prs eragon

Jag ser på henne. när jag inser vad jag håller på med tittar jag snabbt bort.
"Snälla Faor, kan du fråga henne hur hon mår? "
"Nej. Det är hennes ensak och jag tänker inte blir din tjänare när det gäller sånt.

OH vad jag hatar honom.

Jag vänder bryskt ryggen åt Faor.
"Förlåt om jag bad dig om hjälp drake."
Faor visar mig via sinnet hur ont jag gjorde honom och jag får dåligt samvete. Det gör mig inte precis gladare och jag stänger ute Faor ur mitt sinne för att inte fortsätta hacka på honom. Det verkar han också ta illa upp för.
"Kan vi fortsätta vår resa nu kanske, eller hade ni tänkt stå här och glo hela dagen mästare?
Jag hör föraktet i min egen röst. Eragon och Murtagh ser båda ganska arga ut men säger inget. Jag kommer få betala för det här senare.

Jag ser inte vart jag går och ser plötsligt inte grottan längre.

"Men... Var är hon?"
Jag följer Murtaghs blick och inser att Anya är borta. Nej, inte nu igen. Jag sväljer kommentaren att man borde sätta koppel på henne för att inte tappa bort henne hela tiden och håller tyst i stället.

Men jag bryr mig inte och fortsätter gå.

"Anya, var är du?"
Eragons rop ekar mot stenväggarna.

Jag hör att någon ropar på mig.

Mot min egen vilja är jag orolig för henne. Om hon är här i närheten kommer hon troligen reagera på om jag provocerar henne.
"Dumma alv, var är du småbarn, vi har inte tid att springa och leta efter dig hela dagarna. Och du kan tydligen inte klara dig själv. Vad är du för usel ryttare egenlig..."
Jag får en hård smäll i ryggen och krachar in i väggen. Törne har angripit mig med svansen och alla, till och med Faor ser rasande ut på mig.

Jag överväger om jag ska gå tillbaka.