Hunger spelen roll (Privat)

"Hej Katy!" sa jag när hon kom.
"Hej Laura!" sa Katy.
"Cato, kan jag få prata med dig?" sa Katy.
"Visst" sa Cato och gick med Katy.
"Louis, han kommer för att slåss med dig!" sa Katy.
"Varför?" sa Cato.
"För om du är skadad i hungerspelen så kan han......kan han" sa Katy.
"Kan vad?" sa Cato.
"Döda Laura och dig!" sa Katy.
"Har du berättat för en tränare?" sa Cato.
"Jag försökte men dom vägrade lyssna på mig!" sa Katy.
"Tänker dom döda någon mer?" sa Cato.
"Ja, Nemo och Denise. Jag har sagt till Nemo, nu måste jag hitta Denise!" sa Katy och gick.

Jag satt på min säng och funderade. En plan hade börjat forma i mitt huvud. En plan som kanske skulle kunna få mig att överleva. Plötsligt knackade det på dörren. Jag gick och öppnade.. Där stod Katy.
"Eeh... Hej" sa jag förvånat. Katy hade inte pratat med mig över huvud taget sedan vi kom till huvudstaden.
"Louis kommer att döda dig" sa hon.
"Va?"
"Louis kommer att döda dig och Nemo!"
"Varför? Jag trodde att de övervägde att ha Nemo i sitt lag!!" Jag fattade ingenting.
"Ja, och de har frågat honom också. De kommer att ha honom i sitt lag, men sedan kommer de att döda honom i sömnen!"
"Men vi måste varna honom!!" nästan skrek jag.
"Jag har gjort det!" sa Kay "Men han ville inte riktigt lyssna på mig. Du måste prata med honom"
"Jag..." Mer hann jag inte säga för de ropade i högtalarna.
"ALLA DELTAGARE TILL HISSARNA!! SPELEN SKA BÖRJA!!"
Jag började skaka. Jag skulle inte hinna varna Nemo. Och nu skulle jag dö.

"Denise, Jag lovar att hjälpa dig, Laura, Cato och Nemo så gott jag kan!" sa Katy och gick iväg.
Jag gick till min hiss.
Jag skakade, jag var rädd.
4 deltagare var mer utsatta för döden en dom andra.

Livrädd gick jag mot distrikt 11 korridor mot svävaren som skulle ta oss till arenan. Jag satte mig på min plats bredvid Nemo. Jag kramade hans hand lite för hårt, men han sa inget om det utan kramade bara tillbaka.
En man kom in med en läskigt stor spruta.
"Vänta, vad är den där till för?" sa jag förskräckt. Jag hade aldrig tagit en spruta förut, eftersom vi tillhörde en väldigt fattig familj, och inte hade haft råd med det när någon hade blivit sjuk.
"Spårsändare. Ge mig din arm" sa mannen och drog fram min arm. Han körde in sprutan i armen. Det högg till i hela kroppen, och det gjorde fruktansvärt ont. Men sedan drog han ut den igen och testade med en apparat om det hade hamnat rätt. Något under min hud lyste blått.

Mannen hade satt in sändaren i min arm.
det hade gjort FRUKTANSVÄRT ont.
Men jag visste att det var sändaren.
Jag hade inte riktigt fattat varför vi skulle ha en sändare.
Var det inte bara bättre utan sändare, träningar och Hungerspel?.
"Psst, skicka vidare till Nemo" sa Katy tyst.
Jag ruskade lite på Nemo och räckte honom lappen och visade ett tyst tecken.
Nemo nickade och läste.
Hans ögon spärrades upp.

Jag såg att Nemo hade fått en lapp. Han verkade chockad.
"Vad står det?" frågade jag tyst, men han ville absolut inte visa.
"Tyst nu!!" sa mannen som hade gett oss sändaren.

Jag nickade.
Jag pekade hemlighets fullt mot mig, Nemo, Denise och Cato.

Jag nickade skakande när jag såg vad Laura gjorde. Vi kanske skulle lyckas bra som bundsförvanter. Om jag nu överlevde första blodbadet.
Jag tänkte på mamma och pappa. De hade nog gråtit över mig varje dag sedan jag blev slåttrad.

Jag pekade på oss igen och knäckte händerna och nickade mot Louis.

Jag nickade igen. Om jag överlevde ville jag knäcka honom.