Gatubarnens överlevnad

((Jag har varit på skidsemester. Ledsen för att jag inte har sagt något. Vad har hänt? Började skumläsa på sidan 12 men tröttnade på sidan 15...))

(En massa......egentligen inget som angår di karaktär, så det är bara att hoppa in någonstans xD min och Alex karaktärer är i något hus...eller något och sover ;P )

((Ok... Hur kommer jag bäst in? Var är alla?))

(Bara jag och Alex som rollar för tillfället ;P men vet inte...d borde skummläsa resten om du orkar xD)

(Hahaha. XD
Oh! Folk! 8D)

Ashton följer hennes exempel och reser sig från golvet. De andra i rummet rör oroligt på sig, Ashton kan inte förstå varför.
"Låter som en bra plan." Konstaterar Ashton lättsamt, som om det var det bästa han hört på länge. Fast kanske det också är det, otroligt kanske. Men ibland är de lättaste orden att säga, de allra bästa att höra.

(Har läst från sida 12 till sida 23! Hur långt borta är ni? Kan min roll springa dit?)

"Absolut." flinar Fredrika till svar och gömmer allt vad minnen och ledsnad är, hon är nu den glade Fred som inte har några bekymmer. Får hon något för sig så behöver hon inte tänka.

(Kan den säkert ^^ gör det bara ;P)

[följer erat roll. Tänkte hoppa in efter jag läst ur oliver twist igen. Kände jag behövde lite kött på bena. Hoppas det är ok? ]

"Låt oss gå då, Fred." Konstaterar Ashton med en aning överdriven artighet. Sedan så lämnar han rummet. Paul står där, med stora ögon.
"Farväl, Ashley." Säger Paul leende och nickar mot honom.
"Jag ser det inte som farväl, Paul, kanske mer som att vi ses igen." Svarar Ashton lika dramatiskt och Paul brister i skratt. Ashton flinar. "Adjö retsticka." Säger Ashton och går nedför trappan.

Aleya steg in i det fallfärdiga värdshuset där hon bodde. Värdshuset var egentligen mer som en bordell där hon slavade för sin farbror och hans kunder. Hennes farbror kom snabbt fram till henne då hon steg in.
"Var i *** har du varit?!" skrek han med sin grova röst och gav henne en örfil. "En av mina bästa kunder har fått vänta i en hel halvtimma! Skynda dig och spring till Svarta marknaden och sälj vad du har tjänat. Du kommer att få ett hårt straff om det är mindre än en tusenlapp."
Aleya stog stilla och stirrade på sin farbror som hon hade levt med i 12 långa år.
"Skynda dig då!" skrek farbrorn igen. "Min kund väntar bara på sin "bästa hora" i tio minuter till."

Aleya sprang genom de mörka gränderna mot den Svarta marknaden, men så stannade hon upp. Hon tänkte en stund och svängde sedan om. Hon sprang iväg, rymmde, bort från allt elände. Hon vågade knapt tänka på vad som skulle hända med henne om hennes farbror hittade henne.

((Måste nog läsa Mugglis regler igen så jag inte blir för grov...))