar ner på sina händer igen. Hon börjar pilla på sina naglar.
”Det ända vi egentligen är bra på får vi inte för våra föräldrar.”
En liten rynka kommer upp mellan Scoprius ögonbryn, och han vänder sig mot Rose.
”Vet du vad?” säger han och hon vänder sig mot honom.
”Nej, vad?” Svarar hon.
”Jag bryr mig inte vad mina föräldrar tycker”, viskar Sorpius.
Rose ler lite, tänker efter och nickar sedan.
”Vet du vad?”
”Vad?”
”Inte jag heller”.
Hon lutar sig lite framåt, nästan så att deras näsor rör varandra. Rose ögon går fram hans ögon till hans läppar, och upp igen.
Först är det försiktigt, deras läppar snuddar bara varandra, men det är nog för att Rose ska få rysningar över hela kroppen och får henne att vilja ha mer.
Sen trycker hon sina läppar mot hans ordentligt, i en passionerad kyss som får dom båda att glömma allting, ingenting spelar längre någon roll där, för dom har varandra.



Ett kapitel kvar!!!!

What bara ett kapitel kvar NEJ! Den här storyn som är så bra! Men jätte bra kapitel iallafall

NAAJ bara ett kapitel kvar Du skriver så AWESOME!!!!!!!

Synd att det bara är ett kapitel kvar.
Jag älskar den här storyn nästan lika mycket som Scorpius och Rose älskar varandra i den!

Jag vill inte att det här ska ta slut, det får bara inte ta slut!!!!!!!!!!!!!

Super kapitel, du är duktig