PRS mellan Sideswipe och Ginny!!!!

"Kalla mig inte för det." Sa Hazel argt. "Varför berättade du för Lennox?! Och seriöst, du ber mig att inte röra lådan och sen lämnar du mig ensam med den? Vad trodde du att jag skulle göra, gå därifrån och glömma bort den helt och hållet?! Jag må vara ordentlig och lydig, men det där var bara fånigt."
Hon borrade in sina klarblå, ilskna ögon i Peters vita och slog honom en gång till. Sedan gick hon till dörren, öppnade den och pekade på korridoren utanför.
"Ut, tack. Och våga inte ens tänka tanken om att tjalla för någon annan."



((Badass Hazel ))

((Is this weird: Jag kände mig jätte sårad när jag läste det... Jag börja nästan gråta. You killed me Nesh!!))

Hazel puttar ut Peter ur rummet och smäller igen dörren. Han bara stirrar på den.
"Haz..." mumlar han tyst innan han vänder sig om och går tillbaka till sitt rum.
Det är låst och han har ingen nyckel. Den är ju inne i rummet.
Han suckar och går upp på taket. Där sitter Em och tittar upp på den stjärnklara himlen. Peter hade inte ens märkt att det blivit natt. Han sätter sig bredvid henne och hon lutar huvudet mot hans axel.
"Vad gör du här uppe?" frågar hon.
"Haz... Hazel..." Han suckar och tänker på örfilarna.
Emmony tittar upp på honom. "Slog hon dig?"
Peet svarar inte och Emma struntar i att fråga mer.
"Tror du hon ser oss nu?"
Peet rycker till av förvåning, men tittar sedan upp mot himlen. Han ler. "Kanske... Ja. Jag hoppas hon mår bra."
Em kramar hans hand lätt. "Det har hon. Det är jag säker på."

((Jag ändrade mig. Ammie är död och Rebby är tillbaks i sitthemland Ryssland.))

((Seriously? Var det så hemskt, haha? XD))

Hazel stod och stirrade på den stängda dörren, ilskan som bultat inom henne långsamt avtagande. Hon sjönk ner på sin säng och begravde sitt ansikte i sina händer. Lennox visste om att hon hade lådan, och hon skulle inte kunna gömma den för alltid. Han skulle nog berätta för Mike. Åh Gud, Mike skulle DÖDA Hazel! Hon suckade högt.
Och att slå Peter? Seriöst? Vem trodde hon att hon var?! Hon hade inte rätt att slå personer hursomhelst när de bara försökte skydda henne. Men en liten röst i hennes huvud sa ändå: Men informationen kommer inte skada dig. Tänk om se bara vill skydda sina egna hemligheter?
Hazel bestämde sig för att be om ursäkt till Peet nästa dag. Snabbt plockade hon fram en ny bok från hyllan och begravde näsan i den. Det var skönt, att sjunka in i en annan värld där man kunde gömma sig från verkligheten.

((Sounds good. Så Rebecca kommer tbx sen?
Varför är Emmony uppe på taket hela tiden? O.O Where's Nick?))

((Jag kommer till det))

Nästa morgon går Lennox genom korridoren. Han har funderat hela natten på om han ska berätta för Mike om Hazel eller inte. Trots allt hade Haz rätt att veta sanningens om hennes förflutna, men inte på den brutala sätt som det står skrivet i dokumenten. Om Hazel nu hade dem.

Emmony ligger på Ceeths säng med ansiktet ner i kudden. Hon hade sovit där inatt eftersom Peter lånat hennes rum.
Ceeth sitter bredvid henne och läser samtidigt som han pillar med hennes hår.

Hazel var ute på träningsbanan. Hon hade lärt sig tidigt att bästa sättet att bli lämnad ensam var att träna. Ingen brukade gå fram och småprata om man höll i en enorm pilbåge och kunde skjuta tio personer på ett ögonblick.
Hon hade inte sovit bra alls. Hazel hade stirrat upp på taket och tänkt på lådan, Mike, Lennox, Peter och Emmony. Varför var den där jäkla lådan så viktig?! Varför ville alla glömma sina förflutna?! När Hazel's föräldrar dog hade hon hållt alla känslor inne. Hon hade försökt glömt vad som hade hänt, och om någon frågade berättade hon i så få ord som möjligt.
Men när Altea, mormor, hade dött så hade allt förändrats. Nu var hon föräldralös, hade ingenstans att bo. Hon var ensam mot en värld full av mer rädsla, sorg och ilska än glädje. Och Hazel kunde inte låtsas som ingenting längre, hon kunde inte glömma att alla hon någonsin älskat försvunnit, och det var då äntligen accepterade att det hade hänt. En våg av död hade svept med sig hennes föräldrar och mormor, och nu var hon ensam. Deal with it.
Om Hazel tänkte efter så hade hennes liv inte varit så hemskt ändå. Emmony, Ceeth, Peter och Nicholas verkade ha haft det mycket värre. Sen Altea dog hade Hazel's liv blivit väldigt simpelt: flyttas till ett barn-/fosterhem, bo där i några månader, rymm. Och sedan började cirkeln om igen. Hon visste alltid vad hon hade att vänta, men det var nog känslan av att veta att hela hennes liv skulle gå till så där som gjorde uppelvelsen hemsk.

"Hej." Sa en mansröst bakom Hazel. Hon kände inte igen den, men svarade inte. Istället drog hon pilbågen och sköt mot måltavlan.

Prick.

"Du måste vara Hazel Grace?" Sa rösten igen. Han gick runt och ställde sig bredvid Hazel, fast på avstånd. Hon kunde se i ögonvrån hur mannen tittade lite oroligt på pilbågen.

Prick.

"Du är väldigt duktig." Hazel vände sitt huvud och gav honom en blick som sa antingen"Bitch, please. eller [/i]"Säg bara vad du vill och lämna mig ifred."[/i]

Prick.

"Mitt namn är Ryan. Ryan Ferret." Sa Ryan Ferret och log. Han hade blont hår och gråblå ögon, och enligt märket han hade på sin jacka var han en lärare. "Jag har hört rykten om att du ska ha skills i bågskytte, men... Wow. Du är verkligen duktig."

Prick.

Hazel suckade, sänkte pilbågen och vände sig rakt mot Ryan med glödande blick.
"Vad är det du vill?"
Ryan såg lite nervös ut.
"Jag är lärare i bågskytte." Förklarade han. "Men mina elever är hopplösa. Jag har aldrig fått någon av de att pricka rätt." Ryan skrattade bittert.
Hazel insåg plötsligt vad han ville.
"Vill du att jag ska lära de?!"
Ryan log snett.
"Här. Ring mig när du bestämt dig." Han stack ett kort i Hazel's hand och joggade därifrån.
Hon stirrade på hans försvinnande ryggtavla, stoppade kortet i fickan och tog ut hörlurar och en iPod.

När Em kommer ut ser hon Ryan springa över gården och försvinna. Hon rycker på axlarna och går bort till Hazel som sår och skjuter.
"Hej", säger Em.
Haz svarar inte. Emma rynkar pannan och går runt Hazel.
"Kan vi prata?"
Inget svar.
Em blir arg och hoppar ut framför henne och blir tvungen att ducka för en pil.
Haz ser surt på henne.

((Cat-fight time!))

((Edit "Haz ser surt på henne"! Hon är inte arg på Em!))

Hazel tog ut hörlurar från sina öron och ser förvirrat på Emmony.
"Förlåt. Lyssnade på musik. Eh, jag behöver hjälp. Känner du till Ryan Ferret?"

(( jag vill ju ha en cat-fight!!!!!!!!! Glädjedödare!!!!))

((Men vad har stackars Em gjort? Why does she deserve Hazel's rage?))

((Nej det är Em som är arg på Haz! Och vad i helvete fick du hörlurarna ifrån!??? man har inte härlurar när man skjuter! De kan fastna! och Pent har oxå regler... Men Hazel behöver avreagera sig!! JAG VILL HA EN CAT-FIGHT !!!!!!!!!!))