The Marauders - Always and forever [SV]

absolut och vad hämskt med din styvpappa

Ja, men inte så farligt, hälsenan hade gått av. (IGEN. Det hände för två år sedan och är ett otäckt ärr där nu. Nu slet han av den PÅ SAMMA STÄLLE.)

ok

skönt att det inte är super allvarligt iallafall

håller med

Kapitel 12
Som hund och katt (fast katten med flottigt hår)
Juni 1995

Sirius hoppade till, Hermione skrek och Harry ryckte till.
-Jag hittade den här vid foten av Det piskande pilträdet, sa Snape och slängde iväg James osynlighetsmantel åt sidan. En mycket användbar sak, Potter. Tack ska du ha…
Ni undrar kanske hur jag visste att ni var här?
Det märktes hur Snape njöt av ögonblicket. Han hade chansen – hans triumf – hans hämnd – hans revansch.
-Jag kommer direkt från ditt kontor, Lupin. Du glömde ta ditt elixir nu i kväll, så jag tog med mig en bägare dit. Och vilken tur att jag gjorde det… tur för mig, menar jag. På ditt skrivbord låg nämligen en viss karta. Jag behövde bara kasta en enda blick på den för att se allt jag behövde veta. Jag såg hur du sprang iväg genom den här gången och försvann utom synhåll.
Remus kämpade för att behärska sig.
-Severus… började han men Snape avbröt såklart. Han ville väl dra ut ännu mer på sin efterlängtade hämnd.
-Jag har gång på gång sagt till rektorn att du hjälp din gamle vän Black in i slottet, Lupin, och här är nu beviset. Inte ens jag kunde drömma om att du skulle vara fräck nog att använda det här gamla rucklet som gömställe.
-Severus, du tar fel. Du har inte hört allt… jag kan förklara det. Sirius är inte här för att döda Harry, han…
-Det blir två fångar till Azkaban ikväll, sa Snape, och hans ögon glimmade av belåtenhet. Det ska bli intressant att se hur Dumbledore reagerar på det här. Han var så säker på att du var harmlös, Lupin. En tam varg.
Sirius svalde en fnysing. Snape bara stod där och skämde ut sig själv.
-Din dumbom, sa Remus, som tröttnat på Snapes skadeglädje. Är en gammal skolpojksrivalitet verkligen en orsak nog för dig att sända tillbaka en oskyldig man till Azkaban?
Ett högt ljud hördes och innan Remus förstod vad som hänt låg han bunden på golvet med rep som skjutit ut från Snapes trollstav. Sirius röt ursinnigt till och kastade sig mot Snape, men Snape lyfte trollstaven och pekade den rakt mellan ögonen på honom.
-Ge mig en anledning, viskade han. Ge mig bara den minsta anledning, så svär jag på att jag gör det.
Sirius tvivlade inte på honom för ett ögonblick och hejdade sig tvärt.
Hermione Granger kunde förstås inte hålla tyst.
-Professor Snape, det… det kan väl inte skada att lyssna på vad de har att säga?
-Hermione Granger, du riskerar redan avstängning från Hogwarts. Du, Potter och Weasley befinner er utanför skolans område ch i sällskap med en dömd mördare och en varulv. Så håll truten nu för en gångs skull!
-Men om… om det nu är ett misstag…
-TIG MED DIG, DIN DUMMA FLICKA, röt Snape. PRATA INTE OM SÅNT SOM DU INTE FÖRSTÅR!
’Hermione förstår utmärkt’ tänkte Remus surt för sig själv. ’Du, däremot, är lika långsint som du är långnäst. Du borde bli skickad till Azkaban bara för att se om det verkligen är något man kan skicka folk till bara för att de hissade en i luften när de var femton.’
Några gnistor for ut genom Snapes trollstav, och det blev en kort paus innan han viskade med obehaglig röst;
-Hämnden är ljuv. Vad jag har hoppats på att det skulle bli jag som fångade dig…
Sirius ilsknade till men vågade inte säga så mycket då Snape fortfarande hade trollstaven riktad mot honom.
-Du gör dig till åtlöje igen, Severus, brummade han istället. Om bara den här pojken tar med sig sin råtta upp till slottet så följer jag med frivilligt.
Han knyckte på nacken mot Ron.
-Upp till slottet? Sa Snape med sin obehagliga röst. Jag tror inte vi behöver gå ända dit. Det enda jag tänker göra är att kalla på dementorerna när vi väl kommit fram under Det piskande pilträdet. De kommer att bli förtjusta att se dig, Black, förtjusta nog för att ge dig en liten kyss, skulle jag tro.
Sirius kände en sten bildas i magen på honom och Remus såg förfärat hur den svaga nyans av färg som fanns i den slitna mannens ansikte.
-Du… du måste lyssna på mig, sa han. Råttan… titta på råttan…
Men Snape såg helt vanvettig ut och verkade inte ha en tanke på att lyssna till Sirius vädjande.
-Kom med nu, allesammans, sa han. Han knäppte med fingrarna så repen som fanns trasslade runt Remus flög upp i hans händer.
-Jag tar och släpar varulven med mig. Kanske dementorerna vill ge honom också en kyss.
Harry tog plötsligt till allas stora förvåning tre stora kliv genom rummet och blockerade dörren.
-Undan, Potter. Du har redan problem så det räcker! Om inte jag hade kommit hit och räddat ditt skinn hade…
-Professor Lupin kunde ha dödat mig vid minst hundra tillfällen detta skolåret, sa Harry.
’Äntligen ett vettigt argument’ tänkte Remus surt.
-Jag har varit ensam med honom massvis med gånger då han undervisat mig i dementor-försvar. Om han var Blacks medhjälpare, varför gjorde han inte slut på mig då?
-Be mig inte förstå hur en varulvs hjärna fungerar. Ur vägen med dig, Potter!
Remus tänkte precis på vad Lily skulle sagt om hon hörde Snape just nu, men hans funderingar avbröts då James, nej, Harry, plötsligt vrålade åt Snape;
-NI ÄR YNKLIG! BARA FÖR ATT DE GJORDE ER TILL ÅTLÖJE I SKOLAN VILL NI INTE ENS LYSSNA!
Sirius hoppade till. Inte av Harrys plötsliga vrål, utan mer av förvåning. Den svarthårige pojken framför honom såg inte bara ut som James, han kunde vråla som honom också.
-TIG MED DIG! JAG TILLÅTER INTE ATT NÅN TALAR TILL MIG I DEN TONEN! Vrålade Snape tillbaka. Sådan far, sådan son, Potter! Jag har just rädda till liv, och du borde tacka mig på dina bara knän! Det hade varit riktigt eätt åt dig om han hade dödat dig! Då hade du dött precis som din far, alldeles för högmodig för att tro att du kunde ha misstagit dig på Black. Undan med dig nu, innan jag tvingar dig. UR VÄGEN MED DIG, POTTER!
Tre unga röster – Harry, Ron och Hermione – skrek plötsligt till samtidigt;
-Expelliarmus!
Snape var medvetslös. Det blev en kort stund av tystnad, innan Sirius kraxade till;
-Du skulle inte ha gjort det där, sa han till Harry. Du skulle ha överlåtit honom åt mig.
Harry svarade inte, och det blev en till stund av tystnad, om man inte tänkte på Hermiones jämmer. (Vi angrep en lärare, åh, vad mycket skäll vi kommer få…)
Sirius befriade sin vän från repen, och Remus ställde sig upp för att gnida sig om sina handleder där repen skurit in.
-Tack ska du ha, Harry.
-Jag har fortfarande inte sagt att jag tror er, sa Harry syrligt, i en ton som var skrämmande lik James.
-Då är det på tiden att vi ger dig bevis, sa Sirius och bestämde sig för att den bedjande tonen inte funkade, så han körde på den skräckinjagande istället; Du där, pojk, ge mig Peter. Nu.
Ron höll bara hårdare om sitt älskade husdjur.
-Men kom inte med det där nu igen, sa han svagt. Vill ni påstå att ni bröt er ut ur Azkaban bara för att få ta i Scabbers? Jag menar…
Han tog en kort paus innan han fortsatte;
-Okej, om vi nu säger att Pettigrew kunde förvandla sig till en råtta, hur kan Black då veta vilken råtta han är på jakt efter, om han har suttit inlåst i Azkaban? Det finns ju miljontals med råttor…
Remus ville inte tvivla mot Sirius teori nu när han äntligen fått tillbaks en vän, men han kunde inte låtsas som om Rons fråga var enkel.
-Vet du vad, Sirius, det är en riktigt bra fråga, sa han och vände sig mot Sirius. Hur kom du egentligen på var han fanns?
Sirius drog fram tidningen ur sin slitna klädnad och höll upp fotografiet på familken Weasley.
-Hur fick du tag på detdär?
-Från Fudge. När han kom för att inspektera Azkaban förra året gav han mig en tidning. Och där var Peter på första sidan, på den här pojkens axel. Jag kände genast igen honom. I texten stod det att han skulle återvända till Hogwarts i höst.
-Du store tid, sa Remus och iakttog fotot på tidingen. Hans framtass.
-Vad är det med den? Sa Ron.
-Det fattas en tå på den, grymtade Sirius.
-Självfallet. Så enkelt… så genialt… visst skar han av sig den själv?
-Precis innan han förvandlade sig, sa Black. När jag trände in honom i ett hörn skrek han så att det hördes över hela gatan att jag hade förrått Lily och James.

AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

BÄST SOM VANLIGT.

Totally awesome. Lite slarvfel bara men annars var det perfekt

Super duper fluper gruper kluper bra