Rolla. Nu. Spenc. >:3

(Zzzz... Out of ideas = keeps sleeping xD)

Jag vaknade - och upptäckte att det fortfarande var mörkt. Jag rynkade på pannan. Det kändes i hela kroppen att jag hade sovit för länge och att det borde vara morgon, men ändå var månen framme.
En eld knastrade några meter därifrån och Eaton satt intill den. Miranda var också vaken och något sa mig att hon varit det den större delen av natten.
"Den här skogen är förhäxad", sa hon, "Solen kommer inte fram förrän på eftermiddagen. Då stannar den uppe i två timmar, och går sedan ner igen." Hon svarade på mina funderingar.
"Är det lugnt annars då?" frågade jag tyst. Jag tänkte på om varelser lurade i skogen.
"Nej", hon skakade på huvudet, "Vi får verkligen passa oss. Men om vi kommer på god fot med invånarna kanske vi kan strida mot borgmästaren tillsammans med dem."

Jag lyssnade intensivt på vad
dem sade, men det kändes
inte riktigt som om jag brydde
mig. Jag var inte ledsen över
vad borgmästaren gjorde mot
drakarna, jag kände ju ingen.
Jag var inte arg heller. Jag kände
mig bara... Tom. Jag snyftade till
och vred mig i högen av löv.

Jag hörde Wounded och såg över på henne.
"Hur är det?" frågade jag bekymrat och satte mig intill henne.

"Jag vet inte, det bara...",
jag avbröt mig för en suck.
"Eaton säger att hon fångar
in drakar och hjärntvättar dem.
Får dem att kämpa mot sin egen ras".

Jag stelnade till av chock.
"V-Va?" stammade jag och spärrade upp ögonen.
"Och utländska drakar också", sa Eaton, som förstod vad Wounded pratade om, även om han inte kunde språket.

Jag nickade kort åt Eaton.
"Ja, det är så... Så... Grymt!"
ropade jag och stampade i
marken så att det skakade.

"Hur vet han det?" frågade Miranda och sneglade misstänksamt bort på Eaton, "Hur kan vi lita på vad han säger?"
"Varför skulle han ljuga för oss?" frågade jag i tur och mötte Mirandas blick.

Jag svängde med svansen.
"Det vet vi inte, men för
tillfället är det allt vi har.
Och han hade ju rätt i och
med att borgmästaren letar
efter oss", sade jag och sneglade
på Eaton. "Vad tycker ni att vi ska göra nu?"

Miranda såg inte övertygad ut och lade armarna i kors.
"Jag tycker vi borde kolla in stället lite. Om vi känner till den här platsen bättre än bormästaren kommer vi ha ett övertag - något vi verkligen behöver!" sa hon.
"Så du tror att de kommer komma ikapp oss så fort?" frågade jag, och hon nickade.