In Wonderland (PRS)

"Vem är Absolem?" Frågar Alexa intresserat och musen suckar. Alexa funderar på att trampa på den lilla Mally men då skulle hon säkert få ett nålsvärd i foten och hitills har hon hållit sig borta från det ett rekordlångt tag nu och så ska det väldigt mycket gärna förbli också eftersom de faktiskt gör väldigt ont att få en nål i foten... eller varsomhelst.

"Han är en visaste varelsen i hela underlandet, han vet vad som ha varit, det som är och ibland det som ska komma. Han är absolut, han är Absolem" sa Hattmakaren och men förstod på hans ton att han kände respekt för den larven.
"Men Kom! Nu går vi!". Han tog svärdet och började gå med glada steg.

Enligt Alexa lät det häftigt, liksom riktigt coolt att det fanns någon sådan varelse över huvudtaget är bara supercoolt. Men det beror ju också på om han är som den där skumma hippien som brukar sitta utanför mataffären hemma och predika sina fredsteorier till skum musik. Nu så vore det kanske en aning överdrivet med musiken eftersom hon faktiskt inte tror att någon här lyssnar på hippiemusik.

Då Alexa inte gick så tog Hattmakaren tag i hans hand och drog med henne försiktigt. "kom!" upprepade han och log.
Kaninen och Hattmakaren gick med stora steg, eller kaninen med hopp. Mally satt på hans axel och han drog med sig Alexa.

Alexa, självklart var hon förlorad i tankar, skyndar sig snabbt efter när hon inser att det där med kom var liksom just nu. Trots att hon blir meddragen måste hon ändå snabba på sina steg rätt mycket för att få det fungera utan att Hattmakaren ska behöva släpa på henne. Efter en stund så kommer de till någon sorts glänta som är full med svamp, gud, vilket svampplockarnäste det är egentligen. Eftersom Alexa inte har en aning om vem Absolem är - alltså utseende - så hon bara ser sig om.

"Absolem!" utropade Hattmakaren och släppte Alexas hand. Han gick med långsammare respektfullare steg. Tio meter rakt framför de satt en stor blå larv på några stora gröna löv. Han rökte i en pipa som det kom väldigt mycket rök ifrån.
"Ni är väntade" sa Absolem med en mörk och seg röst.

"Är vi?" Frågar Alexa förvirrat och kaninen skakar avvärjande på huvudet så Alexa tystnar nästan lika fort som hon försökt säga någonting alls. Faktiskt så är den enorma larven lite skrämmande. Han är i alla fall inte en mygga han skulle säkert suga någon tom på ett par sekunder.

"Ja, dumma flicka. Jag är absolem, jag vet allt" sa larven och blåste rök rakt i ansiktet på Alexa.
Hattmakaren tog av sig hatten och sa "Visa Absolem, vi har hittat vorpalsvärdet!". Han tog fram svärdet och la det framför larven.
Absolem la ifrån sig sin pipa. "Det är Vorpalsvärdet" sa han med sin sega stämma. "Nu behöver vi bara någon som svingar det".
Hattmakaren verkade överlycklig av de orden och tog tag i Alexas händer igen och dansade runt med henne medan han skrattade och sjöng "Ner med de sabla storhuvudet!".

Alexa hostar av röken och viftar lugnt bort den. Tänk vad ett svärd är viktigt, men Alexa har heller inte levt i den här världen dag ut och dag in i åratal. Vad var det, trettio år? Undrar hur gamla allihopa i den här världen är. Även om det liksom flyger ut ur tanken skrämmande fort när Hattmakaren så glatt och kanske även hoppfullt börjar dansa runt med den lättpåverkade Alexa som även hon blir riktigt glad över det.

"Vänta Hattmakare, vi kan inte fira än. Vi nehöver en bärare till svärdet" sa Absolem och Hattmakaren stannade upp. Han släppte Alexa. "Jag tar svärdet! Bara Jabberwockyn dör!".
Absolem suckade "Det måste vara den speciella som svingar svärdet dåre. Annars dör inte odjuret".
Hattmakaren suckade han med. Skulle den där bäraren visa sig någon gång?