Tredje världskriget

Snart somnar Freja, otroligt fast hon är så pass rädd, men när Kim lägger en arm om henne slappnar hon av och lyckas somna.

Vera somnar, men efter någon timme vaknar hon av en mardröm. Det låter inte så mycket men hon sätter sig snabbt upp. Max vaknar också, så nära var han tydligen, och lugnar henne. Vera lägger sig ned igen och försöker somna om igen. Det halvlyckas åtminstone.

Freja sover halvt om halvt igenom hela natten och vaknar vid gryningen kall och våt av dagg från den tidiga morgonen. "Vi borde ta oss vidare, så vi blir varma." säger Freja och väcker de andra.

Vera vaknar så snart Freja pratar, och precis bredvid ligger Max som vaknar av Veras plötsliga ryck. Har han legat där halva natten eller? Oavsett så reser sig Vera och tar ned väskan med maten.
"Vilket håll ska vi gå åt?" Frågar hon intresserat.

"Rakt fram, vi bör komma till landsvägen då. Sen följer vi den fast in i skogen och sedan vidare mot bergen, där kan de förhoppningsvis inte finna oss." sa Freja och förklarar vägen hon tänkt ut.

"Låter bra, riktigt bra." Säger Max yrvaket leende och drar en hand genom sitt blonda hår för att liksom kamma ur det verkar det som. Vera nickar instämmande.

"Bra" säger Freja och går vid Kim då de tar täten bort ut ur skogen om hennes uträkningar skulle vara riktiga, hon hoppades det

De går i samma formation som dagen innan, men Vera är väldigt mycket säker på att de går lite, lite fortare. Möjligen för att hon är hoppfull på att de kommer komma undan militären - om de nu skulle lägga märke till att fyra ungdomar försvunnit.

De kommer fram till landsvägen och följde den men de gick inne i skogen för att inte bli upptäckta. Freja är glad att de kommit undan, nu ungefär skulle hon ha dragits upp på scenen och piskats offentligt, tänker hon och ryser till.

"Hur stor är chansen att de skulle leta efter oss?" Frågar Vera lite plötsligt med tanke på att de enda ljuden som fyller luften är de få fågelkvitter som hörs här och var, deras steg och vinden som viner genom träden. Men hon vill ha någon sorts bekräftelse på att de inte skulle slösa resurser på att leta efter dem.