Meeting of the worlds [Begränsat]

"Well I gue-" började Thor svara, men Doctor hade redan hällt ut innehållet på såret. En smärta fyllde hela hans kropp. Thor flämtade till, men försökte ändå hålla sig lugn. Han grep tag i det lilla gräs som fanns på marken, bet ihop tänderna och blundade hårt.
Och så plötsligt försvann all smärta på en och samma gång. Thor blev chockad, han fattade ingenting. Långsamt öppnade han ögonen och sneglade ner på benet.
Och om Thor varit chockad innan, så var det inget jämfört med detta!
Av såret som funnits fanns inte ett spår kvar. Thor vände på sitt ben och granskade det nöjt.
"Maybe I was wrong sir, tea can save your life." sade Thor till doctorn och log. "Thank you."

"Well, even for a fake Doctor, this is quite impossible. But then so is gods, yet here you are..." sade han tyst, fortfarande förvånad av teets resultat. "Though there is one thing about this that still is for the worst." utan att vänta på svar fortsatte han, och pratade med snabba ord. "I'm all out of tea."
Doktorn såg på de sista Dalekarna, det var bara ett tjugotal kvar nu, men det var ändå en underdrift att uttrycka sig i bara i det uttrycket. Han laser-pekade fler Daleks, och snart fanns det bara en ond och deras Dalek kvar. Han sköt huvudet på Daleken och gick till den goda.
"Allrighty, Dalek. I will now ask you questions, and you must answer them truthfully. Do you obey?"
"AFFIRMATIVE!"
"Good. Firstly, how did you come here?"
"THROUGH THE GOLDEN ORB."
"Why did you come here?"
"TO EXTERMINATE THE DOCTOR!"
"Good, good. Are there more of you?"
"AFFIRMATIVE!"
"Where are the rest?"
"ABOVE!"
"Huh, yeah. Above what?" frågade han, smått irriterat.
"ABOVE US! WE FOUND MORE ORBS!"
"Allright... That's bad."
"NEGATIVE! THE DALEKS WILL SUCCEED!"
"I meant that it's bad for us."
"YES!"
"Doctor?" hörde han en kvinnoröst säga, och Rose närmade sig honom. Tonläget hon använde när hon uttalade hans titel var inte samma som innan... "Doctor, I remember you." sade hon, med en liten ton av nyfikenhet.
"You do? That's fantastic! See what I did there? Eeh? Eeh?"
"No, I don't remember that you, you visited me as a child." sade hon.
"What, no. I've never visited any blonde child. I did visit a redhead once, but she turned out to be a kissogrammer. And-"
"No, Doctor, I don't remember you you, I remember another you. There's another version of you here. But you are not on this planet, you mentioned a planet called-"
"Gallifrey..." mumlade han.

Thor flinade för sig själv. Inget te kvar, det var som världens undergång för doctorn.

Thor reste sig upp och testade stödja sig på benet. Det verkade funka helt normalt och han kände sig lättad.
I luften hängde fortfarande en svag doft av te kvar, och Thor kunde inte låta bli att le åt det.
När han väl hittar Loki ska han se till så Loki får en massa te.
Thor vände sig om och började gå mot doctorn som gått iväg en bit. Bredvid honom stod en blond flicka och framför honom, den sista levande dolaken.
Han stannade bredvid doctorn och började lyssna på deras samtal.

"Yeah, do you go there often in your world? The Doctor here said it was really nice." sade hon och smålog.
"Yeah, it was... No, I can't go there. Not anymore. You didn't have the war?"
"What war?"
"The time war? The war between the Timelords and the Daleks?" frågade han och masserade sina ögonlock lite kort, han tyckte inte om att tänka på det.
"What are Daleks?" frågade hon förvirrat.
"These creatures!" sade han och sparkade till den goda Daleken jämte sig. "They are suposed to attack Gallifrey! Nearly destroy it! I timelocked it, so that nothing would ever get there!"
"What? No, these things just came here randomly. I've never seen one before." sade hon. Doktorn vände sig hastigt mot Daleken och allt lugn inom honom förstördes. Och han skrek.
"YOU'RE SUPOSED TO KILL US ALL! WHY DID YOU COME HERE, IF THE DOCTOR IS ON GALLIFREY?! WHAT IS YOUR PURPOSE HERE?! YOUR LOT WAS SUPOSED TO BE DESTROYED! IN THE TIME WAR!" Daleken började prata.
"What is this time war?! Identify it! We are killing the Doctor! Then we kill the rest of the timelords!" sade den.
"THERE ARE OTHER TIMELORDS HERE TOO?! YOUR MISSION IS TO DESTROY GA- Wait... Oh no... This is the timewar... We're in the middle of it..."

(Vad är det med Rose? o.O Hur tappade hon minnet? D: )

Thor lyssnade förvirrat på konversationen mellan de olika, varelserna. Han förstod ingenting av vad dem pratade om, och det var nya ord hela tiden. Time war? Timelords? Gallifrey?
"Sir, can you please explain to me what you all are talking about? I am so confused, and I do not like to be that!" sade Thor irriterat. Han var ju en gud, han borde veta allt!

(Anat universum, andra minnen. Och det var ett barndomsminne, hon hade bara inte memorerat det ^^)

Doktorn suckade. Han ville verkligen inte gå igenom detta...
"Ok..." en till suck. "Long ago, in my Universe, the Timelords were a big shining race on the planet Gallifrey. The timelords were basically gods, we traveled time, saved planets and fought wars. Then one day, oh so long ago, I came across a planet called Skaro, infested by, as far as I knew, two races. The Daleks and the Thals. The Daleks had been mutated by after effects of a neutron bomb released on the planet to defeat the Thals, and the Thals had a cure. So the Daleks wanted the cure and sought after it, but we stopped them. Ever since then, they have been my enemy. So finally, they decided to attack the timelords with full force, and-" han svalde. Han kunde nästan inte fortsätta. "I had to..:" sade han tyst. "It was the only way... I d-destroyed both them and the timelords." han svalde igen, under alla dessa tusentals år hade han försökt att hålla dem inne, och nu darrade han av ansträngningen. "Then I put a timelock on that period of time, no one can return there. But the Daleks succeeded once, one Dalek to be more precise..." hans ansträngningar var enorma nu. "It drove him mad..." han svalde. "I defeated them to..." det var nära på att brista nu, och han vände på klacken för att springa in i ett hus längre bort. Familjen stirrade irriterat på honom.
"H-hello, I'm the Destro- the Doctor." sade han och visade upp sitt psychic paper. "Could I use your upstairs?" dem nickade imponerat och han satte sig på en av sängarna i sovrummet och släppte ut allt. Tårarna rann ner i hans händer som genast blev dyngsura.

(Oh I see! Men det vet inte doctorn, eller? D:

Andreas! Du kan inte få mig att halvgråta till detta! Vad, nej inte okej, inte okej, inte okej. *springer själv iväg*
Doctorn behöver en kram! Och te! Ah vad ska jag göra! D: )

Thor stod stilla och tog in allt doctorn berättat för honom. Han förstod inte hur han kunnat missa något som verkade så stort. Under alla sina år han levt har han fått reda på allt i universum, hur kunde han inte veta detta?
Och sen var det en annan känsla han hade också, som ett behov av att hjälpa doctorn. Han visste inte varför, men det bara kändes som rätt sak att göra.
Så därför vandrade Thor efter doctorn, in i samma hus, bad ägarna om ursäkt och började gå upp för trappan. Halvvägs upp stannade han och tittade ner mot familjen.
"Uhm, excuse me. But do you mind if I use your fireplace? Oh, and som herbs?" frågade han dem.
"Why do you need that?" frågade mannen i huset.
"Well you see, my friend here is a bit, sad, and I think he need some tea" svarade Thor.
Han kunde inte fatta att han verkligen gjorde detta.
"Hm.. I guess you can use it..." sade mannen efter ett tag. Tillsammans hjälptes dem åt att tända en brasa och koka upp te vattnet.
Under tiden pratade dem om vad som hänt utanför, och Thor förklarade att de snart skulle kunna andas ut, bara Doctorn blev sig själv igen.

Så tio minuter senare knackade Thor på den enda stänga dörren på ovanvåningen.
"Doctor...?" sade han försiktigt.

(Hehe, sorry ^^
Haha, nu påminner du verkligen om dig själv på julbalen då du hämtar te till Alex xD)

Han ryckte till av knackningen, men svarade inte. Det knackade igen, han suckade, vände ansiktet bort från dörren och riktade Screwdrivern mot låset för att öppna den. Han hörde fotsteg och tittade ut genom fönstret, med hans ögonvitor röda. Tårar rann fortfarande, men inte lika hastigt.
"Is it important?" frågade han tyst med darrig röst.

(Hahah men Alex mådde inte bra, och hon ville ha te. Och jag tycker om Alex så därför hämtade jag det till henne c:
Och sen hämtade jag faktiskt te åt My också, och mat till dig XD Mitt i natten. Av samma anledningar c: )

Thor såg att Doctorn gråtit, men han låtsades inte om det.
"I got you some tea..." sade Thor och sträckte fram tekoppen till Doctorn. "All yours is gone, because of me, so I felt like you maybe needed some more."
Hade Thor verkligen förändrats så här mycket på så kort tid? Att han kunde gå upp och försöka få folk att må bättre? Vad hände med den starka Thor utan känslor?

Han ryckte till vid ljudet av Thors djupa röst, han var inte beredd på att det skulle vara han som knackat. Han såg Thors blick mot hans ögon, och uppskattade att han inte sade något.
"I got you some tea..." hörde han mannen säga, det lät frånvarande, som på andra sidan av en tunn vägg. "All yours is gone, because of me, so..." resten undslapp hans öron.
"It wasn't because of you." sade han kort och tittade mot fönstret igen. "And I can always make more." sade han. Han fann det otroligt att han satt och diskuterade te med Thor, åskguden. Han suckade, drack upp teet och tackade, sedan gick han ut till Rose.
"Doctor, your eyes are red. Have you been-"
"So," avbröt han med en falsk munterhet i rösten. "these clothes seems to be torn enough. I need to change them! Would you lot like to see my TARDIS?" frågade han de som lyssnade.